Vara på tjocken eller inte?

Spegellösa små kameror är nu det senaste skriket. Ingen vill ängre bära på tunga tjockkameror med tunga objektiv. Det går bra för Fuji och inte lika bra för Canon och Nikon. De tuffar på som de gjort de senaste 10 åren medan Fuji ständigt utökar med nya kameror och objektiv.

Man kan börja tycka att Canikon har blivit väl tunga om gumpen och sakna förmåga att tänka i nya banor.

Själv bär jag ofta runt på min Fuji X-PRO istället för min 5DMKIII. X-PRO är underbar kamera och Fuji  har fina fasta objektiv. Med rätt raw-konverterare ger den utmärkt resultat upp till 3200 ISO.

Så varför gör jag då inte som så många andra och säljer av min Canonutrustning. Skulle få en vacker slant för mina kameror och alla L-objektiv

Själv är jag ingen vän av mode och trender. Tycker det är för mycket följa John men provar gärna ny teknologi.

Idag tar en mobilkamera bättre bilder än min gamla Leica R3 med legendariska objektiv gjorde i sämre ljus. En spegellös kamera av det bättre slaget har en bildkvalitet som slår en Hasselbladare med film i upplösning så länge man inte scannar med trumskanner och klarar ISO som gamla filmer kan glömma.

De nya högupplösta kamerorna gav oss möjlighet att se bristerna i de gamla objektiven. Detta gav oss långsamt nya bättre objektiv som var större, dyrare och tyngre. Canikon är fortfarande i den processen. Nya små kamerors popularitet måste ses som en motreaktion mot detta. Vi vill ta bra bilder och ha en kamera som kan hantera alla typer av situationer. Där är de nya små spegelösa inte än. Fast de är på god väg.

En av de mer innovativa och intresanta utmanarna är definitivt Fuji.

Så låt oss jämföra Fuji X-PRO med en 5DMKIII.

Personligen kör jag mest X-PRO med optisk sökare. Det gör att jag ser de färger och den kontrast som sensorn kommer fånga. Den klarar cirka Adobe RGB. Det gör inte EVF sökaren Den visar något betydligt mindre. Vad har jag aldrig sett någon  ange. Klart mindre än sRGB är min uppfattning.

AF är slö på alla spegellösa kameror jämfört med en dSLR av det bättre slaget oavsett vad tillverkaren anger.

Så jag vill väl fortfarande påstå att den tunga klumpen är mycket mer allround än den lilla lätta. Fast den lilla lätta klarar sig trots det ganska bra.

Jag skall ta några exempel från en bröllopsfotografering. En av mina söners denna gång så jag kan publicera bilderna utan att någon skall bli upprörd.

Först ett par exempel från X-PRO

Fuji ger stora möjligheter att backa blåsta högdagrar när man fotar i RAW. Kan ibland ge för stor färgmättnad redan i standard. Lätt att backa om man inte gillar det. LR ger inte optimal framkallning. Kräver framkallare som Iridient för att få ut max av raw-filerna. X-PRO är bra för objektiv mellan cirka 28 mm och 90 mm med den optiska sökare. Detta angivet i FF motsvarighet. Allt utanför detta måste hanteras med EVF sökaren. En XT-1 hade varit mer lik mina Canon kameror men som sagt. Jag gillar ännu inte EVF sökare.

APC-S sensorns större skärpedjup kan ibland vara av nytta. Här har vi gänget av brudgummens bodygaurds. Gillar att 2 har svarta skor och den tredje bruna. Andreas som är tvillingbror till Victor som gifter sig kollar in sin storebrors svarta skor och verkar tänka. Djäklar det missade jag.

Låt oss nu jämföra dessa Fuji X-PRO bilder med några från 5DMKIII

Det är ingen tvekan om att en FF sensor har större dynamiskt omfång och att kameran sätter skärpan mer exakt. Att jobba med en 5DMKIII under dessa förhållanen känns mycket mer exakt.

Även i dagsljus känns den stora tjockkameran som ett mer pålitligt och mer exakt verktyg. Skärpan sitter oftast perfekt.

Den här bilden hade varit svår att ta med en EVF. Fördröjningen i sökaren hade gjort det svårare.

Spegellösa har kommit en lång väg. Fast ännu är de lika allround som en D800 eller 5DMKIII. Så tänk ett par gånger till innan ni säljer av grejorna för att få en lättare utrustning.

Jag kommer säkert köpa X-PRO2 när den kommer. Gillar den typen av kamera för viss fotografering och de skarpa objektiven.

