Tack ska du ha Malinka.
Det är väl just detta att "...den är ju byggd för att analyseras genom en teori, och lite mindre tycke och smak." som blir en smula problematiskt tycker jag. Teoretiserande runt något som är till stor del subjektivt blir väldigt knepigt i sig. Det man kan teoretisera om är ju egentligen mätbara parametrar, bild a har högre upplösning än bild b, återger färger riktigare än... osv. Däremot tycker jag att en hel del av detta "teoretiserande" ofta grundar sig på subjektiva värderingar där en självutnämnd elit ger sig tolkningsföreträde. Jag tror att risken är stor att konsten stelnar med det synsättet, det finns otaliga exempel på detta genom historien, bara för att ta ett kan man titta på hur Robert Franks The Americans bemöttes av samtida kritiker i USA när den släpptes.

Som du säkert förstått är jag ingen vän av sådant som "bildkritik" och "bildanalys" då jag anser att den dels ofta bygger på en självutnämnd elits syn på "hur det skall se ut" och dels att den tenderar att cementera och likrikta konsten till mer av sådant som denna elit "bestämt" är "god konst".

Att själv reflektera över vad och varför man gillar vissa bilder och inte andra och att föra diskussioner med andra runt detta kan däremot vara fruktsamt tror jag.
/Affe

jag tycker att det beror på vilken teori man använder. det finns ju bildanalyser vars syfte är att t ex undersöka vad människor klädde sig i under en viss tidsperiod, medan andra undersöker fotografiets likhet med den målade konstens sätt att komponera i bild - eller något annat rejält flådigt som känns som att den görs bara för att visa hur häftig man är.

konstvetenskap och konstkritik (på kulturjournalistnivå) är ju nåt helt annat än hur gemene man betraktar konst och fotografi. för en privatperson är det ju onekligen den egna upplevelsen och eventuella tolkningen som är intressant. det mer kritiska seendet är nåt helt annat, och verkligen på gott och ont.

det jag däremot kan tycka är trist, är hur den offentliga konstkritiken (oavsett om det handlar om konst, fotografi, litteratur eller annat) sätter en ribba för vad som är "god konst". att förutsätta att alla gillar samma typ av konst är rätt knäppt. dessutom ger det på många sätt en snedvriden syn på vad som i vårt fall är "god fotografi" - vad är det, och vem bestämmer det, liksom.

knepigt, särskilt när det gäller att sätta någon slags kvalitetsstämpel på fotografi. går det? eller är den upplevelsen också individuell?

Tack ska du ha Inger.
Jag tror att för mycket analyserande ibland kan skymma sikten för bilden/bilderna i sig. Sedan finns säkert undantag där konstnären vill starta en reaktion genom just analys och se var den len leder.
/Affe

ja, visst kan det bli så
men, detta handlar ju inte om alla bilder, bara dom man fångas av
och
om man är intresserad

allt är inte intressant
jag tycker tex att dina bilder, både föräldrar, nattpromenader ger mig mycket information om dig och de känslor som fyller dig, du förmedlar det via bilderna

just det är en typ av analys för mig, hur påverkas jag av din förmedling av ditt förhållande till de människor eller den miljö du skildrar

analysen är inte en akademisk process för mig
det är mer en introspektiv historia om hur jag som person påverkas
vilka känslor och eventuella egna minnen bilden väcker

det andra, som du kallar akademiskt är ju lika ointressant som teknisk genomgång, för mig

jag är bara intresserad av bilder som dokumentära eller mer åt innehåll och konstnärlighet

jag intresserar mig inte för det andra, sådant finns i mig som mångårig fotograf
jag är, nästan, nöjd med det jag kan

jag tar bilder eller skapar bilder som lusten faller på