SILVERSALT
17 / Om OM inte fanns?
Ehum... Aum ...
När det gäller frågan om alltings ursprung finns det några som skådat ett första ljud som skapat allting. Det lär vara Aum.
Det finns inget säkert sätt att falsifiera detta och det får då stå tillsammans med andra utlåtanden om starten på "allting" :)
Hursomhelst har jag införskaffat en svart OM-1 med ett standardobjektiv för att på egen hand utröna om det flera vittnar om. Vadå vittnar, undrar ni?
I kameravärlden blir ofta det egna valet av utrustning en beskriving av vad andra också bör välja för att uppnå behovtillfredställelse. Inget konstigt med det i den meningen att det ofta förekommer. Man behöver förvisso inte bry sig om vad andra tycker men det är emellanåt svårt att tygla ett lättväckt begär efter att själv "kolla" vad de verkar ha gått igång på. Om man skulle kolla OM med andra ord.
Sagt och gjort. En femhundring mindre i lädret och ett paket levererat av posten innehållende sagda kamera satte mig på en lite fotosafari i närmiljön.
En offentlig bekvämlighetsinrättning fick tjäna som fotostudio. Full öppning som man världsvant brukar säga och en låång slutartid fick mig att tvivla på handstadgan. Men det räckte tydligen hyfsat bra.
Något för den trötte vandraren?
Det korta i det långa är att Olympusen var en trevlig bekantskap och en skön omväxling mot mina vanekameror. Kanske får den stanna...
/H
16 / Fröet sparkar i jorden
Vad händer om femtio år?
För en fotograf hägrar känslan av att de bilder man tagit ska bli bättre. Ja, du läste rätt. Bilden kommer att upplevas angelägnare och mera intressant med tidens gång.
För en annan fungerar detta långa tidsperspektiv som en tankeställare om lagringsmöjligheter och arkivbeständighet.
En tredje tar upp den skönt avslappnade inställning vi kommer att ha till huruvida bilden var tagen med kamera x123 eller objektivet "sju-tjugofyra"
Hur det än blir är det svårt att föreställa sig ens de närmaste fem åren i skenet av västeuropas historia fram till nu.
Den mytologiserade bilden av vår plats i tiden är dock alltför ljus.
Överexponerad?
http://www.expressen.se/kultur/1.2639566/axelmakten
/H
3/ Fotografens inre monolog
Det här är ett ämne som helt bör lämnas därhän. Jag menar: -Vad blir det av en tvättäkta monolog när den hamnar på en blogg?
Ändå finner jag det intressant att ytligt beröra detta perifera men paradoxalt centrala område i varje plåtande människas praktik. Finns det en nivå som gör att molologerna kan mötas och få energi av andra? Eller är det helt enkelt fel på premissen? Finns det överhuvud taget någon monolog? Kan man vara helt utan intryck från andra människors tankar som lagrats någonstans i hjärnbarkens epifenomenologiska mysterium?
Vinter och mörker
Trots de ovan anförda invändningarna finner jag det användbart att tala om monolog.
Just nu handlar den dialogiska monologen om att skanna en större mängd negativ från en släktträff denna sommar. Jag tycker det känns bekvämare att ha fixerade silversalter som minnesbärare än digitala dito men tvingas av nödvändighet att göra denna hybrid av analog och digital teknik.
När mängden negativ blir så stor som det är i detta fallet börjar den inre monologen att bli självkritisk och rannsakande skarp. Varför inte behålla din fina Nikon D2 och plåta som folk?
Ja, varför inte?
/H
