OmTag. Om oro och vikten av att ta ställning

Många verkar oroliga i valtider? Jag tror inte att man skall överdriva oron, Sverige kommer att stå kvar oavsett hur valutgången blir.

För egen del hoppas jag på förändring, jag har på nära håll upplevt hur den hårdare synen på till exempel sjuka slår. Dels har man skapat en känsla av värdelöshet hos många sjuka, eftersom de till stor utsträckning utmålas som fuskare och dels har många hamnat i total hopplöshet då de utförsäkrats.

Många skyller på försäkringskassa men de följer bara de riktlinjer som de får från våra folkvalda.

Jag ser också hur ökade klyftor slår mot den kollektiva tanken som är det kitt som håller samman samhället, ett ojämlikare samhälle skapar motsättningar och spänningar, och i Sverige ökar ojämlikheten i dag snabbare än i något jämförbart land.

Jag har sett hur ”den fria rörligheten på arbetsmarknaden” utan reella krav på och möjlighet till att se till så att kollektivavtal följs medfört att många kommer till vårt land och tvingas jobba långt under de nivåer som anses acceptabla ”av oss Svenskar”, framför allt inom bygg och tjänste sektorerna.

Resultatet är en hård press på olika sektorer att gå ifrån redan uppnådda överenskommelser eller arbetslöshet för den inhemska arbetskraften, detta jagar på ett race mot botten.

Jag har sett hur a-kassans medlemmar lämnar eftersom de anser att nivåerna och reglerna ändå gör det närmast meningslöst att vara med.

Jag har sett hur man infört en straffskatt på sjuka, pensionärer och arbetslösa, alltså de som redan har det sämst, och kallar detta för jobbskatteavdrag?!

Kort sagt jag vill ha ett stopp för den ökande ojämlikheten som skapar polariseringen som sliter sönder vårt land.

Om man genom skattesänkningar och subventioner fördelar mer till dem som redan har kommer det att bli mindre till dem som inget har, det behöver man inte vara Einstein för att förstå. Att tro, vilket många tyvärr verkar göra, att någon sorts nya pengar kan materialisera sig ur tomrummet för att ge alla mer samtidigt som ojämlikheten ökar är säkert en sorts absolution för det egna samvetet, men som med all religion strider det mot såväl gjorda observationer som mot sunt förnuft.

Jag tror att det är där lite av problemet ligger, det svider att erkänna att man själv är egoist.

Hur som helst, var och en röstar som den själv tycker och efter sin egen övertygelse, det viktiga är att faktiskt ta ställning och att ge uttryck för detta ställningstagande i val.

Detta är mitt ställningstagande.

OmTag. Spelet om makten

Vi står, efter vad opinionsundersökningarna säger, inför ett parlamentariskt kaos efter valet. Något annat än att de rödgröna kommer att bli större än alliansen finns det nog knappast någon som föreställer sig. Problemet är att inget av blocken kommer att få egen majoritet. Detta är ingen nyhet i svensk politik, den senaste mandatperioden är ett exempel på detta. Men då de andra partierna inte säger sig vara beredda att släppa in SD i finrummet så krävs att motståndarsidan lägger ned sina röster och inte röstar emot förslag som de inte gillar.

Nu är den praxisen bortsopad av alliansen, Reinfeldt gick ganska tidigt ut med att han inte skulle rösta för en regering som inte har förutsättningar att få igenom sin budget och att han inte ansåg sig bunden att lägga ned sina röster för förslag han inte gillade, han kommer därmed att i möjligaste mån att aktivt stoppa sådant som han inte gillar, och resten av alliansen har hängt på.

Anledningen till denna nya praxis skyller han på att de rödgröna tillsammans med SD fällde förslaget om sänkt brytpunkt för statlig inkomstskatt. Tidigare uppgörelser om att inte låta SD få inflytande över politiken föll därmed.

Tittar vi på förslaget som fälldes i riksdagen så kan man om man är det minsta konspiratoriskt lagd misstänka att det var just taktik att föra fram detta för att få det fällt och därmed förstärka sin position inför valet.

Förslaget var djupt impopulärt och skulle innebära ytterligare några miljarder back i statskassan samtidigt som skolan, vården och omsorgen står inför gigantiska behov av resursförstärkningar. Att i detta läge gå fram med förslaget tyder mer på strategi än bristande verklighetsförankring, givetvis visste man att ytterligare skattesänkningar borde fått vänta tills/om ekonomin tillåtit detta.

Men eftersom de rödgröna i sin naivitet lurades i fällan att rösta mot förslaget tillsammans med SD öppnades möjligheten att frånsäga sig sitt ansvar när det gäller att släppa fram ett rödgrönt regeringsalternativ och/eller politik utan egen majoritet.

