OmTag. Landsbygd och stad, två ganska olika sätt att leva

Två olika miljöer, två olika sätt att leva, när jag har det ena saknar jag ofta det andra och vice versa. Jag tillbringade mycket tid i västra Värmland fram till 2010. Mina föräldrar flyttade dit från Stockholm, till min mors föräldrahem, sedan min far gick i pension. Men sedan min far gick bort 2010 har det blivit uteslutande ett liv i staden, det var för långt bort för att behålla stugan utan tillsyn.

Huset på bilden är ett hus jag ofta passerade på mina hundpromenader i Värmland. Det vilar något rofyllt över det tycker jag, ett snällt hus. Tiderna i Värmland var något som på senare år fungerade som en avkoppling och återhämtning.

I staden bombarderas man kontinuerligt med nya intryck vilket gör att åtminstone jag känner mig överfull av dem emellanåt. På landet händer inte så mycket, vänta in posten, någon granne stannar till ett slag och en runda till butiken för att handla mat. Hjärnan får vila och komma till ro, vilket ger mycket tid till introspektion och reflektion. Det blir lättare att finna samklang med nuet när förändringar och händelser liksom störande intryck är få.

Jag är i grunden en stadsmänniska, så förmodligen skulle det bli för långsamt att leva mitt liv på landet. Dessutom tror jag att relationer på landet ofta bygger på att man har sina rötter där. Ungkarl 50+ är nog knappast det idealiska om man vill komma in i samhällsgemenskapen, är man dessutom en smula introvert blir det nog inte direkt enklare.

I staden däremot lever man ju aldrig ensam, många i samma situation och mer spontana möten. Men det är ofta ganska ytliga sådana, de djupare relationerna lyser ofta med sin frånvaro. Ofta umgås man för att man till exempel delar ett intresse, kanske mer sällan för att man känner varandra på ett djupare plan. Nu har jag givetvis vänner där båda dessa komponenter sammanfaller, men de spontana mötena är nog oftare av ytlig karaktär.

Jag kan bli lite avis när jag ser de små bergsbyarna och städerna runt medelhavet på TV och hur livet levs där. Det verkar ofta finnas en lätthet över livet och en förmåga att njuta av tillvaron som saknas här.

Men frågan är om jag personligen skulle trivas bättre där? Man är ju den man är, och som nordbo har man nog ofta lärt sig att trivas med svårmodet? Kanske skulle en lättsammare inställning och ett lättsammare leverne gå mig på nerverna när det blev vardag? ;)

2013-08-09 22:06   lersaker

Jag har haft samma fundering ett tag utan att ha den minsta erfarenhet av livet på landsbygden, blåögt av mej antar jag!

Besvara

2013-08-09 23:19   optimal

Det är bara och flytt Jag gjorde det och ångrar det inte, introvert sa du ja det är väl det som kännetecknar dessa Norrländska trakter. Däremot lider vi inte så mycket av svårmod,snarare tvärt om. När jag levde i storstad (uppsala)
hade vi knappast någon djupare kontakt med grannar osv. Här i den lilla byn Rökå i Lappland har vi vänner och kontakter med alla 80 innebyggarna. Det finns naturligtvis ett rikare och bättre liv här för oss pensionärer.
En annan sak som givetvis är bidragande är kostnaden för en bostad. Tidigare 2 rum och kök 56 kvadrat byttes till en villa med 100 kvadrat den köpte vi för 130 000 kronor renoverad för två år sedan vatten avlopp kommunalt samt fiber i väggen. Vi är nöjda med flytten. Så Alf för ett rikare liv flytta /bert

Besvara

2013-08-10 00:57   Ronald Robertsson

Hej.
Glöm medelhavet, dom har nog sina bekymmer och tittar på det vackra Sverige med sina blonda flickor och önskar sig hit. Rötter är nog det viktigaste och ett öppet sinne. Ha de!

Besvara

2013-08-10 16:29   alf109

Tack ska ni ha för kommentarerna.
-affe

Besvara