OmTag. Stenen på Reimersholme

Reimersholme är en plats där jag gillar att ta mina nattliga promenader. Det finns flera skäl till detta, men det främsta är lugnet. Reimersholme har ingen genomfartstrafik och inga krogar, på nätterna är det lugnt och tyst. Ändå känns det inte ödsligt eftersom det är en levande del av staden med många bostäder.

Det finns en del intressant konst på ön, där jag fallit extra mycket för denna sten. Jag har inte lyckats med att ta reda på vem som är konstnären, kanske någon kan hjälpa mig med det?

Reimersholme och lite långsam fotografering i natten är balsam för själen. Den här bilden är tagen med min Wista SP 4x5” med normalobjektiv 150 mm och filmen var tmax 100. Exponeringstiden var 15-20 minuter på bländare f/16.

Jag gillar hur ljusstråken från den blöta gångbanan spelar mot skulpturen, hoppas ni gör det också.

OmTag. till en bror

I dag är det 20 år sedan min storebror gick bort, och i morgon skulle han ha blivit 61 år. Jag tänker ofta på min bror och allt han inte fick uppleva, han hade varit både morfar och farfar om han fått leva. 

OmTag. En god kamrat

Snart blir hon ensam några timmar, husses bästa polare. Det är fika på hörnet med några fotopolare, vi brukar synas lite då och då.

Sally skulle nog lika gärna se att husse skippade dessa träffar då hon inte får hänga med.

För det mesta lever vi ihop 24 timmar om dygnet, det orkar man bara med en riktigt god kamrat. Man måste kunna slappna av i varandras sällskap, och det kan vi.

Det är skönt att inte vara ensam, men att samtidigt inte känna några krav och så är det med Sally, jag hoppas och tror att hon känner likadant.

Om hon inte direkt delar mitt fotointresse så åtminstone accepterar hon det, så är det med goda kamrater. Man kanske inte alltid gillar allt den andre gör och ibland förstår man det inte ens, men som god kamrat accepterar och gläds man över det bara för att man ser hur mycket det betyder för den andre.

Riktigt goda kamrater är sällsynta, så det gäller att vårda dem man har. Snart kommer jag hem till Sally igen.

OmTag. Natten och Brassaï

Ibland tar jag mig friheten att återanvända någon bild, som denna på katten. Jag tycker att den förmedlar känslan av natten och den mörkare årstiden. Vi hade knallar runt staden som så ofta förr jag och min hund Sally. När vi kom där på Hornsgatan vid Pustegränd satt katten i sitt träd och tittade ut över staden.

Jag tycker att det finns någon sorts ”fransk” känsla i bilden som för mig till Brassaï och hans Parisbilder från 30-talet. Brassaï som jag tycker är den främste nattfotografen genom tiderna sade något bra om natten:

”Night does not show things, it suggests them. It disturbs and surprises us with its strangeness. It liberates forces within us which are dominated by our reason during the daytime.”

OmTag. Nymferna på kajen

Det var en natt i september 2011, jag och Sally hade knallat ut på en runda med storformatskameran. Vi gick via Tanto och över Årstabron. Det blev fyra bilder utefter vägen ned mot Liljeholmskajen innan vi kom fram till ”En berättelse om något vi glömt” som skulpturen av Lena Lervik heter.

Jag är väldigt förtjust i dessa nymfer där de finns vid vattnet, det fick bli en sista bild innan vi vandrade vidare hemåt i natten som hunnit bli tidig morgon.

Nu väntar jag bara på lite bättre väder så att vi kan ge oss ut med stora kameran igen. Sally, lilltjejen, har hunnit bli gammal tant nu, hon fyller 12 år i dagarna, så det blir inte så långa promenader längre och då kan det vara lagom att bege sig över bron mot Liljeholmen.

Det finns ett intressant lagom nedkört gammalt genuint industriområde om man går åt andra hållet från Liljeholmsbron, där kolsyrefabriken och färgfabriken ligger bland annat, vi kanske beger oss dit någon natt.