OmTag. Att vara opolitisk i sitt bloggande eller till nöds PK

Det kan vara svårt att blogga om saker som känns angelägna utan att det blir politiskt, eller uppfattas som politiskt. Oavsett vilken ståndpunkt man ger uttryck för så ligger detta i sakens natur. Om man nu inte skall vara så där lite lagom Disney PK och bara tycka lite synd om i största allmänhet eller tycka lite illa om på samma sätt.

Jag vill väcka debatt med mina inlägg ibland och det händer att jag lyckas och då blir det politiskt. Politik betyder statskonst och handlar om allt som rör det offentliga om jag inte missuppfattat begreppet. Att agitera är för mig något annat som ibland kan handla om att uppvigla eller att sprida propaganda.

När jag skriver kommer jag givetvis belysa olika frågor utifrån min egen ståndpunkt, det är det enda sättet jag kan skriva på och jag tror att jag delar den egenskapen med de flesta som skriver. Men jag försöker vara saklig i min argumentation och när jag bemöter kommentarer, jag undviker att gå till personangrepp till exempel oavsett om någon ger uttryck för en annan ståndpunkt än min.

Jag anser dessutom att det är viktigt att vara tydlig med att det handlar om mina synpunkter i de fall då jag för fram en åsikt. Jag har märkt att människor som hänger upp sig på vad jag skriver ganska ofta fastnar i något, ibland kanske mindre genomtänkt val av exempel från min sida än själva sakfrågan.

Som senast när jag jämförde EU, ECB och IMF’s piskor och svångremmar, eller utpressningspolitik om man vill mot krisande ekonomier i Sydeuropa, främst Grekland (än så länge) med hur Tyskland behandlades i Versaillesfreden och vad detta ledde till och risken för att ett liknande scenario kommer att upprepa sig i Sydeuropa.

Jag står fast vid de parallellerna och jag är långt ifrån ensam om att se det på det sättet. Det är dessutom en synpunkt som delas av ganska många från höger till vänster i den politiska skalan, så att det skulle vara något som kommer från någon ”tokvänster” stämmer inte om nu någon skulle tro detta.

Hur som helst kommer jag att fortsätta att vara så där lagom icke PK när jag känner för det. Som detta med alla tiggare som befolkar våra gator i städerna till exempel. Jag tycker, liksom de flesta antar jag, givetvis att det är synd om dessa människor. Men samtidigt skulle jag vilja ha en objektiv genomlysning av problemet.

Hur kommer det sig att sådana mängder av dem kommit just hit? Och vad beror det på att det till stor del verkar röra sig om samma folkgrupp från i stort sett samma område? Om de är så diskriminerade i sina hemländer att deras barn inte ges möjlighet till utbildning och de vuxna inte ges möjlighet till arbete vore det då inte angeläget att EU agerade med kraft för att bryta denna misär? En misär som med stor sannolikhet ärvs vidare genom generationer om inget görs och vi bara fortsätter att tycka så där lite lagom PK synd om och underhåller tillståndet genom att ge några kronor för att lätta vårt eget samvete? Var finns genomlysningen av problemet och den politiska viljan att göra något åt det?

2013-12-27 19:19   Anders F. Eriksson

Det är svårt att vara PK och samtidigt tycka något på riktigt, så jag tycker du gör rätt. Det är än så länge inget stort problem med tiggarna från Rumänien i Sverige, då de håller sig till just tiggande. I en del länder kombineras tiggandet med ficktjuveri, och då blir det mindre roligt (alltså om vi ser till hur de påverkar oss).

Problemet är just att de kommer hit, och det måste bero på något - det är knappast en slump att gatutiggeriet ökat enormt de senaste åren, och det i hela Sverige om jag förstått det rätt. Det är sällan man ser någon ge dem pengar, så det kan inte vara så värst lönsamt, så om Sverige just nu är bästa valet för dem kan man ju undra hur illa det är i andra länder ...

Besvara

Svar från alf109 2013-12-27 21:57

Jag tycker egentligen att orsakerna till tiggeriet är det man borde försöka komma tillrätta med.
Tack ska du ha Anders.
-affe

Svara

2013-12-27 20:07   J Karlén

Bildmässigt är din blogg en av de absolut mest intressanta och höjer standarden även i denna blogg.
Att ha åsikter med en eftertanke tror jag tillhör en demokrati och det tvingar fram ett ställningstagande och detta blir oundvikligen politiskt .
När det gäller tiggeriet som nu blir synligt även för oss i sina olika former kan det i bästa fall få oss att lyfta tanken om hur det borde vara. Tyvärr är det i våra välfärdsdemokratiska system rätt mycket diskrepans mellan vad så kallade folkvalda säger att de vill och vad de sedan åstadkommer. Så ytterst beror det på vilken eftertanke som finns hos oss. Den kan göra skillnad.

