OmTag. Olika format i natten.

Wista 45 SP 4" * 5", Kodak Tmax 100.

Jag plåtar en hel del på nätterna som de flesta säkert känner till. Ibland plåtar jag analogt med större format, men för det mesta blir det handhållet med digitalaren. Efter att sett en hel del av ”de gamla stötarnas” nattbilder genom åren, så har jag kommit fram till att det rör sig till viss del om lite andra typer av bilder än de jag normalt försöker åstadkomma.

Jag försöker som regel få följsamhet i gråskalorna och teckning i såväl låg som högdagrar. I de gamla bilderna, ofta tagna under den första delen av 1900-talet, är det ganska vanligt med igensotade lågdagrar och utbrända högdagrar.

Detta beror säkert på att filmerna på den tiden inte tillät teckning under extrema exponeringstider på samma sätt som våra modernare filmer. Det gick helt enkelt inte att få teckning i lågdagrarna om inte exponeringstiderna gjordes så extremt långa att de ljusare partierna i bilderna helt brändes ut. Exponeringen blev med andra ord en kompromiss, man lät skuggorna sota igen och högdagrarna bränna ut en smula för att få några bilder över huvud taget (obs, detta är mina slutsatser och ingen akademisk sanning, men det är som jag misstänker).

Nikon Zf.

Nikon Zf.

Konsekvensen blev i alla fall att det samtidigt är en speciell känsla i dessa bilder som man inte får om man jobbar med teckning i alla valörer och mjukare övergångar i gråskalan. När jag plåtar med de större formaten vill jag som regel ha följsamhet och teckning i bilderna. Men jag tänkte testa lite kontrastrikare bilder när det kommer till de digitala bilderna tagna på frihand. Det kan vara kul att se om det ger en annan känsla till bilderna? Jag tycker det. Jag kommer givetvis bedöma hur jag vill ha det från bild till bild, men kanske inte ”alltid” sträva efter full teckning i alla partier i bilden.

OmTag. Minimalism.

Det enkla vinner ofta i längden tycker jag. 

OmTag. Möjligheter.

Något jag uppskattar med den digitala tekniken är alla mina valmöjligheter. Men det menar jag att jag med samma kamera och samma sensor kan skapa så många väldigt olika sorts bilder. När jag utgår från en raw-fil i färg finns all information jag behöver för att kunna få bilden som jag vill ha den. I mitt fall kan det skilja en hel del från bild till bild. Dessa tre bilder tycker jag är ett bra exempel på detta.

Bilden av Spy Bar är en sammanslagning av 5 bilder tagna på frihand, jag var tvungen att göra ett panorama för att få med hela byggnaden med det perspektiv jag ville ha.

Bilden med rörelse av trädstammarna är tagen med en exponeringstid på 3 sekunder på iso 6400, så det var ordentligt mörkt. Bildstabiliseringen i kameran och de fina egenskaperna på höga iso gjorde bilden möjlig.

Yttersta Tvärgränd har anor från 1700-talet och en del av husen är från den tiden därför tyckte jag att det passade att bildbehandla så att bilden känns lite ”gammal” i sitt uttryck. För mig ger den digitala tekniken möjligheter som jag ofta vill ha. 

OmTag. Ensam i natten.

Ibland kan jag tycka att det är svårt att skriva om bild. En del bilder väcker känslor hos mig och andra inte. Jag tror också att bilder talar till oss på olika sätt och att vi känner olika eller inte känner alls inför olika bilder.

Jag skall inte kritisera den mer akademiska bildanalysen, men den ligger över min horisont. Jag tycker också att det ibland kan låta som att det skulle finnas absoluta sanningar där man skall känna och tycka eller ”förstå” bilder efter en given mall och/eller utifrån någon outtalad kontext osv.

Jag tror i all enkelhet att vi tycker om och ofta försöker fånga bilder som vi själva känslomässigt kan identifiera oss med, vilket i sig gör det hela väldigt subjektivt. Detta är av godo givetvis, hur kul skulle det vara om det rådde koncensus och alla gillade samma bilder och alla försökte ta ”likadana” bilder.

OmTag. Vintern på ingång?

Några bilder från nattens promenad till Reimersholme. Det var några grader kallt och det känns att vintern är på ingång.

Tidigare gjorde jag och hunden en längre promenad där vi tog tunnelbanan till Tekniska högskolan och promenerade därifrån hem, en promenad på 7-8 km. Det brukar bli en längre och två kortare promenader varje dag.

En hund är inte bara det bästa sällskap man kan ha, de ser även till att man är tvungen att röra på sig oavsett väder och lust. Något som alltid är nyttigt, speciellt när man börjar komma upp i åren.