Applen och Päron

Stockholm, april 2012

Min verksamhet på Fotosidan har varit i fallande det senaste året. Kanske blev den norrländska vintern alltför lång och insnöad. Möjligen kan geografin förklara karaktären, som Montesquieu menade. Eller var det kanske temperaturen :)

Frisk, stark och modig ska man dock bli av att bo i Norrland. Detta enligt den franske upplysningstänkaren. Fan tro't.

Att börja använda iPhonen som förstakamera har blivit årets trend i mitt liv. Tillsammans med mera Body Pump, löpning, cykeltrampande och simmning. Är i bättrte fysisk form än på länge och fotar med mobilkameran alltmer. Om det nu överhuvud taget har något samband?

Min Leica M2 hänger med men det digitala har smittat mig ungefär som Bengt B och Alf J vittnar om. Men hos mig har det tagit ett helt annat uttryck. 

Rom, maj 2012

Förenklingen och de busenkla manipulationsmöjligheterna har fått mig att leka mycket mer. En homo ludens i  Johan Huizingas bemärkelse. Oreflekterat och av ren nyfikenhet av vad som spontant kan uppstå i varje given fotosituation. Givetvis börjar jag lära mig vad som skulle kunna komma ut av de glimtar av bilder som jag tycker mig se här och var. Ingenting är givet på förhand utan mina bilder känns mycket mera tillfälliga än tidigare. Å på många sätt bättre i samklang med vad jag vill få ut av spontanfotograferandet.

Stockholm, april 2012

För att direkt motsäga mig själv lägger jag in svvartvita bilder taget med en liten hoptryckt och skohornad kamera som Rollei 35T. Hade med mig den på ett huvudstadsbesök i våras och plåtade vad som kittlade mitt bildsinne under tidiga morgonpromenader. Då hade jag inte skaffat mig någon Iphone N.B. Undrar vad som hade blivit av bild ett och tre då?

Lövsjö Gård, årets kosläpp. Maj 2012

Nu kan jag verkligen fota när jag vill utan att jag tvångsmässigt måste bära med mig min lilla Billingham L2. Men den är ofta ändå med innehållandes Leica M2 ellet t.o.m. en Hasselblad SWC. I fickan ryms Iphonen bäst. Jackfickan huserar lätt en Rollei 35T medan större kameror som  Pentax 6x7 bor kvar i den ryggsäck som behövs tillsammans med de krav på finbilder som storkamerorna tycks vara gjorda för. Allvaret med att kånka omkring kilovis med glas och metall har blivit mindre lockande och definitivt mindre lekfullt. Inte för att jag tror att min nuvarande utkikspunkt på fotolivet kommer att vara särsklit beständigt över tid. Vi får se.

Thonon-les-bains, maj 2012

Eller är det redan dags att tänka om?
Varför inte begränsa sig, göra distinktioner och kvalitetsbegrepp?

Gullänget, februari 2012
(Pentax 6x7) 

Trevlig fotosommar!

/H 

Dags!

Så blev det av ändå...

Alf Johansson uppmanade mig i en bloggdiskussion för länge sedan att skaffa en egen blogg. Vi hade kommit ihop oss om någonting jag inte längre minns. Förmodligen hade jag i ivern att hitta rätt ändå gått för långt. Varför bre ut sig i någon annans blogg när det går att ta upp plats på egen hand?

Hursomhelst rinner tiden oupphörligt vidare och jag har än en gång uppmanats av Alf att skaffa mig en egen blogg och det efter vi träffats på Gnestaplanket 2011. Och här är den som ett svar på både inre och yttre tryck.

Geneve i juni 2011.

Det är framförallt två personer som varit en inspirationskälla här på Fotosidan efter det att jag börjat fota på allvar efter ett uppehåll på tjugo år. Bengt Björkbom och Alf Johansson. Jag insåg att de praktiserar något som inspirerar mig på djupet.  De båda förenar en vilja att skildra och kommentera sin tid och den fragmentisering av våra livsvärden som det nutida livet skapar. Som jag ser det, givetvis.

Utan att utförligt försöka formulera vad fotografi betyder för mig och andra är det ingen överdrift att påstå det historiskt revolutionerande i metoden att fixera de belysta silversalterna.
Numera exiterar också fotonerna sk. CCD's men grundprincipen är densamma. Kameran bevarar på så sätt något både påtagligt flyktigt och undflyende.

Tiden och tekniken. Sommaren 2011.

Tid och teknik lär det nog bli här på bloggen framöver också...

/H