Besvara

Svar från alf109 2013-12-27 22:02

Tack ska du ha Jörgen.
Jag tycker att det är lite konstigt att man inte ägnar denna fråga mer politiskt intresse för att komma tillrätta med de bakomliggande orsakerna.
-affe

Svara

2013-12-27 21:09   kiwawa

Klart du skall fortsätta uttrycka din åsikt. Hur skulle vi annars utvecklas som samhälle om ingen sa sin mening? Däremot är jag less på uttrycket "PK", det verkar vara nåt cyniker och andra kverulanter klistrar på den som överhuvudtaget tycker nåt solidariskt eller progressivt.
Angående tiggarna så är jag väldigt kluven. Jag hör från visst håll att det är ligor som skickar ut tiggarna och från andra håll att det är föräldrar som försöker få ett bättre liv till sin barn. Jag skänker när jag har kontanter på mig och överlåter resten åt dom som har mer koll.

/Janne

Besvara

Svar från alf109 2013-12-27 22:05

Jag gillar inte heller uttrycket PK något vidare och brukar normalt inte använda mig av det. Men jag tycker att det är hög tid för att finna en långsiktigt hållbar politisk lösning på problemet med de fattiga som bussas runt i Europa.
-affe

Svara

2013-12-28 08:55   syntax

Fortsätt som tidigare Affe. Här hoppar inga halta löss... :-)

Dock en liten kommentar. Du skriver: "... Jag har märkt att människor som hänger upp sig på vad jag skriver ganska ofta fastnar i något, ibland kanske mindre genomtänkt val av exempel från min sida än själva sakfrågan."
Om man väljer att stödja sin ståndpunkt med hjälp av exempel, och någon ifrågasätter exemplets relevans - då är det inte att gå in på något sidospår, utan ett påpekande att den sakfråga du för fram står utan stöd, eftersom exemplet inte håller.

Besvara

Svar från alf109 2013-12-28 18:12

Jag tycker nog att exemplen som regel håller, men om man rycker loss dem ur sin kontext kan det ibland bli konstigt. Dessutom tror jag att många ryggmärgsreagerar mot sådant som jag inte skriver eller tycker över huvud taget. Och detta kommer alltid att vara ett problem oavsett hur väl man försöker formulera sig. När folk läser in saker i en text som inte står där och reagerar efter denna sin egen slutsats är det svårt att gardera sig.

Svara

2013-12-28 16:41   Khalad

Också jag ser det som viktigt att ta ställning i viktiga frågor, politiska såväl som andra. Det är mkt riktigt en förutsättning för fungerande demokrati. Det betyder däremot inte att jag vill ge uttryck för det i varje sammanhang -i görligaste mån försöker jag välja medium som passar. Själv skulle jag kanske inte välja FS för en diskussion om sparkraven på Grekland är ohemula eller inte, eller om de liknar västmakternas krav på Tyskland 1919, för snart 100 år sen. Inte heller nu tänker jag ge mig in i disk på allvar, men vill ge några synpunkter på att det är rimligt med krav, tom ganska omfattande krav. Därmed inte sagt att jag tycker nuvarande krav i alla stycken är kloka. Först, Grekland har redan beviljats lån på 110 milliarder Euro, dvs 1000 milliarder SEK. Nu ska de få ytterligare ett lån på 130 milliarder Euro, dvs ca 1170 milliarder SEK. Nästan alla pengar kommer från andra EU-länder som jobbar för att få sin eget ekonomi att fungera så bra som möjligt, dvs eg kommer alla pengar från andra EU-invånare och företag. Som jag ser det är man skyldig sina egna skattebetalare att ställa krav, tom ganska hårda krav. Grekland har västeuropas lägsta officiella pensionsålder, 58 år. I Sverige är den 65. Grekland har också haft ganska omfattande korruption. Avslutningsvis - jag tycker INTE det är "rätt åt dom", jag menar bara att det är rimligt att ställa krav. Sen krävs det en betydligt mer ingående disk för att kunna bedöma hur kraven borde se ut.
Hälsningar/ Björn T

Besvara

Svar från alf109 2013-12-28 18:34

Jag tror att vi är överens om att lösningen på greklands problem, eller spaniens, eller italiens eller portugals..... knappast är mer lån i längden. Men om man envetet håller fast vid en gemensam valuta och en monetär union samtidigt som man hanterar nationalekonomi som om det rörde sig om privatekonomi blir det hela en smula konstigt och jag tror inte heller att man kommer att hitta några vägar ur krisen. Privatekonomi är ju ganska enkelt, där handlar det bara om att man inte kan göra av med mer pengar än vad man har i plånboken enkelt uttryckt. Nationalekonomi däremot handlar om hur man på bästa sätt hushållar med ekonomins resurser där arbetskraften till exempel är en resurs, om man inte utnyttjar arbetskraftens värdetillförsel fullt ut är detta ett gigantiskt resursslöseri till exempel och det är just därför åtstramningar i en redan underpresterande ekonomi inte är något vidare bra lösning. Om ekonomin dessutom är bunden till ekonomier som fungerar betydligt bättre blir det väldigt svårt att ta sig ur lokala kriser på annat sätt än genom gigantiska stödåtgärder från andra delar av samma ekonomi. Dessa stödåtgärder måste tjäna till att få fart på ekonomin och inte till att strypa den ytterligare. Det var precis detta man gjorde med Marshallhjälpen till exempel. Att låna ut pengar till en nivå som knappt täcker löpande utgifter till räntor som är ohållbara är att kasta bensin på brasan. Om greklands valuta skulle kopplas loss från euron däremot skulle det innebära att den interna ekonomin skulle kunna börja fungera bättre och eftersom en sådan valuta säkert skulle sjunka en hel del mot omvärlden skulle det också gynna exporten på sikt, men framför allt skulle som sagt den interna ekonomin kunna fungera bättre. Ganska få ekonomer motsäger detta idag, sedan finns en strukturell kris i grekland till exempel som det givetvis måste göras något åt. Men som sagt det står andra och betydligt större ekonomier i tur och då kommer i alla fall inte de "grekiska lösningarna" fungera så lite nytänkande är nog på sin plats.

