OmTag. En skola i natten

Jag håller så sakteliga på med att skanna om mina nattbilder, de jag tycker det är värt besväret med. Jag hade en hårddiskkrasch där alla mina skannade bilder rök, tur att originalen finns på silverbestrukna plastremsor. Hur som helst innebär det att det blir en del repriser i bloggen, eller bilder som kanske varit med i min förra blogg.

När jag tittar på dessa bilder från februari 2007 slår det mig att man ibland kan leva med flera olika tidsuppfattningar samtidigt:

Å ena sidan känns det inte alls som speciellt länge sedan vi var vid Högalidsskolan den här natten, skulle lika gärna kunnat vara förra vintern. Å andra sidan har mycket hänt sedan dess, båda mina föräldrar var fortfarande i livet, liksom bägge mina hundar. Jag reste ofta till mina föräldrar som flyttat från Stockholm till mors föräldrahem i Värmland efter min fars pensionering. Nu är det bara jag och Sally kvar och huset i Värmland har sedan 2010 nya ägare. Sett ur det perspektivet är bilderna tagna för ganska länge sedan.

Just den här natten hade vi gått runt Reimersholme, men då det var några bilder kvar på rullen passade vi på att ta vägen via Högalidsskolan på vår väg hemåt. Det är en speciell stämning runt dessa gamla skolbyggnader på natten tycker jag, både rofyllt och lite spöklikt på en gång på något sätt.

För alla teknikintresserade (frågor brukar dyka upp i kommentarerna ibland) så är bilderna tagna med en Hasselblad och normalobjektivet CF 80/2,8, filmen är Ilford Delta 100 framkallad i xtol 1+1.

OmTag. Predikaren

Ibland får våra möten ett nästan sakrosankt skimmer över sig. Dagen till ära, då det kanske var den sista träffen före jul, passade Stephan på att predika om kejsar Augustus och vikten av att vi alla betalar skatt eller vad det var? ;)

För övrigt han vi avhandla såväl kameror och fotografer som det rådande politiska läget. Problematiskt detta hur man skall kunna föra en sansad diskussion om svåra frågor som invandringen utan bli beskylld för att alliera sig med människor vars ideologi ärvts i rakt nedstigande led från brunsvarta stöveltrampare från Europas (kanske) mörkaste period.

Alla former av intolerans och exkluderande ideologier måste bekämpas med alla till buds stående intellektuella medel. Men i detta ingår även att tillåta en saklig diskussion, även om den inte alltid ses som önskvärd av meningsmotståndarna, för så är det ju: om man försöker tysta sina kritiker genom att hänga på dem olika nedsättande epitet gör man sig själv skyldig till samma inskränkta intolerans som man säger sig kämpa emot.

Just den extrema polariseringen är nog knuten som måste lösas om vi skall komma vidare mot en öppen attityd och ett öppet sinne utan att hemfalla till extrema ståndpunkter och lösningar. Jag tror att detta är en ödesfråga vars vägval kommer att påverka oss under mycket lång tid.

Hur som helst var det en trevlig fika, dock var manskapet lite reducerat, kanske beroende på det korta varslet eller att julen står för dörren? Sex pers blev vi i alla fall.

OmTag. Julstämning och fika vid Hornstull (mix burger) i morgon kl 19.00

Råkallt, skitigt och mörkt. Jag funderar lite över hur det är med alla hemlösa så här års. De flesta av oss har fullt upp med julbestyren, det skall pyntas, hemmen skall lysas upp och klappar införskaffas. Mitt i allt detta driver människor omkring utan fast punkt i tillvaron, julstämningen kanske inskränker sig till att se andras adventsstjärnor och ljusstakar i de upplysta fönstren. Lukten av varm glögg och ljudet av glada julsånger är aldrig längre bort än för dem som kanske måste försöka hitta ett olåst soprum för att få sig lite sömn.

Fika i morgon torsdag kl. 19.00 på Mix Burger vid Hornstull!

OmTag. Självutnämnd proffstyckare

Jag ger ofta uttryck för mina åsikter i min blogg, ibland spetsar jag till formuleringarna lite. Jag hoppas att de som läser det jag skriver inte tror att jag utger mig för att sitta inne med några sanningar. Mina åsikter kan man dela eller förkasta, det viktiga är att man inser att de är åsikter.

Bilden från nyss, framför datorn i skärmen och bordslampans sken, visar en man i sina bästa år som ofta tycker, så det så! ;)

OmTag. Jag tar mina bilder och kan inte annat

En natt vid jultid för några år sedan tog jag och Sally en promenad runt Årstaviken. Mina nattbilder blir för mig ett sätt att bevara de känslor jag hade när bilderna togs.

För utomstående blir det säkert mycket upprepning: ”Varför tar du samma bilder om och om igen, det känns som vi redan sett dem? Nu får du börja plåta lite på dagarna eller något annat i stället.” Som svar till detta säger jag bara; mina bilder representerar mitt sätt att förhålla mig till mitt eget liv. För mig blir det personliga anteckningar om mina egna känslor och som sådana blir de viktiga för mig, detta oavsett hur andra ser på saken.

Man lever det liv man lever och tar de bilder man tar för att det är det enda man kan göra, så enkelt är det nog oavsett om man är amatör och heter Alf Johansson eller världsfotograf och heter Anders Petersen. Petersens förresten har ju också tagit ungefär samma bilder betydligt längre än vad jag gjort liksom de flesta av de kända fotograferna, värt att tänka på.

Man fotograferar utifrån den punkt där man själv står som människa, svårare är det nog inte oavsett amatör eller etablerad.