Däremot kommer jag inte att ersätta min 5DMKII eller 5DMKIII med en XT-1. Den klarar helt enkelt inte av vad de kamerorna kan prestera.

Så ta det lite lugnt med att sälja av tjockisarna. De nya små lätta kamerorna blir allt bättre men de är ännu inte så allround som sina tjocka kollegor.

Katten och musen, ett trädgårdsdrama.

Egentligen hade jag tänkt bygga upp en mur längs husets västra sida. Fast att vara i solen på den sidan är inte att tänka på med senaste veckans klimat.

Så projektet får vila till svalare dagar. Det blir att sitta på terassen i skuggan och filosofera medan jag avnjuter en god Dry Martini cocktail. Senare när det blir svalare blir det grillade havskräftor. Givetvis burkräftor. Trålade kräftor vägrar jag köpa som gammal dykare.

Jag tror samma år som jag tog dykarlicens 1972, så förbjöds dykare att plocka upp skaldjur.

Då uppskattade man att dykarna plockade cirka 500 kg skaldjur/år medan yrkesfiskarna landade några hundra ton av enbart hummer. De beskyllde dykarna för att vittja deras burar och för minskningen av bestånden. Så de fick igenom en lag.

Givetvis en helt tandlös lag eftersom det är ont om poliser under vattnet.

Samtidigt ägnar de sig själva åt att dammsuga havet och alltid hävda att kvoterna borde vara högre än de är och vetenskapen anser. Jag tror de är mästare i att såga av den gren de sitter på.

Jag beundrar Isabella Löven för att börjat få Sverige att förstå vad som händer under ytan. Jag är inte MP men tycker hon är en av Sveriges mest trovärdiga politiker. Annars är det kanske bara vi som dykt länge som inser hur havet utarmats.

En bottentrål för havskräfta har stora dörrar på sidorna som drar ner trålen mot botten, en grov kätting som går mellan dessa. Den gräver sig ner och som med jämna mellanrum har bollar som skall få den att gå över stenar och berg. En sådan trål går 0,5 till en meter ner i mjuka bottnar där havskräftan håller till när den inte springer runt på bottnen. Vilken mest sker på natten. På sina ställen i Kosterrännan finns det Älghornskorall som kan bli ganska stor och är vackert röd. Myckert sällsynt och en djuphavskorall. De växer inte i rev utan står mer som träd på bottnen. De växer långsamt och tar mycket lång tid på sig för att nå full storlek. Vilket kan bli runt 1-1,5 meter hög.  Tyvärr är stora delar av bestånden reda förstörda av trålar för havskräfta och räka. På senare år har små delar av området skyddats. 

Så köp inte trålfångade kräftor. Det kan jämföras med att man körde bulldozers med kättingar emellan och rev upp alla träd och buskar för att komma åt kantarellerna.

Betala de cirka 50 kr/kg extra för burfångade och få också större samt finare havskräftor.

Detta var filosoferandet i värmen. Nu undrar ju vän av ordning hur var det var med trädgårdsdramat.

Jo medan jag satt där på terassen dök en av våra katter upp med en mus i munnen. Givetvis visade hon stolt upp bytet för mig. Sedan släppte hon ner musen och dramat började. Musen var som så ofta helt oskadad men totalt chockad. Hatar när de gör detta på natten och släpar in en levande mus som jag sedan måste jaga och slänga ut kl 3 på morgonen. Har man otur är de tillbaka med samma mus 10 minuter senare.

Nåväl. Jag kikade på musen och den var verkligen en söt liten krabat.

Fick tag i närmaste kamera. Ni vet det är inte den bästa kameran för jobbet som gäller utan den man har tillgänglig. Så det blev X-PRO1 som egentligen inte passar för det hela.

Katten leker den vanliga leken. Spring du jag ser dig inte.

När musen kommit en liten bit är katten där och fångar in den igen.

Sedan börjar spelet om. Katten släpper musen som fortfarande inte blöder och låter den ana att jag är ledsen, skall inte bråka med dig igen. Spring du.

Jo du det är helt tryggt. Jag skall inte bråka med dig igen. 

Sedan plötsligt några snabba skutt och musen är fast igen i skarpa klor. Gick du på den finten?

Sedan startar leken om. Kära mus jag lovar att inte göra om det. Spring du.

Sekunder senare är katten där och fångar musen. Använder klorna för att slunga upp den i luften och jonglera med den.

Sedan börjar det på nytt. Fortfarande en mus som förstås är livrädd men inte skadad. Blöder inte och har inga brutna ben.

Strax efter är kattens fokus tillbaka och musen verkar inse det.

