888 meter lång...

Jag fortsätter där jag slutade förra blogginlägget, nämligen ståendes på Sju brunnars stig. En mycket säregen plats och med risk för att låta märklig måste jag tillägga; en mycket vacker plats - och en riktig oas mitt i julihettan...

Märklig för jag pratar om Skogskyrkogården. Och denna Sju brunnars stig är en 888 m lång rak stig som är tänkt för de sörjande att vandra på, fram till Uppståndelsekapellet. Naturen och de olika trädsorterna skall få människorna i rätt stämning; först omges man av vacker skir björk sedan tall och slutligen stora tunga mörka granar framme vid kapellet...

(Men man kan ju gå  i den andra riktningen också tänker jag...när man behöver lite hjälp på traven...)

En mycket varm och vacker julidag - svårfotograferat men jag tyckte att trädens skuggor gjorde gången så fint randig...

....

Kyrkogårdsbesökare...

...

I andra änden, i början av stigen...under de lummiga björkarna tar man gärna en paus. 

Denna sommar har jag upptäckt många oaser i Stockholm, av olika karaktärer. Skogskyrkogården är en som jag återkommit till flera gånger sedan jag hittade den; så väldig men vänlig, så vidunderlig vacker i sin helhet; naturen, arkitekturen, tankegångarna...och någon slags stor fridfullhet som bara finns här bland träd, kapell och gravar.

Och en väldigt lättillgänglig plats för stockholmare.

Skogskyrkogården hamnade på Unescos världsarvslista 1994...

Med risk för att bli lite tjatig; Jag återkommer med bilder från Skogskyrkogården så småningom, jag är inte färdig med  den...

Håkan Eklund 2013-07-18 12:30

Intressant; lärde mig något nytt!
- hawk

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2013-07-18 18:27

Skogskyrkogården har absolut ändrat min syn på vad en kyrkogård kan vara.
Det finns en hel del att läsa på nätet också, (förstås) om Skogskyrkogården om man så vill...
TACK för besöket i min blogg!
/ Lena

Svara

janolof 2013-07-18 13:44

Skogskyrkogården blir aldrig tjatig, det är den för fin för.

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2013-07-18 18:29

Jag tror du har rätt...
TACKAR för påhälsningen. Ha det gott i sommarvärmen!
/ Lena

Svara

trazan 2013-07-18 15:10

Ja, det finns mycket att upptäcka på denna fina plats, året om, ljuset som spirar ner mellan tallarna, Grata Garbos viloplats på sin lilla kulle samt minnen av släktingar som ej vandrar med oss längre.
Jag bor på andra sidan Nynäsvägen och promenerar ofta in på Kyrkogården.
Tänk dig att det låg flerfamiljshus och bageri där för ca 100 år sedan, ungefär där du tagit bilderna (har vykort på detta)

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2013-07-18 18:39

Oj flerfamiljshus och bageri...jag som trott att här endast varit träd innan, någon slags obrukad mark som passade till kyrkogård...
Jag förstår att kyrkogården är vacker i alla sorters väder, i alla årstider....och jag vill undersöka den vidare. Jag har ju precis hittat den.
Så trevligt att bo nära!

TACK så väldigt mycket för ditt besök i min blogg, det var kul att läsa din kommentar!
/ Lena

Svara

trazan 2013-07-19 13:25

Kolla gärna in hur det såg ut i början på 1900-talet, husen stod där nuvarande Minneslundsvägen går, det var förr Gamla Dalarövägen, husen revs när Skogskyrkogården började anläggas. Det bodde ett 30-tal familjer där.

http://s150.photobucket.com/user/traderatrazan/library/Malmen

samt den gamla kartan som är kul att studera
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/1/1d/Brännkyrka_socken1901_1906_d.jpg

/ Lelle

Svara

Svar från Lena Eriksson 2013-07-20 00:07

Tack för länkarna! Kartan var riktigt rolig att studera.
/ Lena

Svara

Gun-Inger Arvidsson 2013-07-19 00:24

Jag har enbart varit på Skogskyrkogården en gång. Det jag minns är exakt det du skriver. Arkitekturen samt det vackra landskapet och stillheten.

Tack för du delgav mig detta med de olika träden. Bilderna är så dramatiska med dessa skuggor.
Jag hoppas komma dit när jag kommer till Stockholm nästa gång.

Tänk att det blir så ljust så fort man kommer till björkarna. Det ljus vi alla behöver.
En fin plats att meditera på.
Kram på dig
Gun-Inger

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2013-07-20 00:20

Att en kyrkogård kan vara så pass mycket mer än bara just en ganska trist plats ( missförstå mig inte!!!) med gravstenar på rad och krattade stela gångar det tycker jag om. Skogskyrkogården kan säkert fylla många funktioner, allt där känns så genomtänkt och mänskligt...och att man inte sparat på det vackra på något sätt...lite fantastiskt tycker jag...
Men jag återkommer med mer bilder, hoppas jag. Vi får se vad minneskorten bjuder på...
Må gott Gun-Inger!
/ Lena

Svara