OmTag. Ny brännvidd tar tid

Att jobba sig in i en ny brännvidd tar ganska lång tid för mig, ofta får jag hålla på i flera månader innan det börjar funka. Dessutom kan jag inte hatta runt med prylarna under tiden så mycket. En ny brännvidd kräver ett nytt seende, och detta seende ger i sin tur upphov till att mitt förhållningssätt till fotograferandet måste jobbas om en hel del.

Det funkar alltså inte för mig att bara kasta på en ny glugg och köra som vanligt, enkelt uttryckt så går det inte att ta samma bilder med en normal som med en vidvinkel till exempel om det skiljer en hel del mellan brännvidderna. Och för att komma ur den inkörda ”vanan” så måste jag som sagt ändra ganska mycket på mitt sätt att plåta. Dessutom har jag ingen riktig koll på vilka bilder jag vill ta med den nya brännvidden i början, detta brukar komma efter hand.

Jag skulle tro att detta är en av anledningarna till att många fotografer väljer i huvudsak ganska få brännvidder. Framför allt tror jag att de ganska sällan byter brännvidd som man byter strumpor, inkörningstiden och den mentala omställningen tar för mycket tid för att det skall funka att hatta runt för mycket. Åtminstone är det så för mig, därför har inte heller zoomar varit någon bra lösning, när jag använt sådana har det antingen blivit att jag kört på samma brännvidd i stort sett hela tiden, eller att jag tappat fokus från fotograferingen.

Jag måste få in brännvidden i ryggmärgen för att det skall funka för mig, jag kan då se bild utan att behöva leta bild med kameran. Och detta tror jag är ganska viktigt, åtminstone för min del. Om jag inte kan se bild utan kamera så förlorar jag spontaniteten och skärpan och då blir det sälla något. Jag har just startat en inkörningsperiod med en ny brännvidd, så det kommer säkert att dröja innan jag får någon röd tråd i bilderna. Till dess får ni hålla till godo med mina stapplande försök.

PS. Ilford HP5+ framkallad i HC-110 B

2013-04-25 06:42   N Thomas Meldert

Några få fasta brännvidder räcker väldigt långt. En 50:a är numera det vanligaste för mig. Man börjar förstå varför 50 mm var standard förr. 98% av mina bilder är tagna med fasta gluggar mellan 35-90 mm. Men så är jag ju varken sport- eller naturfotograf =)

Besvara

Svar från alf109 2013-04-25 14:53

Jo, 50:an är den brännvidd jag också plåtat mest med. Men tänkte testa att köra lite vidare ett tag så får man se vart det leder.
-affe

Svara

2013-04-25 07:36   optimal

Ja så hemskt många dåliga bilder det blir Jag tror att man aldrig blir kung på brännvidder I varje fall inte jag men lycka till det får ta tid/bert

Besvara

Svar från alf109 2013-04-25 14:54

Bara att köra på med en viss envishet så får man se vad det blir.
-affe

Svara

2013-04-25 08:46   lersaker

Jag fascineras av hur du går in på djupet i det du gör, och tänker att trots formuleringar om inkörstid så kommer du säkert leverera fortsatt bra bilder.
Själv är jag slarvig och hoppar friskt mellan motiv och gluggar fast sedan väldigt många år väljer jag mitt 50mm som absolut största favoriten.
Skillnaden mellan analogt och digitalt är troligen att man tänker till mera när man fotar analogt.
Undrar om man får slarvigare resultat mera förlitat till slumpen när man bombar på med den digitala tekniken?

Besvara

Svar från alf109 2013-04-25 14:58

Jag tror att det är ganska individuellt hur vi funkar, mina "sanningar" är säkert inte det som funkar för många andra. När det gäller analogt eller digitalt tror jag inte det har någon betydelse, man kör med det som man själv föredrar. Jag gillar ju att plåta analogt, de absolut flesta digitalt. Men av de som gillar lite samma typ av fotograferande som mig så ser jag ingen skillnad om de kör analogt eller digitalt, det sitter nog mer i huvudet vad man föredrar.
-affe

Svara

2013-04-25 10:31   Marie_1

Det verkar vara oändligt så mycket man kan experimentera inom foto. Spännande bilder och djup på bild 1 och 3. mvh/marie

Besvara

Svar från alf109 2013-04-25 14:59

Jo, det blir lite det man gör det till. :)
-affe

Svara

2013-04-25 13:10   Benganbus

Jag gillar bild 1 mest i alla fall!
Men de e bara min bildsmak!
/B
Ps.Men den sista bilden, de e nå't helt annat,
där kommer hjärtat och känslan och en självupplevelse med......

Besvara

Svar från alf109 2013-04-25 15:03

Jo människor på nära avstånd är ju alltid intressant. Och våra älskade djur tenderar ju att väcka känslor hos oss, speciellt när man kan relatera till dem. Nu blir det inkörning ett tag när jag går runt och knäpper lite allt möjligt, spännvidden brukar bli mindre vartefter jag hittar fokus och blir mer hemtam med brännvidderna. :)
-affe

Svara

2013-04-25 20:52   fotomojje

50 mm är den brännvidden som jag gilar mest,
Gärna en 85:a också

På den analoga tiden var det alltid en 135:a

Vidvinklar har jag aldrig gillat, många går inte tillräckligt nära när de fotograferar med en vidvinkel och då tycker jag att den faller.
mvh
Morgan Larm

Besvara

Svar från alf109 2013-04-25 22:25

Närhet är som sagt viktig om man skall plåta folk med vidvinkel.
Lite därför jag tänkte köra det ett tag, för att öva upp min närhet.
Mer än 50 tycker jag är rätt trist om man plåtar på gatan till exempel.
-affe

Svara