Det kunde vara Kill Bill. Men  det var det inte. Katten fortsatte leka med musen som till sist tillsammans med katten slutade in några buskar. Kanske lyckades till sist musen hitta ett hål att slinka ner i, kanske inte.

Våra djur har ingen etik eller moral. Kattens lek med musen kan verka oerhört grym för oss. Fast naturen har ingen moral eller etik. En katt agerar som den är predestinerad. Den är programmerad att förfina sin jakt genom att träna på något den redan fångat och handikappat. Genom chock eller fysiskt.

Den enda organism på vår jord som har förmåga att förstå vad vi egentligen sysslar med är vår egen ras.

Tyvärr verkar vi trots denna intelligens vara ungefär lika dumma och kortsiktiga som de andra djuren.

Fiskarna säger det är gott om räkor, inga problem. Vi behöver inte sänka kvoterna. De som gör undersökningar säger att bestånden minskat med 40% på grund av överfiskning.

Det finns gott om torsk. Vi kan fiska mer säger fiskarna. 

Jag som seglat, dykt och fiskat mycket vet att det är tomt på torsk på de gamla platserna runt Måseskär och resten av kusten. Skillnaderna mot 70-talet är enorma. Det är i princip tomt.

Där brukade vi kunna mata 1 meterstorskar på 70-talet. På 80-90-talet försvann fisken och den är fortfarande borta.

Både på grund av övergödning men också på grund av överfiskning är fisken till störren del borta längs våra kuster. Det är varken dykare, sälar eller skarvar som fått de flesta arter att minska. Det är yrkesfiskarna själva samt utsläppen från jordbruket som lett till detta.

Så är kattens grymma spel med musen värre än vår intelligenta ras sätt att tömma havet och allt annat på dess innevånare. Jag tror inte det.

Vi är mästare i att såga av den gren vi sitter på.

Medan ni funderar på det så går jag och blandar en ny Dry Martini Cocktail och marinerar havskräftorna.

Kom ihåg, "Burkräftor" Den som köper trålkräftor bör skämmas. 

Det är inte ett dugg bättre än tigerräkor från Thailand.

Nu är det dax för att grilla kräftor. Jag tackar för idag och önskar er trevlig helg.

Kom ihåg inga trålkräftor.

Mats

Hasselblad H5D som semesterkamera

Över helgen har jag haft möjlighet att bekanta mig med  den senaste kameran från Hasselblad tillsammans med 28/4 och 80/2,8. 

Kameran är jämfört med  tidigare modeller enkel att förstå sig på och komma igång med. Den känns som en DSLR på steroider. Fast trots sin storlek är den både skön och enkel att hantera.

Sensorn är 50 Mpixels 6132×8176 pixlar och 36.7×49.1 mm stor. 

 En kamera som lätt väcker ens ha begär. Speciellt när man tittar på raw-filerna i datorn.

Så för att testa kameran plus ha trevligt en stund, så packade vi bilen och drog till Skärhamn på Tjörn.

När vi väl kom dit kunde vi konstatera att ett tungt molntäcke och ett väldigt platt ljus inte var optimala förhållanden för bra bilder. Fast så är det ju ofta när man semestrar i Sverige. Man för hålla till godo med vad som bjuds.

Med på resan var min fru som gillar Skärhamn skarpt plus mina tvillingsöner Andreas och Victor.

Den manliga delen var utrustad med 5DMKII & 5DMKIII samt en X-PRO1 förutom Hasselbladaren.

Så det var bara att sätta igång att dokumentera Skärhamn. Både sådant som var intressant och sådant som inte var det. Så ta detta för vad det är. Vanligt semesterfotande med en ovanligt avancerad kamera.

Bilderna som börjar med BXXXX är från Hasselbladaren, Bilder som börjar med _MG är 5DMKII, _ALM83xx är 5DMKIII och _ALM13xx är X-PRO1.

Så låt oss se vad semesterplåtandet gav.

Andreas förbereder H5D för vår photowalk. Victor tog bilden med 5DMKII.

Ingen av tvillingarna är några några avancerade fotografer. Fast kan kanske bli med tiden.

Victor höll sig mest till 5DMKII med 17-40/4 

Jag själv hade 5DMKIII och X-PRO1 när jag inte använde H5D.

Hur är då H5D att fota med. Jo väldigt enkel och kontrollerna sitter där de ska. Det tar inte lång stund att blir bekant med kameran. AF är snabb och exakt. Ljusmätningen är centrumvägd eller spot. Ett histogram på greppets display och ett annat på bakstyckets skärm gör det lätt att kolla exponeringen.

