Funderingar och fotografier från min vy i Vintergatan

OCH EN NEDÅTGÅENDE KURVA...

jämfört med igår

Fredhäll en varm julidag -13

.

Det här är en ögonblicksbild, som de flesta av mina bilder. Det vill säga man ser något oväntat som gör att man snabbt höjer kameran och knäpper av. Ofta vet man inte om det blir något förrän man ser bilden i datorn. Men det är de roligaste bilderna att ta tycker jag, och superkul om det också blir en bra bild! 

Vid det här fototillfället höll Thomas och jag på att streta uppför Fredshällsbranten. Vi hade gått nästan en mil i gassande sol och var på väg mot city. Thomas först med sina långa ben och jag tappert stapplande efter. Det jag kommer ihåg nu när jag ser bilden är hur trött och törstig jag var, och hur jag mest bara ville lägga mig ned i gröngräset och skrika; inte ett endaste jäkla steg till! 

Och jag har svårt att förstå att jag ens tänkte på att fotografera i den stunden... :)

.


Inlagt 2016-03-11 00:29 | Läst 1312 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Ren ren o enkel bild som får liv genom den lilla personen däruppe! Snyggt!/ Björn T
Svar från Lena Eriksson 2016-03-11 18:30
TACK för raden. Trevlig helg!
Bra bild, önskar den voro min egen.
Svar från Lena Eriksson 2016-03-11 18:31
Äsch du har så många egna bra... =) men kul att du gillar.
TACK, trevlig helg!
Ett verklig lyckat ögonblick!
/J-O
Svar från Lena Eriksson 2016-03-11 18:36
Så kul att du tycker det.
TACK J-O, trevlig helg!
Duktigt av dig att få upp kameran och ta den bilden när du är så trött, i rätt ögonblick också med personen där uppe.
Svar från Lena Eriksson 2016-03-11 18:41
I alla fall tyckte jag att det var roligt att det är det jag minns nu när jag ser bilden...hur eländigt trött jag var.. =)
TACK, trevlig helg!
Bilden passar till ditt sinnestillstånds vara denna dag..
Känner igen när man vill men inte kan hänga med..
Ett bra stopp du tog.
Gun-Inger