OmTag. Att undvika att skriva om sådant som berör.
Om du är en tänkande känslomänniska där stora delar av den vakna tiden går åt till att reflektera över vad som händer i världen och varför kan det vara svårt att blogga på ett sådant sätt att det man skriver inte ”stör” någon.
Att fokusera helt på ett ämne som fotografi och dessutom göra det på ett sätt som frikopplar fotografin från vad som händer i världen i övrigt kan ge ganska urvattnade texter. Det blir inte så mycket substans att skriva om när man anpassar sig för att ingen skall tycka att det man skriver är jobbigt.
Då tycker jag att du skall blogga någon annan stans, för fotosidan är faktiskt en fotosajt, tycker en del. Men den dokumentära fotografin är och har alltid varit politisk i meningen att den visar på olika förhållanden för människor, djur och natur som man ofta reagerar på.
Jag kan ibland tycka att en begränsning i skrivandet så att ingen kan få sin sinnesro störd är samma sak som att begränsa sina bilder till att endast ta och visa sådana som inte riskerar att beröra någon.
Om man nu skall sätta begränsningar på ett sådant sätt att ingen blir upprörd eller känner sig trampad på tårna så går det ju inte ens att ge uttryck för åsikter när det gäller AI, analogt vs digitalt, olika objektivs förträfflighet visavi andra osv. Enkelt uttryckt så kommer alltid någon kunna känna sig påhoppad eller störd oavsett vad och hur du skriver.
Eller som Fritiof Nilsson Piraten uttryckte det: ”Skriver man om synålar är det alltid någon enögd jävel som känner sig kränkt.”
Men för att inte röra upp känslorna hos känsliga kommer jag fortsätta att undvika att skriva om sådant jag verkligen tycker är viktigt här i världen på fotosidan. Men jag tycker icke desto mindre att detta förhållningssätt ofta gör bloggarna ganska urvattnade och min åsikt är att lite mer tyckande om stora frågor skulle kunna göra sajten mer levande.
Nu finns ingen regel att man bara får blogga om fotografi på fotosidan liksom det inte finns något förbud att skriva om vad som helst och hur som helst så länge man inte ägnar sig åt ren propaganda eller reklam eller sådant som regleras genom lagar givetvis.
Men många, liksom jag, tillämpar nog någon form av självcensur då det är tråkigt att bli ”påhoppad” i kommentarerna så fort man skriver något som uppfattas som ett ställningstagande där det finns olika åsikter och det skrivna inte handlar om fotografi eller fotoprylar.


/per-erik
Jo, det är svårt att skriva om något viktigt här. Och som du säger, kommentarerna får ofta formen av påhopp istället för att man med respekt deklarerar en annan åsikt.
/Affe
Nåt att jobba på, som det heter.
/Gunnar S
Så är det, men det kan bli så jobbigt i längden så man undviker det. Det är sällan som det skapas några fruktbara diskussioner tyvärr, det blir ofta mer påhopp där det finns dem som inte kan acceptera någon annans åsikt. För mig har det alltid varit viktigt att andra skall förstå hur jag tänker och respektera varför jag gör det vilket är en helt annan sak än att alla behöver tycka likadant. Men när det kommer till kommentarer så kan det lätt bli lite att slåss mot väderkvarnar, man både tolkar det som skrives på sätt som inte är vad man faktiskt skriver och man vrider ofta diskussionerna att handla om något helt annat än vad inläggen handlar om osv. man "tar över inläggen" och styr om diskussionen helt enkelt. Eller man profiterar på andras skrivande för att uttrycka det rakt på sak. Inte så vanligt kanske, men tillräckligt vanligt för att jag (och andra antar jag) undviker att skriva sådant som kan upplevas som eller omtolkas till att vara kontroversiellt av någon.
Det finns även dem som är så rigida i sina egna uppfattningar att de tycker sig behöva rätta alla som har en annan åsikt än dem själva och dessutom aldrig kan släppa det när de kommer igång.
Ett debattklimat där man respekterar varandra och ändå har högt i tak skulle vara uppfriskande tror jag. Gärna att presentera en avvikande åsikt och varför man tycker så.
/Affe
Hälsn!
Så är det Jan. Jag väljer den enkla vägen för nu. Jag har ju en annan blogg också, men orkar inte hålla liv i två olika.
/Affe
tack för ordet proxykommentar
den köper jag
ett fult och barnsligt sätt att hämnas
ett skott i ryggen
/inger