Spegeln och slutaren både hörs och känns ordentligt i jämförelse med det tysta läget på 5DMKIII. Det är som hagelgevär mot luftgevär om ni förstår vad jag menar. Fast det verkar inte ge någon skakningsoskärpa ens på längre slutartider.

Nu kan små JPG-bilder här på fotosidan aldrig göra denna kamera rättvisa. Det är först när man tittar i raw-filen och kollar detaljerna som man märker hur sensorn ihop med det skarpa objektivet ger ett resultat som en fullformatare har svårt att matcha.

Kameran är väl kanske inte perfekt för gatufotografering. Turisterna i Skärhamn tittade en hel del på en när man hade den  på magen.

Sensorn i kameran är den första CMOS sensorn som suttit i en Hasselbladare. Det ger fördelar med bättre ISO egenskaper och snabbare serietagning. 

Tjörnbrödernas lyxyacht var ett av de intressantare motiven för dagen. Bilderna är tagna med lite olika kameror. Ni kan själva se om ni ser någon skillnad i kvalitet. Jag tror inte det. Bilderna på fotosidan är för små för det.

Efter någon timmes fotande började hungern komma krypande och vi landade på Haddocks restaurant.

Maten var som vanligt utmärkt. Givetvis valde vi rätter som hade sitt ursprung i havet.

Utsikten från verandan på Haddocks bör verkligen provas om ni är i Skärhamn. Den är magnifik.

Efter en god middag blev det mer fotande.

Bilderna får till stor del tala för sig själv.

Fotoduell

Dagens enda gatufoto. Eller kanske skall det heta bryggfoto. En genré som inte finns med i fotosidans kategorier ser jag.

Slutligen några mer seriösa bilder från Göteborg när ljuset blivit intressantare och under mer kontrollerade former.

En bild på en av Sveriges största fisketrålare som ofta ligger i frihamnen.

Först H5D.

Sedan en liknande bild med 5DMKIII. Båda tagna med stativ från samma position.

Bilderna blir inte helt lika eftersom Canon har ett annat format.

28 mm på H5D och 24 mm på 24-105/ med Canon.

Sedan några ytterligare bilder med enbart H5D.

Så min sammanfattning är att jag gärna skulle äga denna kamera och en uppsättning objektiv om någon sponsrade mig med en stor påse pengar. 

CMOS sensorn gör kameran mycket mer allround och den är ungefär lika ergonomisk som att jobba med en vanlig dSLR. En suverän kamera helt enkelt. 

Ställen man återkommer till.

Även som fotograf har man ju sina smultronställen. Ett av mina ligger i Wienviertel i Österrike.

Prottes och Matzen Weinberg ligger 10 minuter med bil från mina svärföräldrars hus.

Alltså ett par mil från Wien. 

Ett ställe jag ständigt återkommer till när jag är där. 

Detta är ett område med kontraster och kanske är det det som lockar mig. Sedan århundraden odlas här gott vitt vin av kunniga odlare. Det vin som odlas här är idag av toppklass.

Under den ryska ockupationen 1945 till 1951 så borrade ryssarna efter olja och fann hyfsade tillgångar.

Därför har Prottes och Matzen också blivit känt för vara ÖMV's huvudområde.

Kör ni efter Autobahn känner in igen OMV som stationer. 

OMV är Österrikiska statens bensinbolag precis som Statoil är Norska statens.

Vi har vant oss vid att olja utvinns i öknar och under havet.

I Prottes och Matzen är det annorlunda. Här pumpar man olja bland solrosor, vingårdar och potatisfält.

Dagens bild är på en minnestavla i förgrunden som beskriver hur Gemeinde Prottes, alltså kommunen investerat pengar i att renovera en gammal vinodling till hur den en gång sett ut och att den skall bedrivas enligt gamla traditioner.

Samtidigt pumpar en av OMV pumparna ständigt upp tjockolja i pumpen i bakgrunden.

Däremellan den traditionella vinodlingen.

För en gångs skulle blir det en svartvit bild.

Ni får gärna kommentera.

Bilderna tagna med Fuji X-PRO1.

An der Schönen blauen Donau

Idag åkte vi till Orth and der Donau och tog en uppfriskande promenad medan solen var på väg ner.

På sommaren finns här en bra restaurang och man kan åka med utflyktsbåtar längs Donau. Det finns också en kvarnbåt där man kan se hur man förr malde säd i sådana båtar. Nu under vintern är allt stängt. 

Strömmen är mycket stark här och pråmen på sista bilden körde för fullmaskin och ändå var vi snabbare när vi gick i raskt takt. Det måste vara långtråkigt att vara pråmskeppare uppför Donau när det med full maskin går i 3 knop.