Grävskopa på räls och stolpe med lykta

Vanudå tänkte jag medan en grävskopa på stålhjul rullade bort. Sen kom den tillbaks med nytt lass sand. Den är en vanlig grävskopa som fått ett extra underrede med stålhjul så att den kan gå på räls. I det här fallet nylagd spårvägsräls med undergjutning av betong som väl just hunnit härda de tre veckor som behövs. Nygatan, Norrköping.

Iphonefoto

Kvällen innan, ett kvarter norrut, på Skomakaregatan, strävade en belysningsstolpe mot skyn. Solen lyste på kubistiska byggnadsdelar. Proteinexperten säljer mest till träningsnördar, men har också proteinberikat godis som enligt innehållsförteckningen är betydligt nyttigare än vanligt godis.

Pentax K-1  C Z Jena 20mm

Ska man sudda i historien?

En nybildad studentförening vid Karolinska Institutet – Studenter för rättvis vård och akademi (Sträva) – har krävt att rektorn omedelbart ska döpa om Retzius väg och Gustaf Retzius sal.  De har nämligen intet ont anande suttit i salen ifråga. Sen har de blivit varse att far och son Retzius inte bara var framstående forskare och sonen donator, utan även haft centrala positioner i rasbiologin. De känner sig kränkta av att ha suttit där, av att såna som far och son Retzius funnits, av att KI hyllat dem med vägnamn och salsnamn och av att KI inte informerat dem om historiken. 

Av Anders A. Retzius (1796-1860) - A. Retzius, om Formen af Nordboernes Cranier (1843), Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=19572957

Rektorn svarade med att tillsätta en arbetsgrupp ledd av etikprofessorn Gert Helgesson som nu inventerat samtliga personnamn på vägar, byggnader och större salar på campus. Arbetsgruppen föreslår en omfattande bortstädning av namn som kan vara stötande för någon. Inte bara personnamn utan även t ex Artärvägen.

---------------

Den som läst George Orwells "1984" inser att detta är problematiskt. I hans mardrömsstat finns ett ministerium, Sanningsministeriet, som har till uppgift att ständigt revidera historieskrivningen så att den passar dagsläget. Bokens Winston Smith såg till att Partiet alltid haft rätt. Då det var totalt omöjligt att på ett trovärdigt sätt ändra på vad Big Brother skrivit var Smith en mästare på att skriva ett helt nytt inlägg med Big Brothers sätt att uttrycka sig.

På KI pågår nu en intensiv debatt.

--------------

Här i Norrköping  återfinns liknande tankegångar. Louis De Geer (1587–1652) står staty på Gamla Torget. Det finns dom som tycker att statyn ska städas undan. Möjligen få stå på nåt museum med varningsskyltar. Han var nämligen inte bara den svenska industrins fader och en nyckelfigur i att Sverige ändrats från efterblivet fattigt utkantsland till en framgångsrik industrination. Han profiterade på den svenska slavhandeln med afrikaner som skeppades till USA.

Statyn utformad av Carl Milles. Foto: Pentax K-1 + Zeiss Flektogon 20mm.

Ska namnet städas bort helt blir det många ändringar. Det finns 334 företag och 176 personer De Geer (inkl de Geer) listade hos Hitta. Bara  här i Norrköping skulle mina barns skola tvingas byta namn, f d Folkskolan intill också, Louis De Geer Konsert och Konferens, min tandvårdsklinik, en gata med ett stort antal adresser och säkert en hel del annat. 

Frågan är inte enkel. Men jag tror ändå att det för det mesta är bäst att lära sig leva med historien. Den ändras inte även om man försöker dölja den. Stora män och kvinnor har allt som ofta haft sidor som då accepterades eller t o m applåderades men nu fördöms. Nåt att hålla i huvudet även i dag. 

Innan lyktan tändes

Mörkret börjar nertill. Däruppe är det ännu ljust. Gatlyktan inte tänd.

Förr då gatlyktorna tändes av kringvandrande lykttändare behövdes de utstickande delarna som stöd för stegen. Nu är de onödiga men ger lite extra studs åt nygamla designen.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm f 2,8.

