OmTag. Erlanderhuset och Bacon-Hill

Det vita huset; Fyrverkarbacken, eller Erlanderhuset som det kallas eftersom Tage Erlander bodde där sedan 1962, är ett landmärke i Stockholm. Huset byggdes i sin dragspelsform för att alla lägenheterna skulle ha en fin utsikt över staden. Det röda huset intill kallas Bacon-Hill i folkmun, jag gillar denna folkhumor, liksom att skatteskrapan kallas Barskrapan osv. Här är i alla fall Marieberg och Västerbron som de ses från Långholmsbadet.

OmTag. Spåren av en boplats

Jag undrar var de bor nu, Romerna? Lägret på Långholmen avhystes ju i våras för att det skulle vara rent och snyggt till dess att turistsäsongen startade. Det är ju minst lika många nu som förr, förmodligen ännu fler, så jag undrar vart de bor?

Såg att Romson smet förbi Åkessons utsträckta hand i riksdagen. Vad skall man tycka om sådant? Varje gång det vänds ryggar, visslas i visselpipor, en hälsning avvisas eller Åkesson får nazismen kastad i ansiktet växer SD. Åtminstone detta faktum borde man vara smart nog för att inse vid det här laget.

Jag tror också att de andra måste skaka om skallen tillräckligt för att inse att Åkesson och hans SD inte är en orsak, de är ett symtom. Det är inte SD som skapat främlingsfientligheten i vårt land, det har de andra som faktiskt suttit på makten och konsekvent vägrat att erkänna att det finns några problem, vare sig ekonomiska eller andra. Folk är inte dumma i huvudet, det går inte att ducka för sakfrågorna längre om man inte, även fortsättningsvis, vill lämna över problemformulering och lösningar till ett växande SD. Personligen anser jag att utgångspunkterna för en saklig diskussion borde vara:

Hur stort flyktingmottagande och hur liberala regler gentemot tiggeri till exempel kan vi ha jämfört med vår omvärld?

Vad krävs för att denna nivå skall fungera med hänseende på integration och för att gettoisering skall undvikas?

Vilka skall betala de kostnader detta innebär?

Det borde vara uppenbart att vi inte kan fortsätta att göra som nu, öppna dörren och för övrigt skita i det mesta.

Jag tycker också att det är hög tid att kasta offerkoftan som alltid sätts på de som kommer hit. Det är rasistiskt om något att inte tillerkänna andra människor den mentala förmågan att anpassa sig till normer och värderingar som råder dit de kommer.

Vi kan inte tillåta oss ett samhälle där olika värderingar och regler gäller för olika folkgrupper. Sluta också att jamsa med våldsbejakande kulturer oavsett religiösa eller andra, det blir ungefär lika korkat som om man förespråkat att Hitler skulle få hålla på eftersom allt gick att härledas till bristfällig potträning och dåligt sällskap.

Alla måste ta sitt personliga ansvar, de som inte är förmögna till detta utan utgör en risk för andra människor har av tradition blivit inlåsta, inte fått förtur i bostads och jobbköer. Som sagt, med lite sunt förnuft och en avveckling av de värsta stolligheterna skulle knappast ett parti som SD ha något existensberättigande. 

OmTag. Sängar och studentflak

I dag var jag iväg och betalade den nya sängen jag beställt. Jag gjorde misstaget att köpa en alldeles för hård säng senast. En vanföreställning är att tunga människor skall ha hårda sängar, sanningen är att det är individuellt, det finns lätta som sover bäst i hårda sängar liksom tunga som sover bäst i mjukare.

Annars verkar sommaren så sakteliga vara på väg, åtminstone har temperaturen gått upp lite, hög tid tycker nog många.

Såg några studentflak och det tjoades och dracks bira i vanlig ordning. Om 15 år kommer 3 på flaket att ha tagit livet av sig, 5 är alkoholister, 15 är frånskilda och ensamma, 8 lever som ensamstående mödrar under påvra förhållanden i förorten någon stans och en stor del är förmodligen arbetslösa och några har inte ens flyttat från sina föräldrar; så passa på och tjoa så länge ni kan, snart nog kommer verkligheten som en slägga och slår er i huvudet. ;)

Bilden? Ren utfyllnad och en skräpbild i brist på något annat.

OmTag. Dam-VM och fotografi

Kollar lite på dam-VM i fotboll, vad var det med Sverige i går? Såg oinspirerat, överspelat, trögt och oförmöget ut, det var rena turen att vi inte fick storstryk. Nej, vi kommer knappast att gå vidare från gruppen om inte någon mycket unik svacka visade sig i det svenska laget i går. Hur som helst konstigt att ett lag som rankas som ett av de bättre i världen kan falla ihop så totalt. Nog gnällt om detta.

Annars knallar vi runt i sakta mak jag och Sally, det brukar bli en sväng runt Långholmen eller Reimers som får bli den dagliga ”långpromenaden” nu när hon är på ålderns höst. Detta gör också att det inte blir så mycket nya bilder, det mesta blir sådant som jag redan plåtat på nämnda holmar.

För några år sedan travade vi runt en hel del på stan, 2006 som bilden är ifrån var båda Kajsa och Sally i farten och det var Garbo på Nordiska museet. Vet inte hur jag förhåller mig till fotoutställningar längre, även om Garbo inte var någon ren fotoutställning.

I början när fotografiska drog igång tyckte jag att det dök upp en hel del, även moderna och kulturhuset kontrade med en del bra saker. Nu känner jag det lite som om bara fotografiska finns kvar och de andra kastat in handduken. Jag tror man gick i fällan att försöka haka på det genomkommersiella som fotografiska faktiskt av naturliga skäl står för. De må vara hur det vill, kanske är jag också lite trött på fotografi?

Jag tycker sällan det dyker upp något nytt som intresserar mig, det mesta upplever jag som ganska inkrökt och tillskruvat. När det gäller fotografi är jag mest intresserad av reportage alternativt poetiska fotografier där fotografiet står i sin egen rätt.

Jag tycker inte att det görs så många förutsättningslösa reportage längre, ofta har fotografen en egen agenda som hen med näbbar och klor försöker torgföra. Oavsett om det handlar om HBT-personer, invandrade asiatiska kvinnor i glesbygden eller utanförskapet i segregerade områden så känns det ofta enögt och tillrättalagt för att bekräfta en åsikt. Jag saknar det dokumenterande där man inte hela tiden talar om för betraktaren vad denne skall tycka.

När det gäller de poetiska bilderna så tycker jag ofta att de är för tillskruvade på olika sätt, antingen skruvar man för mycket i bildbehandlingen eller också försöker man på olika sätt härma eller kopiera gamla tekniker. Vad finns för mening att titta på bilder där fotografen jobbat häcken av sig för att kopiera en 1800-tals teknik om de faktiska 1800-tals bilderna som regel är mycket bättre. Hur som helst känns det som många inte riktigt själva tror på fotografiet i sin egen rätt, utan att det måste skruvas till för att duga. Trist tycker jag, andra får tycka vad de vill.

OmTag. Sergelfoto

Sergelfoto, en av alla dessa fotoaffärer som gått i graven. Jag handlade bara där någon gång själv, men vet att Bengan med flera var frekventa besökare. Här är i alla fall en bild av Rajje på Sergelfoto strax innan de slog igen. Skriv gärna en kommentar och berätta om era minnen från Rajje och Sergelfoto.