En udda bukett

Fick mersmak av att fota blommor så jag gick till den lokala blomsteraffären. Antingen var jag inte den första som köpte blommor för att fotografera eller så fann sig blomster-kvinnan snabbt. Hon hjälpte mig i alla fall att plocka ihop en väldigt udda bukett av olika blommor som inte alls passade ihop som bukett betraktat. Men nu var ju inte det syftet.

Jag kan fotografera hur länge som helst. Så fascinerande att se hur bilderna förändrades beroende på hur ljuset faller på blommorna, att se följderna av varje liten förflyttning av blomma eller ändring kameravinkel. Provade också att skärma av ljuset med ett stycke fiberduk...

Det var väldigt varierande hur väl vi ”kom överens”, de olika blommorna och jag. Ranunkeln blev bukettens favoritobjekt, blev många bilder på den just för att den var så tacksam att leka med i olika ljus och vinklar.

En bild på anemonen som jag blev riktigt nöjd med även om jag inte tyckte att jag fick till så många olika vinklar/olika bilder som tilltalade mig.

Medan rosen vållade mig betydligt större huvudbry. Jag tyckte den var alldeles för stel för min smak. Kanske att jag tror att jag tycker bättre om rosor än jag verkligen gör. Eller så var det något med färgen… Provar jag igen någon gång så blir det nog en skirare variant: en nyponros eller en kvist från vår honungsros…

Så till sist en alströmeria. Lite förvånad över att jag inte alls fick till den så att jag blev nöjd. Till slut provade istället att sätta upp en softbox bakom blomman istället. Sen gick jag fullständigt över styr i photoshop…

Idag fotar jag blommor

Idag fotar jag blommor som omväxling. Superroligt och knepigt och absolut något jag ska försöka att utveckla. Azalean var klart knepigare än gerberan men också mycket roligare då varje liten flytt eller vridning av blomman gav en helt annan bild. Skulle vilja prova med orkidéerna också men hade behövt knipsa av några blommor för att få till det och är inte säker på att maken vill offra sina orkidéer för konsten.

Today I photograph flowers as a variety. Quite tricky but very funny. The azalea was clearly trickier than the gerbera, but also much more fun as every little move or twist of the flower gave a completely different picture. I would like to try with the orchids too but I’d have to cut of some flowers and I’m not sure that my husband would  to sacrifice his orchids for the art.

Försöker bli vän med 50 mm

Jag tycker att 50 mm är ett objektiv jag borde gilla, men det blir liksom aldrig naturligt att jag väljer det. Jag hamnar alltid på 70-200 när jag fotar ute, eller möjligen macrot. I inne/studio blir det normalt 16-85. Vet inte vad det beror på, kanske att jag känner mig begränsad när jag inte kan zooma. (Ofta får jag för mig att jag vill utnyttja så mycket som möjligt av bildytan utan att beskära, vilket egentligen är helt idiotiskt med tanke på att jag sedan ändå skalar med dem då de ytterst sällan ska visas på något större än datorskärmen.) Ibland får jag för mig att jag ska utmana mig själv och bara ta med 50 mm. Någon gång har jag till och med haft det som en målsättning för en sommar att jag ska bli kompis med den. Det brukar väl fungera ungefär lika länge som ett nyårslöfte av typen ”leva sundare”, i bästa fall varar det någon vecka…  Tänker att om jag lär mig hur det uppför sig, och ”kommer på” vilken typ av bilder som tilltalar mig som jag kan åstadkomma med det objektivet så ”ska det lossna”. Sen vet jag inte om det är bra eller dåligt att försöka tvinga sig att komma överens. Kanske är det bra att utmana sig, kanske borde man bara njuta av att göra vad man tycker om utan att fightas med något man inte automatiskt gillar? Är ju trotts allt bara ett objektiv. I går tog vi i alla fall en lång promenad på Järvafältet; jag, maken, hundarna och kameran med endast 50 mm. Blev hyfsat nöjd med bilderna men gissar att 70-200 åker med nästa gång.