Nu när spärren är släppt kommer givetvis de rödgröna agera på samma sätt och vi får ett parlamentariskt läge som antingen kommer att leda till nyval eller att SD kommer att släppas in i finrummet. Personligen tror jag på nyval, tyvärr kommer ett sådant innebära att de andra partierna kommer att försöka ta tillbaka SD-väljare.

Den uppenbara risken är att man, likt med ny demokrati, tar över många av SD:s förslag och på så sätt gör dem överflödiga, vi får ett kallare Sverige. Nu behöver det inte bli såhär, men jag är rädd för att det kommer att krävas majoritet för något av blocken om det inta skall bli det. I valet på söndag har vi möjlighet att avgöra hur vi vill ha det.

OmTag. På torsdag eftermiddag blir det Petersen på fotografiska

På torsdag är det dags för fotografiska igen, jag skall kolla på Ander Petersens stora retro. Petersens betydelse för fotografin i Sverige och även utomlands kan inte underskattas. Han är den naturliga arvtagaren efter Strömholm, men jag tycker att detta är lite på gott och ont.

Strömholm är fortfarande en ikon i svensk fotografi, och utan tvekan den mest klart lysande stjärnan vi haft. Detta har också fört med sig en hjältedyrkan kan jag tycka ibland. Denna hjälteroll tycker jag till viss del tagits över av Anders Petersen, detta kan man givetvis inte skylla Petersen för.

Det finns dock en baksida med denna form av idealiserande och det är att kritiken tenderar att bli en smula enögd. Med andra ord, det är väldigt svårt att kritisera om man själv vill undvika att bli brutalt nedsablad.

Jag är ingen stor kännare av Petersen, men av det jag sett tycker jag att det tenderar att bli hårdare, mer okänsligt och svartare med åren. Jag tycker fortfarande att Lehmitz är det bästa av det jag sett som han gjort, där fans en närvaro och en identifikation med de avbildade som jag saknat i senare arbeten.

Att han är en fantastisk fotograf råder det inga tvivel om, även om jag har svårt att ta till mig det nattsvarta avpersonifierade som jag tycker att mycket av hans senare arbete utgörs av. 

OmTag. Är politik i första hand underhållning?

Viktig information i valtider

Att det är valtider kan knappast ha undgått någon. Men jag tycker att valen på senare tid fått en väldigt konstig karaktär. Det som främst borde diskuteras i valtider, som ju är då vi har möjlighet att påverka, är väl de stora demokratiska frågorna? Nu verkar det vara den uppochnedvända världen, de politiska frågorna diskuteras i mellanvalsperioderna samtidigt som valrörelserna får mer och mer av dokusåpor över sig tycker jag.

Den stora skiljelinjen i svensk politik går nu som tidigare att finna i hur stor del av välfärden som skall vara skattefinansierad och därmed nivån på omfördelningen. Detta i sin tur handlar bland annat om skolan, vården, omsorgen och nivåerna i och utformningen av våra socialförsäkringar.

Inget parti tycker att allt skall skötas av den enskilde, inget parti anser heller att allt skall skötas av det allmänna. Den politiska skiljelinjen handlar om nivåer, och det finns tydliga skillnader i hur man till exempel ser på sjuka och arbetslösa.

ibland når de politiska budskapen nästan episka höjder 

Om man ser den sjuke som drabbad av olycka blir det givetvis både syniskt och inhumant att bestraffa denne genom att mer eller mindre beröva denne sina försörjningsmöjligheter genom sänkta ersättningsnivåer och utförsäkring.

Om man däremot ser de sjukskrivna/förtidspensionerade som i första hand fuskare som utnyttjar systemet för att de anser att det är bekvämare än att jobba är givetvis detta ett djupt oetiskt fuskande som bör bekämpas med alla till buds stående medel, även om en och annan som är "sjuk på riktigt" kommer i kläm. Allt handlar om vilken verklighetsbild man har.

Ytterst handlar det om skatter, alla skatter handlar om omfördelning. Man tar pengar från ett område där man anser att det finns ett överskott för att finansiera ett annat där man anser att det finns ett underskott. Nivån på och betalningsviljan för denna omfördelning är det politik till stora delar handlar om.

Och som sagt där finns två olika alternativ i svensk politik, synd att detta mest diskuteras mellan valen då inget kan göras samtidigt som valrörelsen mer får karaktären av dokusåpa. Man försöker göra om politik till underhållning och förloraren är demokratin.

OmTag. Opolitiska mönster i tillvaron