2/ Det fotografiska samtalet.

Jag undrar egentligen vad det fotografiska samtalet betyder och framställer följande resonemang.

I praktisk mening innefattar det fotografiska samtalet allt som har med fotografi att göra och samtalet kan vara en inre dialog eller varför inte reaktionerna på de mediaregistrerade bilderna från ett presidentval. Om nu det kan antas vara ytterligheterna. Jag är inte säker.

This nearly iconic portrait (in the form of a lithograph) of U.S. President Abraham Lincoln is a composite of Lincoln’s head and the Southern politician John Calhoun’s body. Källa; http://www.fourandsix.com/photo-tampering-history

Leopold von Ranke förknippas i historiekretsar med  uttrycket "wie es eigentlich gewesen". Detta har fått bilda essensen av hans akademiska gärning i Berlin i en stor del av det långa 1800-talet.  Kort sagt innebär det en inriktning på de handlingar som registrerats i offentliga arkiv och som får representera det som verkligen hänt. Man får förstå honon som en reaktion mot den spekulativa och stora berättelsen vars aktör i sista hand utgjordes av "världsanden". Men uppmärksamheten måste ändå vara riktad mot att dessa källor och den tillhörande källkritiken handlar just om representationer. De är inte själva skeedet i sig.

S

Leopold von Ranke 1871.  15 år före sin död.
Källa; Wikipedia

Nåväl, fotografiet kom mycket tidigt att betraktas som ett dokument vars innehåll var omedelbart och verkligt. Det bilden representerade och det som avbildades uppfattades i det närmaste som identiska. Något som ganska tidigt kom på skam och som bl.a bilden på Lincoln uttryckligen visar. Men hur ska vi egentligen få kunskap om vad som hänt och varför? Är fotografiet ett sanningsvittne?

Den italienske dirigenten och antifascisten Arturo Toscanini drevs att med partiturets hjälp fixera exakt det kompositören avsett med sitt verk. En nitisk strävan som i mångt och mycket inneburit en sterilare tolkning av musiken som för länge sedn klingat ut och kanske också en tristare dito. Men han sägs ha haft ett närmast fotografiskt minne för detaljer och det intresserar mig.
Många njuter numera återigen dessutom äldre musik på traditionella instrument fölr att komma sanningen närmare. En strävan så god som någon.

Arturo Toscanini 1908. 49 år före sin död.
Källa; Wikipedia

Vad har nu detta med det fotografiska samtalet att göra?

Fotografiet är också  en yttring i ett socialt sammanhang och vars tolkade kunskapsinnehåll inte är fixerat. För att säga det uppenbara. Ändå går det att veta något om bakgrunden och bildens element och tillkosthistoria. Med andra ord går det utmärkt att göra objektiva bedömningar om bildens betåndsdelar och diskutera dess konstnärliga innehåll.

Historieämnet och musiken är för mig två exempel på viktiga kulturyttringar och hänger ihop med fotografiets utveckling både när det gäller teknik och avbildningsområden. Givertvis vore en koppling till litteratur och konst också önskvärd men förmågan sviktar.

Den brittiske historikern Simon Schama påpekar att "...det arrangerade ingreppet från konstnärens sida har med andra ord endast flyttats från handen som för penseln till fingret som trycker på utlösaren. Och under detta korta moment av styrning kommer de gamla kulturvarelserna fram ur sina hålor med generationers minnen i släptåg"

Härligt med en spelplan som är så stor och allomfattande! Jag vill inte heller utesluta någonting som har med fotografiet att skaffa om det så gäller tolkning eller teknik. 
 

Vad säger ni?