OmTag. Att undvika att skriva om sådant som berör.

Om du är en tänkande känslomänniska där stora delar av den vakna tiden går åt till att reflektera över vad som händer i världen och varför kan det vara svårt att blogga på ett sådant sätt att det man skriver inte ”stör” någon.

Att fokusera helt på ett ämne som fotografi och dessutom göra det på ett sätt som frikopplar fotografin från vad som händer i världen i övrigt kan ge ganska urvattnade texter. Det blir inte så mycket substans att skriva om när man anpassar sig för att ingen skall tycka att det man skriver är jobbigt.

Då tycker jag att du skall blogga någon annan stans, för fotosidan är faktiskt en fotosajt, tycker en del. Men den dokumentära fotografin är och har alltid varit politisk i meningen att den visar på olika förhållanden för människor, djur och natur som man ofta reagerar på.

Jag kan ibland tycka att en begränsning i skrivandet så att ingen kan få sin sinnesro störd är samma sak som att begränsa sina bilder till att endast ta och visa sådana som inte riskerar att beröra någon.

Om man nu skall sätta begränsningar på ett sådant sätt att ingen blir upprörd eller känner sig trampad på tårna så går det ju inte ens att ge uttryck för åsikter när det gäller AI, analogt vs digitalt, olika objektivs förträfflighet visavi andra osv. Enkelt uttryckt så kommer alltid någon kunna känna sig påhoppad eller störd oavsett vad och hur du skriver.

Eller som Fritiof Nilsson Piraten uttryckte det: ”Skriver man om synålar är det alltid någon enögd jävel som känner sig kränkt.”

Men för att inte röra upp känslorna hos känsliga kommer jag fortsätta att undvika att skriva om sådant jag verkligen tycker är viktigt här i världen på fotosidan. Men jag tycker icke desto mindre att detta förhållningssätt ofta gör bloggarna ganska urvattnade och min åsikt är att lite mer tyckande om stora frågor skulle kunna göra sajten mer levande.

Nu finns ingen regel att man bara får blogga om fotografi på fotosidan liksom det inte finns något förbud att skriva om vad som helst och hur som helst så länge man inte ägnar sig åt ren propaganda eller reklam eller sådant som regleras genom lagar givetvis.

Men många, liksom jag, tillämpar nog någon form av självcensur då det är tråkigt att bli ”påhoppad” i kommentarerna så fort man skriver något som uppfattas som ett ställningstagande där det finns olika åsikter och det skrivna inte handlar om fotografi eller fotoprylar.

OmTag. Bilder är ofta nog i sig själva.

Som jag och andra skrivit om tidigare kan fotografi vara en massa olika saker. Men en grundläggande komponent tycker jag handlar om känslor. Vi försöker förmedla någon form av känsla för motivet.

Det kan vara känslan av tystnaden och kanske mystiken i natten i staden. Det kan vara känslan av ett långt liv i ett porträtt. Det kan vara känslan av den storslagna naturen eller i stort sett vad som helst. Denna känsla kan i sig skapa en hel roman i huvudet på betraktaren.

Vissa bilder kan behöva en förklarande text, andra kanske inte behöver det men fungerar bra med en bildtext, ytterligare andra bilder gör sig bäst utan någon förklaring. Ibland vill man som fotograf (eller borde vilja) lämna helt öppet åt betraktaren att själv tolka vad hen ser.

En förklarande text kan rent av förstöra en bildupplevelse. Vad, var, hur och varför kan vara viktig information till bilder men i andra fall kan det vara överflödigt eller till och med begränsa betraktarens möjlighet att själv tolka bilden.

På en blogg som fotosidan kan det vara naturligare att ange vilka prylar som använts till exempel, men jag tror att många bilder skulle tjäna på om man struntade i att skriva om prylarna.

På andra fora kan bilder analyseras sönder och samman.

Vi får ofta en diskussion om prylar eller en massa stora tankar istället för att vi bara tar till oss bilden i sig tycker jag. Det enda vi med något så när säkerhet kan uttala oss om är våra egna känslor inför bilden och då är det ofta helt ointressant vilka prylar som använts eller hur man tror att en Barthes eller Sontag skulle grotta ned sig i bilden.

Jag tror att det var Kurt Bergengren som skrev: ”En bild säger mer än tusen ord, men med tusen ord kan du få vilken bild som helst att säga vad som helst.”

OmTag. Natt i färg.

