Efter några års uppehåll med bloggande på fotosidan startar jag om 2024. Det kommer mest att handla om fotografi i olika former och en del om hur jag tänker runt mina bilder.
jag har inte hört om honom förut, säkert sett bilder - och en del av hans vill jag se stora på utställning
-
jag är inget fotoboks fan, har vissa dock
gick på många fotoutställningar förr
men tröttnade på detta alltid samma storlek, många efter varandra på rad
sen kom det större blandat efter motivet och inte så många, mycket bättre
den sista av den slags jag såg såg var Gerry Johanssons,
smått på rad
jag frågade honom om han aldrig tänkt på att förstora någon av sina vackra bilder
han blev riktigt arg
jag misstänker att detta med dom små på rad hänger samman med med den konservatism och fastlåsthet som råder i vissa sammanhang
det skall bara vara så
jag läste Life från jag var barn faktiskt och såg då några av dom bästa bilderna jag sett under mitt liv
några glömmer jag aldrig, enkla, talande bilder på helsida i lite större formattidning
så lärde jag mig känna världen omkring mig, afrikanska stammar, folk från hela världen i olika reportage
konflikter, andra berättelser
det är mina fotografier som jag bär med mig
det räcker som grund
National Geographic likadant, fast mindre format
jag tycker att det mesta fastnar i genrer nu, berättelserna är borta hos en del, andra helt omslutande och delar med sig av sitt, det ger mig glädje och upplevelse
som "följare" här på FS, det gör att många bara ser sina favoriter, läser bara favoritbloggare
missar alla andra
inga diskutioner, bara klapp och högre siffror
rena tävlingar har jag sett om flest tummar mm, vad nu det är, tummar
vad är tummar?
jag följer ingen
kollar aldrig vems bild jag ser förrän det är någon intressant bild som vill säga något, då ser jag att vissa fotografer säger mig mer än andra
samma solnedgång eller en uttryckslös fågel säger mig inget, men plötsligt finns en blick i fågelbilden eller något i solnedgången som ger den liv
nej, jag är hellre i livets processer och uttrycker mig utifrån dom
jag förstår om du fastnat för böcker, som mina tidningar från förr
jag är inte så intresserad av att veta hur och varför bilden togs, mer att se dom jag blir berörd av
Sune Johnssons tungsinne känns som Dan Anderssons texter, berörande och vackert sorgliga
intressanta ord som jag känner helt med
jag har inte hört om honom förut, säkert sett bilder - och en del av hans vill jag se stora på utställning
-
jag är inget fotoboks fan, har vissa dock
gick på många fotoutställningar förr
men tröttnade på detta alltid samma storlek, många efter varandra på rad
sen kom det större blandat efter motivet och inte så många, mycket bättre
den sista av den slags jag såg såg var Gerry Johanssons,
smått på rad
jag frågade honom om han aldrig tänkt på att förstora någon av sina vackra bilder
han blev riktigt arg
jag misstänker att detta med dom små på rad hänger samman med med den konservatism och fastlåsthet som råder i vissa sammanhang
det skall bara vara så
men tack för filmen
/inger
https://www.akademibokhandeln.se/bok/unreasonable-behaviour/9780099437765?srsltid=AfmBOopSYRmMrttgKbf64Uz6a0dXXzNImJJFSXV6it5Slh3-ryNo93EM
/Affe
jag läste Life från jag var barn faktiskt och såg då några av dom bästa bilderna jag sett under mitt liv
några glömmer jag aldrig, enkla, talande bilder på helsida i lite större formattidning
så lärde jag mig känna världen omkring mig, afrikanska stammar, folk från hela världen i olika reportage
konflikter, andra berättelser
det är mina fotografier som jag bär med mig
det räcker som grund
National Geographic likadant, fast mindre format
jag tycker att det mesta fastnar i genrer nu, berättelserna är borta hos en del, andra helt omslutande och delar med sig av sitt, det ger mig glädje och upplevelse
som "följare" här på FS, det gör att många bara ser sina favoriter, läser bara favoritbloggare
missar alla andra
inga diskutioner, bara klapp och högre siffror
rena tävlingar har jag sett om flest tummar mm, vad nu det är, tummar
vad är tummar?
jag följer ingen
kollar aldrig vems bild jag ser förrän det är någon intressant bild som vill säga något, då ser jag att vissa fotografer säger mig mer än andra
samma solnedgång eller en uttryckslös fågel säger mig inget, men plötsligt finns en blick i fågelbilden eller något i solnedgången som ger den liv
nej, jag är hellre i livets processer och uttrycker mig utifrån dom
jag förstår om du fastnat för böcker, som mina tidningar från förr
jag är inte så intresserad av att veta hur och varför bilden togs, mer att se dom jag blir berörd av
Sune Johnssons tungsinne känns som Dan Anderssons texter, berörande och vackert sorgliga
ja, om detta kan vi prata länge
/inger