OmTag. En fin intervju med Anders Petersen.
Vi har alla olika infallsvinklar till fotografin, Anders Petersen säger något i intervjun som jag tror stämmer för många av oss och det är att man fotograferar för att ”försöka förstå sig själv i den situation man hamnat i”. Våra bilder är också sammantagna ofta en återspegling av vilka vi är och vilka liv vi lever.
Därför tycker jag att jag behöver se ganska mycket av en fotografs arbeten för att få någon känsla för om jag tycker att en fotograf talar till mig eller inte. Enskilda bilder säger mig sällan så mycket även om jag givetvis ofta fastnar för speciella bilder. Jag kan ibland tycka att dagens fotografiska värld med ett snabbt passerande ostrukturerat flöde på nätet missgynnar många fotografer som kräver mer tid och en kontext.
Det omedelbart slagkraftiga premieras ofta framför det lågmälda och inte omedelbart iögonfallande. Jag tycker att fotoboken är mediets rätta form, dels att den presenterar en sammanhållen mängd av bilder och dels att man ger sig tid att ta in bilderna i sin kontext när man i lugn och ro sätter sig med en bok. Många av mina fotografiska förebilder skulle nog ha svårt att ta sig fram i dagens värld av snabba flöden.




Tobbe
dom vackert känsliga bilderna av dina föräldrar
säger en hel del om dig tycker jag mig känna och se
klart att våra bilder, motivval speglar vilka vi är, om man inte ser det så är man helt avstängd
jag vet att det finns dom som förnekar detta, tråkigt för dom
Robert Frank skriver helt tydligt om detta, hur vi finns i våra bilder
"next to the objective picture, the outer light, the invisible portrait of the photographer himself"
han gjorde The americans från hur han upplever och påverkas av de människor han mötte
hans eget uttryck, en bild av sig själv
en kontrollmänniska hade aldrig kunnat ta dessa bilder, det krävs självkänsla, empati mm
Anders Petersen hade aldrig fått tillträde till människors innersta om han inte gett förtroende och respekt för dom personerna - dom litar på honom - det säger något om honom
Walter Hirsch hade aldrig kunnat närma sig sina prostituerade mm om han inte vore själv handikappad och haft den inre känslan av utanförskap
han har själv berättat det för mig, vi var nära vänner
Wivian Mayer hade aldrig tagit dom bilderna om hon inte levde i ett psykiskt utanförskap och befolkade sitt inre liv med negativen - det framgår tydligt av det material som tagits fram och dom barn hon var nanny till
Man Ray visar tydligt sin begåvning och ide'sökande i experimenterandet med fotografin
mm mm
så visst är det så Alf, vi finns i våra bilder, även dom som stänger av och tror att dom har full kontroll
annars tror jag det hade varit skralt med lusten och behovet av att fotografera
ett uttryck är det för oss själva och andra
jag får ofta insikter genom mina bilder
privata insikter om händelser jag varit med om och som påverkat mig kan jag se genom vissa motivval mm
lite lustiga huset ibland
därför är trender och ai dödande
relationen till våra medmänniskor försvinner
vi upphör att befolkas i vårt inre av relationerna till dom andra
en inre istid där vi slår ihjäl varandra istället för att dansa och skratta
/inger
Tack ska du ha Inger.
Som du skriver, våra bilder berättar ganska mycket om vilka vi är.
/Affe
Ett underbart sätt att börja morgonen på
/H