OmTag. På torsdag eftermiddag blir det Petersen på fotografiska

På torsdag är det dags för fotografiska igen, jag skall kolla på Ander Petersens stora retro. Petersens betydelse för fotografin i Sverige och även utomlands kan inte underskattas. Han är den naturliga arvtagaren efter Strömholm, men jag tycker att detta är lite på gott och ont.

Strömholm är fortfarande en ikon i svensk fotografi, och utan tvekan den mest klart lysande stjärnan vi haft. Detta har också fört med sig en hjältedyrkan kan jag tycka ibland. Denna hjälteroll tycker jag till viss del tagits över av Anders Petersen, detta kan man givetvis inte skylla Petersen för.

Det finns dock en baksida med denna form av idealiserande och det är att kritiken tenderar att bli en smula enögd. Med andra ord, det är väldigt svårt att kritisera om man själv vill undvika att bli brutalt nedsablad.

Jag är ingen stor kännare av Petersen, men av det jag sett tycker jag att det tenderar att bli hårdare, mer okänsligt och svartare med åren. Jag tycker fortfarande att Lehmitz är det bästa av det jag sett som han gjort, där fans en närvaro och en identifikation med de avbildade som jag saknat i senare arbeten.

Att han är en fantastisk fotograf råder det inga tvivel om, även om jag har svårt att ta till mig det nattsvarta avpersonifierade som jag tycker att mycket av hans senare arbete utgörs av. 

OmTag. Är politik i första hand underhållning?

Viktig information i valtider

Att det är valtider kan knappast ha undgått någon. Men jag tycker att valen på senare tid fått en väldigt konstig karaktär. Det som främst borde diskuteras i valtider, som ju är då vi har möjlighet att påverka, är väl de stora demokratiska frågorna? Nu verkar det vara den uppochnedvända världen, de politiska frågorna diskuteras i mellanvalsperioderna samtidigt som valrörelserna får mer och mer av dokusåpor över sig tycker jag.

Den stora skiljelinjen i svensk politik går nu som tidigare att finna i hur stor del av välfärden som skall vara skattefinansierad och därmed nivån på omfördelningen. Detta i sin tur handlar bland annat om skolan, vården, omsorgen och nivåerna i och utformningen av våra socialförsäkringar.

Inget parti tycker att allt skall skötas av den enskilde, inget parti anser heller att allt skall skötas av det allmänna. Den politiska skiljelinjen handlar om nivåer, och det finns tydliga skillnader i hur man till exempel ser på sjuka och arbetslösa.

ibland når de politiska budskapen nästan episka höjder 

Om man ser den sjuke som drabbad av olycka blir det givetvis både syniskt och inhumant att bestraffa denne genom att mer eller mindre beröva denne sina försörjningsmöjligheter genom sänkta ersättningsnivåer och utförsäkring.

Om man däremot ser de sjukskrivna/förtidspensionerade som i första hand fuskare som utnyttjar systemet för att de anser att det är bekvämare än att jobba är givetvis detta ett djupt oetiskt fuskande som bör bekämpas med alla till buds stående medel, även om en och annan som är "sjuk på riktigt" kommer i kläm. Allt handlar om vilken verklighetsbild man har.

Ytterst handlar det om skatter, alla skatter handlar om omfördelning. Man tar pengar från ett område där man anser att det finns ett överskott för att finansiera ett annat där man anser att det finns ett underskott. Nivån på och betalningsviljan för denna omfördelning är det politik till stora delar handlar om.

Och som sagt där finns två olika alternativ i svensk politik, synd att detta mest diskuteras mellan valen då inget kan göras samtidigt som valrörelsen mer får karaktären av dokusåpa. Man försöker göra om politik till underhållning och förloraren är demokratin.

OmTag. Opolitiska mönster i tillvaron

OmTag. Lata dagar och jobbigt läge

Lata dagar i september och en man passar på att suga i sig det sista av sommarvärmen vid Liljeholmskajen. Valet verkar utveckla sig till en rysare, de rödgröna tenderar att inte få egen majoritet, Reinfeldt och alliansen har sagt att de kommer att utnyttja SD:s aktiva stöd för att sätta käppar i hjulen, eller snarare göra det omöjligt för en minoritetsregering till vänster att regera om än i de förtäckta ordalagen att de inte kommer att släppa fram en regering som inte har förutsättning att få igenom sin budget.

Tja vart står vi då? SD är ett värdekonservativt högerparti, även fast det är ett främlingsfientligt sådant, vilket innebär att de röstar med alliansen i de flesta frågor. Skall man då skylla det uppkomna läget på borgarna? Självklart inte, om de rödgröna inte lyckas med egen majoritet är det endast de själva som bär ansvaret. Men jag tycker att det är tragiskt för landet att SD tycks få det inflytande över politiken som alla varit överens om att de inte skall få. Men som vanligt är det skillnad på retorik och praktik, vi brukar få de regeringar vi förtjänar.

OmTag. Fika och Canon 35/1,5

Vi tog en fika här om dagen, Bengan hade med sig en 35:a som jag tog ett par bilder med. Kan väl bara konstatera att den funkade fint den också, gluggen var en Canon 35/1,5 för Leican. Ofta överdriver vi nog prylarnas betydelse för våra bilder, det är sällan där det ligger om det skall bli bra eller inte. Men lite imponerande är det att så pass ”gamla” gluggar presterar så bra. Bilden på Bengan är plåtad med gluggen ifråga på full öppning. Annars plåtar jag oftast med 50 mm, det är den brännvidd som ligger mig närmast.