Från pinhole till Camera Obscura

Inspirerad av Tommy tog jag häromveckan fram mitt pinholeobjektiv och gick ut på stan. Bilderna blev på sätt och vis bra, men hamnade i ett ingenmansland mellan "dreamy" och skarpa. Jag (och Peter Hennig) försökte skärpa dem, men det vart antingen inget eller katastrof.

Men Peter såg potential och jag läste på. Hur utnyttja de speciella egenskaperna?  Pinholeobjektiv saknar brännvidd. De saknar skärpa. De saknar skärpeplan. Ljuset går bara genom luft, inte genom glas och antireflexbehandlingar. Diffraktion finns, men färgerna kan vara värda att ta vara på. Pinholeobjektiv tecknar rakt! Det ger ett särskilt lugn i bilder med raka linjer. 

Nu ska jag försöka omfamna ofullkomligheterna och ta vara på de bra egenskaperna. Och använda begreppet Camera Obscura. Det har hävd sen antiken. I går  tog jag en ny tur på stan. Försökte ta fram ljus och färgfält, struntade i skärpa. Det kändes jätteknepigt att fotografera i RAW och ändå inte skärpa! I efterbehandlingen har jag ställt in ljustemperaturen till 5500 grader, justerat bildutsnittet, försökt centrera histogrammet och finjusterat utseendet i Curves.  

Kameran är en Pentax K-1 med ff-sensor 36 megapixel. ISO 100. F 164. Stativ.

Bild 1. Först en orientering i stan. Holmentornet centralt i Norrköping. I det finns porten till Industrilandskapet. 

Bild 2. Holmengatan 14 inne i området. I bakgrunden gårdssidan av Holmentornets norra flygel. 

Bild 3. Entrén. Byggnaden rymmer numera en mängd olika verksamheter. 

Bild 4. Här en liten gård i gården.

Bild 5. Varmt ljus på Holmentornet t v, kallt ljus på nybygget rakt fram 

Bil 6. Vrån mellan Holmentornet och dess norra flygel.