Drottninggatan, Norrköping. K-märkt hus en bit bort till vänster. Mitt fram, den ljusa fasaden, ett jugendhus från början av förra seklet. Hitom den en likbod som hör till St Olai kyrka. Man skymtar en konstinstallation av Ernst Billgren. 

Garngraffiti - Mikael Romus trendspaning inspirerar till uppföljning!

Svar från Mikael Romu

Tack Måns, garngraffitin når ständigt nya höjder i vår lilla stad! Du får ge dig ut och vandra på gatorna med öppna ögon och ännu öppnare sinne" :-)

----------

Jag gjorde som Mikael skrivit. Traskade iväg till installationsplatsen, Olai Kyrkogata i Norrköping. Där fanns både garngraffitin (som nog tillkommit på privat initiativ) och den kommersiella gatuutsmyckningen med lampskärmar. Det hade hunnit bli skymning så jag skruvade upp ISO en bra bit och plåtade. Det blev så här:

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm f2,8. F/8, 1/100 sek, ISO 1600, ingen brusreducering.

-------------

Det syns mer och mer såna här textila installationer i lilla Norrköping. Målad graffiti är ju ofta o­önskad text el. bild t.ex. på hus­vägg. Garnet känns för mig inte så oönskat. Det står sig ett tag och går att ta bort utan kemikalier. Norrköpings textila rötter är djupa, men idén har väl kommit nån annan stans ifrån. Ut och dokumentera och den som vet hur trenden uppstått, skriv!

Hos fotografen 1944. Vad hette hon?

1944 tyckte mamma att det var dags att gå  till fotografen medan mina mjölktänder satt kvar framtill. Vi åkte Roslagsbanan till Engelbrektsplan i Stockholm. Ateljén låg rätt nära, Birger Jarlsgatan tror jag.

Hos fotografen var stämningen påfallande lugn. Belysningen var dämpad. Uteljuset ändrar sig för mycket sa hon och pekade på den lilla fönsteryta som syntes mellan de fördragna gardinerna. Mamma hade inte hittat nån snodd att snöra ihop min tröja med. Fotografen fixade det. Färgen skar sig lite, men hon sa att det inte skulle synas på  bilden, den skulle ju bli svartvit.

Kameran satt rätt högt upp på sitt stativ. Förra kunden hade varit en vuxen person, så hon justerade stativet och pallen jag skulle sitta på. Mamma rättade till mina kläder och såg till att håret var kammat.

Fotografen tog bilden genom att ta bort och sätta dit linslocket i en lugn och avmätt rörelse. Inget slutarljud, inget slammer, ingen blixt, helt tyst och lugnt. På kamerans högra sida satt en vev. Hon vevade fram en ny bildruta och tog en bild till "för säkerhets skull".

Sättet att exponera känner jag fortfarande som oöverträffat för ändamålet.

Förstoringen är 142 x 192 mm. Den är inklistrad i en numera gulnad pärm. Det står Polyfoto Stockholm i hörnet. Jag googlade. Bildstorleken motsvarar "Stor Kabinett". Jag vill inte sprätta loss fotot, men där det lossnat lite går det att läsa några siffror och en signatur på baksidan, kanske E S eller E Sr.

Pappa och mamma hade bekanta i den publicistiska världen. Någon av dem, kanske K W Gullers, hade rekommenderat fotografen. Jag tyckte mig höra att hon varit assistent hos nån känd fotograf (Jan de Meyere???) som omkommit varefter hon öppnat eget. Men det kan inte stämma. Han avled långt senare.

Vad hette fotografen? Nån som vet eller kan tipsa hur man letar vidare?

----------

Tillägg 2022-01-07:

Det blev tre bloggar till på Polyfototemat och massor av hjälpsamma kommentarer. Ulf Johansson tog fram företagets Polyfotokamera från sitt källarförråd och berättade. Bland mycket annat att man från början tryckte av kameran med gummiblåsa och en lång tunn gummislang. Ett norskt fotomuseum har en video där det framgår att senare Polyfotokameror hade "ner till fyra" negativ per plåt. Det kan stämma med mitt minne att mamma beställde en bild och att fotografen tog en till för säkerhets skull.