Trying to make friends with 50 mm

I think 50 mm is an lens I should like, but it never seems natural that I choose it. I always end up with 70-200 when shooting outdoors, or possibly the macro. Indoor/in studio I normally end up with the 16-85. Don’t know why, maybe I feel limited when I can’t zoom. (I often get the idea that I want to make use of every single pixel, which is really stupid considering that I scale down the pictures in the post-processing since they’re rarely shown on something larger than the computer screen.) Sometimes I think I should challenge myself and only bring 50 mm. Occasionally I've even had as a goal for a summer that I should become friends with it. It usually works about as long as a New Year's promise like "living healthier", at best it lasts a week ... Thinking that if I learn how it behaves, and figure out what kind of photos I can achieve with that lens that appeal to me we will “become friends”. I don’t know if it’s good or bad to try to force myself to get on. Maybe it is good to challenge myself, maybe I should just enjoy doing what I like without having to fight a lens? After all, it’s just an object. Anyway, yesterday we took a long walk on Järvafältet; me, my husband, the dogs and the camera with just the 50 mm. Was pretty satisfied with the pictures but guess that I’ll take the 70-200 next time.

Ja, ni ser rätt. En bild utan hund på. :) / Yes, It´s a photo without a dog. :) 

Mizar

Spejja

Spejja igen (sen kan man ju fundera på varför man placerar ett träd rakt igenom hunden. :) / Another photo of Spejja. One can ponder why I placed a tree straight through the dog. :)

Var lägger ni kameran?

För något år sedan upptäckte jag den fantastiska Kaylee Greer. Såg bland annat en bild på en hund  tagen inifrån ett kylskåp. Tänkte att jag skulle vilja försöka göra något liknande. Så jag byggde ihop ett eget ”kylskåp” utan bakstycke. Använde två vita skivor jag använt till något tidigare fotoprojekt, glashyllor som jag lånade från ett av våra riktiga kylskåp, lite plastlister mm. Senare fick se en film där Kaylee visade hur hon tagit bilden inifrån deras riktiga kylskåp. Tanken hade inte slagit mig att det kunde vara ”på riktigt”. Så kan det gå när man får tunnelseende och rusar iväg utan att tänka klart, att man går över ån… Så fick jag idén att göra en liknande bild, men nu inifrån diskmaskinen. Denna gång placerade jag kamera och blixt inne i diskmaskinen. Hundarna gillar att agera fördisk-program så jag behövde inte precis anstränga mig för att få dem att ställa upp som modeller. Däremot tog det ganska många bilder innan jag lyckades få en bra vinkel på kameran, lagom mycket ljus från rätt håll och sedan en hyfsat skarp bild och helst med en rolig min på hunden också. Här är den bästa bilden för dagen. Jag hade kunnat hålla på en bra stund till för att försöka få en riktigt perfekt bild, men efter en timme eller så hade hundarna tröttnat på diskmaskinen. Eller så fanns det inget kvar att slicka av, eller så var de helt enkelt mätta. Får se om jag gör ett nytt försök någon dag. Och med facit i hand var det kanske bra att jag byggde ett falskt kylskåp förra året, för med mitt tempo hade nog all mat varit dålig om jag haft kylskåpsdörren öppen tills jag var klar. Å andra sidan hade nog bilderna blivit bättre om jag hade kommit på att lägga kameran i kylskåpet. Men det är ju en del av tjusningen, att lära sig och att utvecklas.

Where do you put your camera?

