Höst i Värmland

Under helgen var sonen på besök och i ett försök att få mig att återfå lusten för fotografering föreslog han en rundtur i hemlänet Värmland.

Tidig lördag morgon var vi redo! Ute låg dimman tjock, men vi bestämde oss för en tur i alla fall.

Vid några tillfällen hade vi  lite utsikt över nejderna. Här i Sunnemo!

Fast för det mesta såg det ut så här!

Vid lunchtid var vi framme i Värmlands nordligaste metropol, Torsby, där vi hade bestämt oss för att äta lunch. Ljuset påminde mer om skymning än mitt på dagen.

Det blev åtskilliga mil genom Värmland där skogen och vidderna svepte förbi bilfönstret. Blev kanske inte riktigt vad vi tänkt, men ett utmärkt tillfälle att umgås där vi satt tillsammans i bilkupén mest hela dagen. En riktigt fin rundtur genom landskapet fann vi och den är värd att upprepa någon gång när vädergudarna är mer generösa.

Lite snopet när jag dagen därpå skjutsade sonen till närmsta större stad för vidare färd mot huvudstaden! Nu hade dimmorna lättat och solens strålar sken på höstprakten så jag nästan blev bländad. Dessa höstaspar!

Björken

Är det något motiv som är välrepresenterat i mitt bildarkiv så är det björken ovan! Fotograferad från de flesta håll, alla årstider och i alla väder. Denna bilden tagen i morse innan solens uppgång.

Den sticker ut där den balanserar bland stenskravlet och ser ut att kunna välta vilken minut som helst. Här har solen gått upp och förändrat kamerans inställningar.

Blev inte riktigt den fotomorgon jag hoppats på! Solen var snabbt uppe och förändrade ljuset till hårdhet och kyla, men det var en god morgon ändå. Jag fick höra fåglarna vakna till en ny dag och se de sjöfåglar som fortfarande dröjer sig kvar lämna natthärberget för en fisketur.

Det blir inte alltid som tänkt

Efter en arbetsvecka som inte gav tid för fotografering såg jag verkligen fram mot helgen då det utlovats fint väder! Blev inte värst mycket av med det! Molnen låg tunga och titt som tätt gav de ifrån sig en skur. Det kliade dock något ofantligt i avtryckarfingret så Björktrastarna i träden utanför fönstret fick duga.

Ett antal trastbilder blev det och jag fick testa mitt nya objektiv 100-400 vilket fick godkänt.

Några dagar under arbetsveckan börjar jag sent och när SMHI utlovade fint fotoväder för morgonen bar det ut i arla morgonstund. De höll vad de lovade, dimman låg lagom tjock och tittade jag upp på himlavalvet såg jag att solen skulle få en chans att bryta igenom, inte allt för sent. Så vid första scenariot som jag tjusades av åkte kameran fram, bara för att upptäcka att mitt landskapsobjektiv låg kvar hemma. Istället hade jag plockat med mig macrot! Några bilder blev det, men jag såg hela tiden de vyer jag inte fick med.

När jag kom tillbaka in till staden låg dimman riktigt tjock. Staden ligger som i en håla med berg runt om så det brukar ta tid innan den lättar. Stannade för några bilder innan det var dags att göra mig i ordning för annat här i livet. Tror aldrig jag tagit en bild av en båt förut, men se det skedde idag!

Imorgon åter en dag och det utlovas fint väder! Jag börjar sent och har planerat att bege mig till ett område där Bell och jag vandrat mycket. Måste börja återerövra mina gamla trakter även om det sliter i hjärtrötterna!

Same, same but different

Under större delen av mitt liv har jag rört mig i samma typ av landskap och för det mesta inom sju områden, som jag blivit extra förtjust i. Bergslagen, som är min hemvist, består i mycket av skog, myrar och vattendrag! Vackert tycker jag men det är inget öppet landskap precis och det är bara de stora sjöarna som bjuder på obrutna linjer.

Inte allt för sällan har det känts som jag fotograferar detsamma och att det inte kan vara speciellt intressant och en viss fototrötthet har smugit sig in. Så för något år sedan såg jag ett TV-program som handlade om den Sydkoreanska fotografen Bae Bien-Us, som fotograferat tallar i större delen av sitt liv. Inte för att jag på något sätt vill jämföra mig med honom, men kan man fotografera tallar ett helt liv och få till något så vackert måste jag också kunna utvecklas av att fota "där jag står". En annan fotograf som också påverkat mig mycket är den canadensiske naturfotografen Dan Jurak. Hittade hans blogg för två år sedan och hans filosofi kring foto har påverkat mig mycket. Även han rör sig inom ett litet område, men visar hur ljus och förhållanden hela tiden förändras och gör att ingen bild av samma ställe är den andra lik.

Alla bilderna från Saxhytteälven som jag ofta passerar på mina strövtåg!

Ha en god dag därute!

Morgonljuset

Med åren vaknar jag allt tidigare, oftast slår jag upp mina melerade vid 5-6-tiden på morgonen. Att jag vaknar tidigt gör mig inget då morgontimmarna är den del av dagen jag gillar bäst. Skall jag inte till arbetet blir det en kort morgonrutin och sedan bär det ut för att möta den nya dagen. Just nu är det en perfekt tid att vakna om man vill ta del av när morgonen randas.

Trots ordentlig koll på SMHI:s prognoser vet man aldrig hur ljuset eller dimman kommer te sig. Ljuset förändras också mycket snabbt under morgontimmarna och ibland kan det vara svårt att förstå att bilder kan vara tagna med bara minuters mellanrum. De dagar då dimman inte vill lätta och släppa igenom solen är mindre roliga tycker jag, då allt blir som mjölke. Lagom med dimma, som ger det där speciella ljuset när solen sakta börjar stiga är magiken jag vill se.

Hade tänkt mig lite mer av funderingar och exempel på morgonljus, men får inte till uppladdningen av bilder så jag får återkomma till ämnet!

Over and out!