När det gäller bloggande har jag min blogg här och ingen annan stans, och egentligen är det väl inte svårare än att man undviker de inlägg man inte är intresserad av? Jag skriver ju i huvudsak om fotografi, något som långt i från alla gör som mest skriver om sina vardagsbestyr till exempel tycker jag.

Svara

syntax 2013-12-28 23:15

Måste nog agera gnällspik och påpeka att privatekonomi inte nödvändigtvis bara handlar om: "... där handlar det bara om att man inte kan göra av med mer pengar än vad man har i plånboken enkelt uttryckt."
Man kan till exempel som privatperson mycket väl akumulera stora kapital genom att belåna sig över skorstenen, i avsikt att föra en expansiv ekonomisk privatpolitik för att få igång rulljansen - så att sedan mer kapital än lånens värde genereras. Sedan tar man vinsten och kör en ny ronda - under det att man förnöjt hänger upp farbror Keynes på väggen.
Ändå är det ju så att man inte kan driva detta för långt, man måste ha en viss fingertoppskänsla. Samma sak gäller nationalekonomin (har jag funnit efter rätt gedigna studier i just nationalekonomi, företagsekonomi, och ekonomisk historia).
För en privatperson kan sådant spel gå över styr - och det kan det göra även för stater. Skillnaden blir dock att privatpersonen får stå där med Svarte Petter - men staten (eller banken) måste hjälpas upp, då det blir för farligt annars. Andra får betala - ofta sådana som inte har gått med på att bevilja några lån. Saken haltar svårt moraliskt, det torde vara uppenbart för alla och envar.

Det förhåller sig alltså så att jag tycker att du blir lite väl rationellt svävande ibland Affe. Det är en kritik som jag tillåter mig, eftersom "du dig i leken ger". Min gamla professor brukade säga: "Peter! Du slarvar med detaljerna - djävulen ligger i detaljerna".

Svara

Svar från alf109 2013-12-28 23:48

Min poäng är att nationalekonomi handlar om att utnyttja samhällets resurser optimalt, och om en stor del av arbetskraften är utan arbete är det ett ekonomiskt slöseri i nationalekonomiska termer. Penningen i nationalekonomi är ju en ersättning och ett smörjmedel för utbyte av varor och tjänster. Det är egentligen först när bytesbalansen rubbas som det uppstår problem, annars kan en nation i princip vara skyldig sig själv ganska mycket pengar så länge underskotten i finanserna utnyttjas till något värdeskapande på sikt. Så gör och har även de flesta gjort historiskt. Om exempelvis kunskapsvärdet på sikt överskrider investeringen för utbildningen är det lönsamt för samhället att genomföra satsningen under förutsättning att man inte behöver gå utanför sina egna gränser för att låna eller att kunskapssatsningen undandrar människor från att utföra andra nödvändiga arbetsuppgifter. Men du som är så beläst och en fena på det mesta vet ju detta redan. I privatekonomi kan du aldrig skaffa dig utgifter som är större än dina inkomster, åtminstone inte under speciellt lång tid. Nationalekonomiskt däremot kan du köra ekonomin med underskott så länge du inte lånar pengar utifrån, en förutsättning är dock att pengarna används till något så värdeskapande att det ligger i paritet med lånen.

Svara

syntax 2013-12-29 09:56

Visst - det finns givna skillnader mellan privatekonomi och nationalekonomi. Ändå är likheterna större än vad man i allmänhet tror, och vad ekonomer av facket gärna vill föra till torgs. Ekonomer stressar gärna skillnaderna, eftersom alltför stor likhet med privatekonomin lätt blir besvärande - då det reser kravet på likhet även i moralisk bedömning och norm. Man skulle alltså tvingas att i en högre utsträckning ta ansvar för sina råd och sina åtgärder.
Ekonomi är ingen exakt vetenskap. Frågan är om det är en vetenskap överhuvudtaget - då ämnet saknar flera viktiga kriterier för en sådan. Alfred Nobel skulle till exempel aldrig ha kommit på idén att instifta ett pris i ekonomi.
Min poäng är att; fastän verksamheten är oprecis och i högsta grad spekulativ, kan inte nationalekonomin undandra sig moraliskt ansvar - i stort sett ansvar i enlighet med de kriterier som gäller för privatekonomin. Detta synsätt färgar min syn på Eurosamarbete och Greklands nuvarande situation.

Svara