OmTag. Cartier-Bresson och Koudelka

Håller på att måla om hemma, ganska välbehövligt efter ca 20 år. Och på fotosidan har jag gjort en storstädning, allt för att kunna ta nya tag och kanske lite andra grepp. Fotografiskt har det stått ganska still ett tag, jag känner att jag börjar bli klar med mina nattbilder och just nu befinner jag mig lite i ett vakuum innan jag hittat något nytt projekt som kittlar fotonerven.

Jag har väl lite lösa planer på något helt annat än nattbilderna, vi får se vad det blir av det när jag kommer igång, först skall lägenheten fixas och det går inte direkt i raketfart.

Jag låg och bläddrade i en Cartier-Bresson bok som släpptes i samband med den  MoMA utställning som man nu kör på fotografiska. Jag tycker ganska sällan att fotografi bär hela vägen längre, ofta behövs en text för att ge bilderna kött på benen tycker jag. Men där utgör Cartier-Bresson ett av få lysande undantag, det är nästan obegripligt hur han lyckades ladda sina bilder med så mycket mening.

Som jag ser det finns kanske bara han och Koudelka i den dokumentära fototraditionen som lyckats med detta fullt ut. Eugene W Smith är en annan som tagit starkare bilder än kanske någon annan, men han ägnade sig åt en liten annan typ av berättande där en text ofta behövs för att bilderna skall nå sin fulla rätt.

Hur som haver, Cartier-Bresson och Koudelka visar hur långt det går att driva det fotografiska mediet, och de visar också att fotografi i sina absolut största stunder faktiskt står på egna ben. Nu finns det givetvis en massa andra fotografer som tagit bra bilder, men vid en jämförelse ser man att Cartier-Bresson tog bättre bilder från till exempel en cykeltävling som publicerades i tidningen ROULEUR än vad de flesta någonsin presterar. Ett par tre timmar med kameran på en cykeltävling och han levererar fotohistoria i världsklass, en karamell att suga på.

Om jag skulle använda musikaliska termer och jämställa Cartier-Bresson med Jussi Björling så befinner sig de flesta andra på Tore Skogmans nivå, så stor anser jag att skillnaden är. Nu snackar jag, som jag brukar, om den dokumentära fotografin, andra genrer kan ha helt andra fixstjärnor som jag inte har någon kunskap om.

För de som inte har sett så mycket av Cartier-Bresson rekommenderar jag boken Photographer som dessvärre verkar vara slut på förlagen men kanske går att hitta på antikvariat. Och om man vill få en bra överblick av Koudelka tycker jag att boken Koudelka som gavs ut av Thames & Hudson Ltd är en riktig höjdare med fint tryck.

2013-03-14 09:21   Marie_1

Tack för väldigt intressant läsning samt dina boktips. För mig som är totalnörd och amatör inom foto så har man mycket att lära sig…..Visste inte ens vem Koudelka är……..! Henri-Cartier Bresson utställning är en enastående upplevelse och jag ska definitivt se den flera gånger. mvh/marie

Besvara

Svar från alf109 2013-03-14 15:19

Tack ska du ha Marie, jag har inte hunnit med att se H C-B själv ännu, men det blir säkert en upplevelse.
-affe

Svara

2013-03-14 11:25   bassa

Intressant och bra Affe Tack för boktips. Bresson, beskar ju inte sina bilder Känner du till? finns det någon av de stora som ansågs mästerlig på det området, just att beskära sina bilder på ett genialiskt sätt? Eller undvek man det totalt. Skulle vara intressant, att veta, och ta del av. Ha det bra Bengt

Besvara

Svar från alf109 2013-03-14 15:21

En som jag vet jobbade en hel del med olika beskärningar var Brassaï men han körde också i större format än småbild.
-affe

Svara

2013-03-14 12:01   Bob Bovin

Hej
Tack för tipset om cykeltidskriften Rouleur. Jag har lagt undan ett ex på Cykelcity, då jag kommer till 08 i slutet på nästa vecka.
Det visade sig efter lite nätletande att även Robert Capa publicerat bilder från Touren 1939.
Ha det bra
Bob

Besvara

Svar från alf109 2013-03-14 15:23

Tack själv Bob.
-affe

Svara

2013-03-14 13:49   froderberg

Är det nödvändigtvis en brist när bilderna kräver kontext?

Besvara

Svar från alf109 2013-03-14 15:24

Nej, inte som jag ser det, men det säger lite om styrkan hos de fotografer jag refererar till tycker jag.
-affe

Svara

2013-03-15 10:32   JanKw

H C-B gillade inte alls att dokumentera. Då kände han sig styrd. Han tog vad han ville. Tänk på kröningen av Georg VI 1937.
I en miljö där man är mycket kan man för mycket men inte tillräckligt.
I den här femtielfte youtubefilmen om mästaren finns hur många tänkvärda citat som helst:

http://www.youtube.com/watch?v=MW7I3GBdsBw

Trots att han var så skygg under sin aktiva tid, bjöd han generöst på sin klokskap på gamla da´r.

Apropå beskärningar blev han förb-d sedan man beskurit en av hans ryska bilder och satt en fånig text till den.
Bara flickan vid pelaren var kvar i stort sett.
http://www.magnumphotos.com/C.aspx?VP3=CMS3&VF=MAGO31_10_VForm&ERID=24KL53ZMYN
Jag har skannat ett bokuppslag som beskriver detta. Länk:
http://www.fotosidan.se/member/photos/editpic.htm?portfolio=326294&ID=2878572
Därefter fick kopisten order om att ta med bildkanten, som också skulle publiceras.

Fantastisk liten bok (<100kr) med massor av biografi om HCB: Henri Cartier-Bresson av Clément Chéroux / Discoveries / Abrams, New York ISBN 978-0-8109-9826-1

Men hoppet över pölen är bara halva negativet och kanten är fejkad.

En mästare på att komponera direkt i Leican är Elliott Erwitt, medan Christer Strömholm beskar helt hejdlöst för att få det utsnitt han ville. En del säger att bara slutresultatet räknas medan andra tycker att man ska bestämma sig ute i verkligheten för vad man vill visa. Gör som du vill!

Åk till Arles och gå till järnvägsverkstäderna.

Besvara

Svar från alf109 2013-03-15 15:30

Tack för länkarna, filmen var verkligen fin.
-affe

Svara