Funderingar och fotografier från min vy i Vintergatan

Orsakade endast ett smärre utbrott, inget benbrott...

Är det någon som känner igen sej???? Nu har det efterlängtade novemberlovet börjat och min lägenhet förvandlas som genom ett trollslag till en ungdomsgård och vandrarhem... Himla härligt att ha sina ungdomar hemma tycker jag, absolut...och sissådär fem sju stycken extra...eller fler...men när jag för en liten stund sedan kom hem från affären med två stora matkassar höll jag faktiskt på att bryta benen över skohögen precis innanför ytterdörren...och jag svor högt och skrek något hemskt till de kära ungdomarna...men vad gjorde det, min röst drunknade i någon entonig hysterisk elektromusik...Bra, det var nog onödigt det ja sa, men...min hämd blir att jag tar fram kameran i stället....och så får jag väl ta och omorganisera hallen i morgon...samt köpa större skohylla...

 

 

Orsakade endast ett smärre utbrott...inget benbrott den här gången!

 

 

Det här var del 1 av TONÅRSLIV...fortsättning följer...

 

 

Hälsningar Lena.

 

 

Inlagt 2009-10-25 20:38 | Läst 3377 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Nej, jag känner inte igen det. Men vet då å andra sidan vad som komma skall... ;-) /Peter-L
Svar från Lena Eriksson 2009-10-25 23:14
Första tipset;...köp en rejäääääl skohylla,...delar gärna med mej av fler tips vart efter...skadar inte att vara förberedd! / L
He he, det var precis samma sak jag beklagade mig om i min blogg igår. Vi får bita ihop tillsammans...
Svar från Lena Eriksson 2009-10-25 23:06
Det har jag missat...ja ja, en vecka går fort! / L
dom tiderna är förbi-- hehe, minns det som igår, vi bodde mitt i centrum så det var alltid fullt hus plus att dom åt och sov hos oss som hemma, nu är dom stora och jag kan följa deras öden och äventyr inte mints via facebook, flera har flyttat hit till helsingfors där vi nu bor, vuxna, stora som det blev folk av, några har fått barn...hm, känns knepigt det där för det var ju inte så värst längesen de var barn själva, knattar som växte till sig, plötsliga målbrottsröster, skäggstubb, finnar, skrikmusik, skrikmusiken lever förvisso vidare men de har alla kommit ur målbrottet, transformationen till vuxenlivet skedde nästan obemärkt, lite smygande sådär för nu umgås vi på vuxennivå, dvs ansvaret vilar inte på mig längre när de hälsar på och bor och äter och sover här hos oss, märks på städ och disk, tänk att åren går, det trodde man inte, då trodde man att det skulle vara för evigt när man klättrade som en bergsget över skohögarna, ibland fick jag utbrott och då försvann alla men var strax tillbaka när jag lugnat mig men det var bara när de gapade och skrek mitt i natten och sånt för att överrösta skrikmusiken...då avskydde jag marilyn manson, tyckte det var hemskt, fruktansvärt, nu ber jag själv att sonen ska spela lite marilyn mm osv...kul bild, ser fram emot fler tonårsskildringar, kram silja :)
Svar från Lena Eriksson 2009-10-26 17:01
Hej Silja! Tack för din långa trevliga kommentar! / L