SILVERSALT
16 / Fröet sparkar i jorden
Vad händer om femtio år?
För en fotograf hägrar känslan av att de bilder man tagit ska bli bättre. Ja, du läste rätt. Bilden kommer att upplevas angelägnare och mera intressant med tidens gång.
För en annan fungerar detta långa tidsperspektiv som en tankeställare om lagringsmöjligheter och arkivbeständighet.
En tredje tar upp den skönt avslappnade inställning vi kommer att ha till huruvida bilden var tagen med kamera x123 eller objektivet "sju-tjugofyra"
Hur det än blir är det svårt att föreställa sig ens de närmaste fem åren i skenet av västeuropas historia fram till nu.
Den mytologiserade bilden av vår plats i tiden är dock alltför ljus.
Överexponerad?
http://www.expressen.se/kultur/1.2639566/axelmakten
/H
15 / When your looking with your eyes, it doesn’t mean you’re seeing
Mycket av det som vi ser runt omkring oss passerar obemärkt. Utan att registreras och bearbetas av reflexion kan mycket av viktig information förefalla osynlig.
Att se tecken i skyn och stjärnors skenbara rörelse över våra huvuden har varit legio i människans historia och framförallt efter sista istiden. En fantasifull kosmologi har vuxit fram som härbergerar vårt behov av ordning och kontroll i tillvaron. En korrelation mellan mikrokosmos och makrokosmos har förefallit given. Epifanier, numerologiska postulat och legeringar av våldsmonopol och epistemologiska tolkningsföreträden har domestiserat flockdjuret människan.
En regnbåge förvandlas till ett avtal och en åskvigg till en gudahandling.
Världen är ännu inte avförtrollad.
Vår oförmåga att avkoda de enklaste vardagshandlingar i den globala Påskö-upprepningen är kanske inte så konstig. Distraherade av trivialiteter följer vi inte den artificiella intelligensens datorstyrda och osynliga hand i dess förmodade arbete för jämvikt mellan utbud och efterfrågan. Den faustiska människan står stark i tron om evig tillväxt. Å hållbar? Javisst!
Föreställningen om människolivets ständiga förbättring i vårt vetenskap- och teknikoptimistiska tidevarv står därför stark.
Tvivel?
/H
14 / High Speed Consumerism
Vid ett samtal med en hängiven fotograf i sommar blev det tal om teknikens förtjänster, antal bildpunkter och behovstillfredställelse. En behovstillfredställelse som ständigt kännetecknas av hunger.
Miljoner pixlar och tusentals färgnivåer tillsammans med teknik som eventuellt skulle kunna bädda sängen och koka morgonkaffe var svaret på frågan om den slutgiltiga tekniska lösningen på reproduktionens gåta.
Jag är inte helt oanfäktad av den tanken men dristar mig till en önskning som i individualismens namn tilltalar mig.
Visst vore det nice med en monokrom digitalkamera? Jag täker närmast på hur många färre pixlar som behövs för att få fram samma bildkvalite.
-Hur då?, tänker ni.
Eftersom en färgkamera behöver fyra pixlar där en monokrom kamera ledigt klarar sig med en. Färgkameran behöver en pixel för blått respektive grönt och rött samt en pixel som reagerar för ljusstyrkan. Den monokroma bara en för gråtonerna. Ett större chip med färre och större pixlar bör leda till lägre brus och högre återgivningskvalite. Å vitbalans och blixt kan vi glömma.
Visst vore det en individualistisk präglad dröm för den i gråtoner förälskade och omvändningsbara analogtalibanen?
-När får vi se det då?, frågar den spåkulefattige sökaren. Förmodligen aldrig, då antalet köpare av en sådan fotografisk manick inte kan mäta sig med de skaror av finesshungrande och broschyrsmekande konsumenter som vill ha mer av allt.
Precis som Alf i sin blogg framhäver jag digitalfotografins förtjänster och jag kan se en variant där mitt behov av individualism och smala vägar hittar hem. Eller kanske inte ;)
Utsikt från ett källarfönster...
/H
PS. Alla bilder med Leica M2/summicron 35mm och Tri-X @400 DS.
4/ Exponering?
Vårt språk är fullt av analogier och representationer. Denna gång vill jag belysa ;) begreppet exponering.
Den stora underskottet i USA's statsfinanser sägs innebära en ökad exponering för risk i världsekonomin. Kina - den största kreditgivaren till urmodellen för den västerländska livsstilen - blir allt mer oroade över värdet på sina amerikanska obligationer. De har goda skäl att frukta populistiska utspel från de amerikanska politikerna inför en lättledd politisk opinion.
Det är således lättare att inse problemen med världsekonomin än själva ordvalet exponering. Om nu en småsak kan tillåtas uppta din tid mot en fond av världsekonomiskt muller.
Exponering således.
I min lilla värld av bländare, slutartid och filmkänslighet finns en konkret koppling till det vi fototekniskt kallar exponering. Att lära sig fotografera innebar fordom att behärska dessa tre variabler för att rätt mängd fotoner skulle få duscha negativet eller våtplåten innan det blev svart igen i kameran. Det mörka rummet, camera obskura, kännetecknades av att korta och precisa doser av ljus släpptes in.
En konstnärlig och medveten användning av bländare, slutartid och filmkänslighet kunde innebära skön rörelseoskärpa eller underbart bakgrundsblurr för att framhäva motivet. Om det var det som eftersträvades.
Jag bortser här ifrån brännvidd, avstånd till motivet och negativstorlek etc.
Nåväl, när en mänsklig fotonfångare, motsvarande det man i ljudvärlden brukar benämna audiofil, hör ordet exponering om och om igen användas i sammanhang som inte svärtar plåtar börjar tankarna fara.
Exponering skulle i det finanspolitiska språkbruket vara en effekt av något. Som jag förstår det innebär ordet exponering i detta sammanhang exponering för risk. För att fatta det hela kort innebär detta att den osynliga handen ruskar om och gör situationen mera oförutsägbar.
Var e karusellerna?
Till skillnad från kamerans korta och svärtande inre ljusblixt är det stora förändringar att vänta i världsekonomin. Hösten 2008 fick vi veta att husägare i USA inte kunde betala tillbaka sina lån och det i sin tur sades orsaka den kraftigaste ekonomiska nedgången sedan 1930-talet.
Vad ska vi exponeras för framöver?
