OmTag. Barn på stan

Det är synd att det blivit så knepigt att plåta barn på stan, i alla tider har barn varit ett viktigt inslag i verkligheten. Barn är spontana och vi kan alla känna igen oss i dem. Men de har blivit knepiga att plåta, pedofilskräcken har hos en del tagit sig orimliga proportioner tycker jag. Själv undviker jag för det mesta att plåta ungar, man vill ju inte behöva stå och försvara sig mot horribla anklagelser eller löpa gatlopp.

Detta är tråkigt, vi kommer få en dokumentation av en tid där det till synes saknas andra barn än de egna. Nu ser man ju ganska sällan barn ute ens, jag har funderat på detta under alla mina promenader. När jag var grabb var vi alltid ute och lekte, hem och käkade, sedan var det ut igen. Vi hade aldrig någon vuxen som var med och lekte åt oss.

Nu ser man ganska sällan barn som är ute och leker på egen hand, undrar hur det kommer att slå tillbaks så småningom? Jag tror att det är viktigt för kreativiteten och utvecklingen att man får använda sin egen fantasi och även ta lite ansvar för sig själv och sina kamrater när man är barn. Jag tror inte att det är nyttigt för någon att aldrig få rå sig själv utan att alltid följa vad någon auktoritet säger att man skall göra och inte.

Som sagt, plåta barn har blivit svårt, dels ser man ganska sällan några och dels blir man lätt tagen för ”ful gubbe” om man gör det, trist tycker jag.

OmTag. Några spår i asfalten

Det var lite fuktigt i luften, spåren efter cykelhjulen syntes i Västerbrons asfalt. Vi var på väg mot Konradsberg, jag och hunden, för några bilder i natten. Det är inte många gånger jag styrt kosan över Västerbron på nätterna, oftare har det blivit in över Söder eller efter Söder Mälarstrand på väg mot Gamla Stan.

De västra delarna av Kungsholmen har inte dragit på samma sätt. Annars finns en hel del intressant på Kungsholmen som säkert lämpar sig för nattfotografering. Bland annat finns två gamla judiska begravningsplatser: Mosaiska begravningsplatsen Aronsberg vid Alströmergatan och judiska begravningsplatsen Kronoberg, bägge från slutet av 1700-talet. Dessa platser är väldigt speciella, främst den vid Alströmergatan där den ligger mitt bland alla bostadshus.

Sedan finns ju till exempel Kungsholmens kyrka från slutet av 1600-talet och Sveriges första sjukhus, Serafimerlasarettet från 1700-talet vid Hantverkargatan mitt emot Stadshuset. Lasarettets utgörs till delar av den Gripenhielmska malmgården från slutet av 1600-talet vars trädgård blev en föregångare till Bergianska förresten.

Så det finns en hel del historiska miljöer även på Kungsholmen, förutom Stadshuset, så det får nog bli några nattpromenader åt det hållet också. Sedan finns ju Vasastan, Norrmalm och Östermalm kvar att botanisera i, så stoff finns onekligen bara man orkar ta tag i det.

Denna natt blev det dock bara några cykelspår på Västerbron.

Ps. Fika i dag kl 19.00 på Mix Burger här vid Hornstull!!

OmTag. Fotografen

Vi hade tagit tunnelbanan till Karlaplan jag och hunden för en promenad ut på Djurgården. Jag träffade honom på Djurgårdsbron, han la märke till min kamera så vi började snacka. Det visade sig att han tidigare jobbat som fotograf, främst bröllop och porträtt vill jag minnas.

Sedan gick luften ur marknaden och det följdes av personliga svårigheter, nu stod han på bron och sålde Situation Stockholm, de hemlösas tidning. Jag kommer ihåg hans ödmjukhet och vänliga personlighet.

Svårigheter kan drabba vem som helst. Ett förlorat jobb, en skilsmässa och följande personliga problem kan vara det som står emellan ett ordnat liv och Situation Stockholm, något för oss alla att fundera över då och då.

OmTag. Kommentarer och en bussresa

Det är alltid en pågående debatt här på fotosidan om etik när det gäller till exempel bloggar. Men även vad gäller pooler kommer diskussionen upp lite då och då, detta att svara på kommentarer.

För egen del svarar jag personligt på alla kommentarer som innehåller en fråga där man kan förvänta sig ett svar. De andra kommentarerna brukar jag tacka för i klump. Jag tror att denna ”känslighet” för att inte få svar på sin kommentar ofta beror på att vi bloggar olika och har olika syften med våra bloggar?

En del använder bloggen för att visa sina bilder och då blir funktionen av kommentarerna den samma som att lägga bilder i pooler, och i poolerna är det ju standard att tacka för kommentarer liksom att det viktiga är att få några över huvud taget.

För andra, liksom mig själv, är texten som regel det viktigaste, ofta fungerar bilden mer som en utfyllnad lite på samma sätt som en artikel i en tidning. Där tycker jag inte att det är lika naturligt att svara på alla kommentarer, detta har inget med snorkighet att göra.

Kommentarer som efterlyser svar svarar jag på, inte alltid annars. Man kan tycka vad man vill om detta, men något som jag tycker är lite unikt på fotosidan är att så många har åsikter om hur andra gör. Om någon väljer att svara på kommentarer eller inte är väl upp till vederbörande, jag väljer ju själv både vad jag skall läsa och om jag vill kommentera.

På samma sätt skulle man ju kunna fara ut mot alla som läser utan att kommentera om man ser det från andra hållet? Det finns också dem som anser att en kommentar skall ge en tillbaka, följaktligen kommenterar man kanske många gånger just för att man själv söker uppmärksamhet?

Den typen av pingpong kommentarer tycker jag personligen är ganska fruktlösa, oavsett om det gäller bilder eller bloggar, då de inte har sitt ursprung i ett genuint intresse för den andre utan ofta handlar om den egna behovstillfredsställelsen. Nog om kommentarer, låt var och en göra som den själv vill tycker jag, det är sedan upp till var och en om man vill kommentera eller inte.

Bilden: Ibland tar vi bussen för att bara gå en del av sträckan, det här var en sådan gång. Hunden börjar bli äldre och då kan det vara skönt med lite kortare promenader då och då, och om jag inte vill skylla på hunden kan det också bero på att husse är lite trött ibland.

OmTag. Berättaren

Det var midsommartider och han satt där i gräset med termos, portfölj och blommor i knapphålet, berättaren. Jag brukar springa på honom lite då och då, han berättar kärleksfulla historier mot betalning. Han brukar ta sin lilla paviljong i tältduk och några campingmöbler med sig och slå sig ned på någon plats i staden.

Ett sätt att finna gemenskap och umgänge antar jag. Nu satt han där i gräset med blommor i knapphålet vid midsommar här vid Hornstull. Jag frågade om jag fick ta en bild, växlade några ord och promenerade vidare genom staden. Undrar om jag får se honom med sina kärleksfulla historier även denna sommar, berättaren.