Kurvigt värre
Och jag som egentligen gillar raka linjer...
Jag har precis haft några semesterdagar i Köpenhamn. Att jag for just dit, var bland annat på grund av att jag länge varit nyfiken på stadens satsningar på sjönära bostadsområden och modern spännande arkitektur.
Ett av utflyktsmålen var Metropolis - ett 11-våningshus i stadsdelen Slusenholmen (arkitekter; Future Systems/Danielsen Architecture). Ett ganska omtalat hus, då det byggdes. Både form och fasad är ju speciell! Fasaden är byggd i fiberbetong, som tydligen är tämligen formbart. (Vilket förmodligen behövdes till alla böjar och kurvor) Byggnaden skiftar också i grå-turkos-blått, beroende på ljuset. Fint tycker jag! De blåaktiga skiftningarna kommer från något slags färgpulver som blandats i betongen, berättade en boende som jag träffade. Jag blev dessutom uppbjuden högst upp på takterassen, så där var jag tvungen ta en selfie... =)







Härligt med lite annorlunda arkitektur.
Mvh Bengt
Håller med, roligt och spännande med annorlunda arkitektur!
TACKAR!
Det är fantastiskt att vi kan väcka svensk uppmärksamhet för våra nya arkitekturer. Det är några fina och kreativa bilder som du visar oss här.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Och vi fick sedan ett aktuellt foto - gillas.
Åh så mycket att titta på i Köpenhamn, tror det kommer bli min nya favoritstad! 🙂
Tycker det är roligt med små avslutande selfies, har haft så tidigare i bloggen, för flera år sedan… Kul du gillar!
TACK för kommentaren!
Jag tycker det är intressant med nytänk och djärva idéer när det gäller arkitektur, men jag hoppas och tror nog att även funktion är en viktig aspekt på ritbordet. Den boende jag mötte verkade iaf mycket nöjd och stolt med att bo i det här huset.
Och den här byggnaden…vet inte om jag kan kalla den snygg, mer spännande och kul att titta på!
TACK för kommentaren!
Kollade runt och det här är väl Köpenhamns svar på Turning Torso.
Fiberbetong har inte den vanliga armeringen av armeringsjärn. Fibrerna som utgör armering finns med i betongmassan man gjuter med. Betongelementen gjuts alltså i formar. Då materialet lanserades var "fibrerna" små rostfria ståltrådar med hakar i varje ända, nu finns det säkert annat att välja på.
(Jag har själv armerat med fiber. Skulle göra en liten platta med urgröpning för att leda bort vatten nedanför ett stuprör. Tog till det jag hade till hands, fibrer från ett sånt där blått rep. Det funkade faktiskt.)
Jo jag vet att huset inte är purnytt, men det är som du säger ett verkligt landmärke och jag ville verkligen ha ett foto av de runda fönstren 🙂 Och promenaden dit och i kvarteren Slusenholmen var super! Å att man kan bo så härligt….
TACK för kommentaren och förstås för informationen om fiberbetong.
Jag blir ju lite nyfiken på vad lunnefågeln gör där i fönstret :-)
Ing-Marie
Lunnefågeln i ett av de fönster jag ville fota, blev en bonus tycker jag! Men jag hoppas verkligen den inte är levande…Tyckte dock att den såg ut att längta till friheten…
TACK Ing-Marie!
Ja visst är de lite spännande 🙂 formerna alltså.
TACK Björn!
Jag är nog verkligen en stadsmänniska, fast jag kan naturligtvis njuta av gröna ängar och hav också. Men det där hur vi människor samlar oss och ordnar för oss i städer intresserar mig.
TACKAR för kommentaren!
Hälsningar Lena
TACK Lena!