A few years ago I discovered the amazing Kaylee Greer. Saw, among other things, a picture of a dog taken from inside a refrigerator. Wanted to try to do something similar. So I built my own "refrigerator" without a back piece. I used two white boards I used for some previous photo project, glass shelves that I borrowed from one of our real refrigerators, some plastic ledges and some more stuff. Later I saw a movie where Kaylee showed how she took the picture from inside their real refrigerator. The idea had not struck me that it could be "for real". That´s what happens when I rush off without thinking clearly, I am crossing the river for water (Swedish adage, don´t know if you say so in English.)  Yesterday I got the idea to make a similar picture, but now from inside the dishwasher. This time I placed the camera and flash inside the dishwasher. The dogs like to act as pre-wash programs, so I didn't really have to make any effort to get them set up as models. However, it took quite a few pictures before I managed to get a good angle on the camera, good light from the right direction and a decent sharp picture and, preferably, with a funny face on the dog as well. Here is the best picture for the day. I could have kept on going for a good while to try to get a really perfect picture, but after an hour or so the dogs were tired of the dishwasher. Or there was nothing left to lick, or they were simply satisfied. Maybe I try again someday. And, when I think of it, maybe it was good that I built that fake refrigerator last year, because with my pace, probably all food would have been ruined if I had the refrigerator door open until I was done. On the other hand, the pictures would probably have been better if I had put the camera in the refrigerator. But that is part of the allure, to learn and to improve.

Spejja i diskmaskinen igår. / Spejja in the dishwasher yesterday.

Mizar i mitt egenbyggda kylskåp förra året. / Mizar in the "refridger" I built last year.

Och Alice. / And Alice.

Lite magi så här efter jul

Nästan två veckor kvar innan det är dags att gå tillbaka till vardagen och det finns äntligen tid att göra precis vad jag vill. Barnen är vuxna (eller i alla fall nästan, den yngsta blir 18 om några veckor) och självgående så länge det finns mat i kylen. Och maken har fullt upp med sina projekt. Så i morse var hundarna och jag och tränade. En riktig lyx att kunna träna i inomhushall när vintervädret är av den lerigare sorten. Så nu är de nöjda och jag kan ägna mig åt mina foton. Igår fick Mizar vara fotomodell igen. Det är också en lyx att få ha honom som modell. Min trogna, tålmodiga vän. Han kommer glatt när jag öppnar dörren till mitt kombinerade hund/foto-rum. Han älskar att vara där oavsett vad vi gör. (Faktum är att jag får koppla honom utanför rummet om jag ska fota någon annan hund, annars sätter han sig också mitt framför kameran.) Jag kan flytta blixtar och greja utan att han tröttnar. Han sitter snällt där jag satt honom och man kan flytta honom precis som man vill. Så det fick bli lite magi så här efter jul. Kanske inte perfekt, var svårt att få honom att titta ned i boken och jag hade svårt att få till belysningen, men jag blev i alla fall hyfsat nöjd med resultatet. Ytterkanten av filtens högar sida skulle väl ha varit i skugga. Kanske jag ordnar till det senare. Har några fler idéer som jag hoppas hinna testa innan det är dags för vardag igen.

A little magic after Christmas

Almost two more weeks of vacation before it´s time to go back to work and finally there´s time to do exactly what I want. The children are grown up (or at least almost, the youngest turns 18 in a few weeks) and manages as long as there´s food in the fridge. And my husband has projects of his own. So this morning the dogs and practiced obedience. A real luxury to be able to practice indoors when the winter weather is of the muddy kind. So now they are satisfied and I can devote myself to my photos. Yesterday Mizar got to be a photo model again. It is a luxury to have him as a model. My faithful, patient friend. He is so happy when I open the door to my combined dog / photo-studio. He loves to be there no matter what we do. (In fact, I have to leash him if I shall photograph another dog, otherwise he'll sit in front of the camera.) I can move around the flashes and stuff without him getting tired. He sits nicely where I sat him and I can move him just as I want. So I decided to make some magic. It´s not perfect, it was hard to get him to look down at the book and I had a hard time placing the flashes, but I am pretty satisfied with the result. The outer edge of the blanket's right side should probably have been in shadow. Maybe I'll fix it later. I have a few more ideas that I hope to test within it's time for everyday life again.