Jag plåtar inte bara svartvitt på nätterna, majoriteten av bilderna tar jag i färg med digitalkameran. Nattpromenader blir det dock ofta, dels är jag nattmänniska och dels gillar jag lugnet när de flesta ligger och sover. Den gångna natten blev det en sväng med hunden och digitalkameran. Här är några bilder:

Tranebergsbron från Traneberg.

Från Tranebergsbron mot Stora Essingen och Alvik. Jag ser att klockan vid Alvik går en timma efter. 

Riddarfjärden från Västerbron.

Stor och liten på Västerbron.

OmTag. En sväng till Gamla Stan.

Den gångna nattens promenad gick till Gamla Stan. 

Efter att vi gått över Västerbron och utefter Norr Mälarstrand kom vi fram till Stadshuset.

Brända tomten i hörnet Kindstugatan och Själagårdsgatan är ett populärt motiv. Jag har tagit liknande bilder förr men det fick bli en ny i natt.

Prästgatan vid Tyska stallplan.

OmTag. Prylsnack.

För ovanlighets skull skall jag skriva lite om mina prylar för nattfotografering. Vi var ute en runda till stan Tobbe (hunden) och jag och tog en rulle. Den skall strax framkallas så ännu vet jag inte hur bilderna blev, de börjar nog dyka upp i bloggen framåt kvällen.

Jag körde med Hasselblad 503 cx och objektivet är ett Hasselblad Distagon CF 50 mm f/4,0 FLE, det betyder att det har flytande linselement som man måste ställa in manuellt beroende på avstånd till motivet. Ingen stor sak då jag som regel kan köra med inställningen i samma läge för alla bilder, det gäller dock att inte glömma bort det. En 50:a på Hasselbladaren motsvarar ungefär en 28:a på FF.

Stativet jag använder är ett Gitzo 3541 XLS, en modell som utvecklats till 3543 XLS idag och kulan är en RRS BH 55 med Optipod fäste. Förutom detta använder jag en trådutlösare och ljusmätaren Quantum Calcu-Light XP följer alltid med.

Kameran och objektivet är inte så mycket att skriva om, de flesta vet vad Hasselblad är för prylar. Kort sagt bland det bästa mellanformat man kan hitta.

När det gäller stativ, kula och fästen är de bland de bästa som går att köpa och kostar en rejäl slant. Anledningen till att jag investerade i denna kombination var att jag tidigare körde med tre olika stativkombinationer beroende på vilken kamera jag plåtade med. Till småbild körde jag med ett Manfrotto, till mellanformat körde jag ett Stabil Snabb trästativ och till Storformatskameran hade jag ett Berlebach Report också ett trästativ och olika huvuden till alla.

Dels var trästativen om än bra ganska otympliga att släpa runt på och dels blev det lite bökigt med olika huvuden tyckte jag så jag sålde av allt och skaffade denna kombination som klarar alla mina kameror utan att jag behöver bryta ryggen för att bär med mig prylarna.

Någon som är sugen på att starta med analog (eller digital) nattfotografering kanske frågar sig om man behöver så dyra prylar? Det enkla svaret är nej det behöver man inte. Nattfotograferingen i sig kräver inga märkvärdiga prylar, jag har tagit bilder med stativ inköpt på elgiganten för 300 kr inklusive huvud och det funkar det också.

Det handlar inte så mycket om stabiliteten när det blir långa exponeringstider. Med andra ord, för att komma igång och testa kan man köra med i princip vad som helst, man kommer inte se någon skillnad på bilderna.

Om man däremot fastnar för det och använder prylarna mycket lönar det sig, som jag ser det, att skaffa sig så bra och lättjobbade prylar som möjligt.

Ljusmätare som fungerar på natten är ett problem, de mätare som finns på marknaden brukar inte klara att mäta tillräckligt svagt ljus när man plåtar svartvit film. Det gäller att mätaren klarar att mäta de mörkaste partierna man vill ha teckning i. Men det brukar gå ganska bra att höfta exponeringen, en tumregel är att alltid exponera den svartvita filmen lite mer än vad man tror man behöver. En annan sak att hålla reda på är vilken film man använder, vissa filmer funkar dåligt på nätterna beroende på reciprocitetsavvikelse som det kallas när en films känslighet sjunker med långa exponeringstider. En Fomapan 100 Classic till exempel kräver drygt 15 minuters exponering om den uppmätta tiden är 1 minut då en Ilford FP4+ kräver ca 3 minuter för samma uppmätta tid. Vid längre tider blir skillnaderna ännu extremare. Enkelt uttryckt kan man säga att vissa filmer inte fungerar för nattfotografering.