Funderingar och fotografier från min vy i Vintergatan

Bortom rätt exponering och bra skärpedjup...

Djupdyket fortsätter...ner i mina hårddiskar efter mormorsbilder. Och i samma takt som jag tittar så funderar jag på vad jag egentligen har fotat under dryga två år. Och hur jag har fotat.

Det jag ganska snart kan konstatera det är att jag har blivit tekniskt skickligare; jag har lärt mig exponera och skärpedjupstänk det är ingen konst längre. Men, jag har tyvärr inte blivit modigare, lekfullare eller intressantare i mitt uttryck. Tvärtom, jag har blivit försiktigare och tråkigare än i början när det bara var ren fotoglädje och upptäckarlust i min kropp.

Kanske har jag trott att bra fotografi skulle komma - bara sådär, i takt med fotopromenaderna? Bara för att man så gärna vill...

Men suck, allt har förmodligen sin tid. Kanske behövde jag dryga två år för att lära mig min kamera? Kanske behövde jag komma hit där mitt huvud är fullt av fotofunderingar? Och kanske jag till och med behövde få lite gladare vardag...för att kunna locka på lekfullheten?

Som sagt var, jag har gjort ett djupdyk i mina hårddiskar...och på köpet fick jag ett dyk ned i mig själv.

Och nu...ja...nu är det väl bara att ta på sig höstkängorna och ta ett stort kliv över halltröskeln. Bortom rätt exponering och bra skärpedjup. Eller hur?

// Hälsningar Lena


 

mormor sommaren 09

            

 

 

 

Inlagt 2011-09-21 15:19 | Läst 6130 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Jag är rätt säker på att du lärt dig betydligt mer än skärpedjup och ljus! Jag är säker på att du ser ljus, motiv och kompositioner betydligt bättre idag. Det syns i dina bilder.
Men, sedan kan man komma till ett stadium där man "tänker för mycket", istället för att följa hjärtat, känslan. Där har i varje fall jag varit. Till sist blev jag trött på alla "råd och dåd", tänkte, jag skiter i det.... följer mitt hjärta min känsla... Det tror jag är rätt medicin. När inspirationen och lusten finns.

Fina och trovärdiga porträtt en en uppenbarligen fin mormor!

Keep it comming, when you feel like it.... :) //Peter
Svar från Lena Eriksson 2011-09-22 18:29
Hej! :)
Tack för dina ord och råd...och det är nog lite som du säger; man kan hamna i tillstånd då man liksom funderar sönder allting.Tänka till lite är säkert bra, men sedan gäller det förstås att släppa de destruktiva tankarna, sin självkritik...och gå viiiiiidare....
Det är väl där jag står lite nu, efter allt som varit det senaste året...- jag vill vidare! Nu...

Ha det bra Peter! // Lena
Vet precis hur du känner det!!
Tack för dina rader i gästboken. Jag skrev ett litet svar ....återkommer med ett mail och förklarar lite mer under veckan.
Ha det bra!
Christin
Hej igen Lena. Vad du måste vara lycklig att ha så många vackra bilder på din mormor.

Jag älskade min mormor så mycket. Hon avled 1966. När jag är "hos henne" på kyrkogården kan jag precis känna all kärlek hon gav mig.
Hon var mitt allt.
Jag skall skanna av filmer en dag där jag har bilder på min godmodiga mormor.

På den tredje bilden ser din mormor ut som tycker om att bli fotograferad.

Tack för du lade ut länk hit
Gun-Inger
Svar från Lena Eriksson 2011-10-07 23:37
Alla tre bilder är tagna under samma minut...kanske mindre ändå. Vi satt och småpratade om förr i världen. Under denna minut sker så mycket i mormors ansikte...man ser att hon minns sorg och glädje och att hon sluter sina ögon ibland för att inte störas för mycket av syn-intryck.
Alla mina bilder på min mormor är tagna i vardagen, under samtal och kaffestunder...i befintligt ljus och med mina fel och knappa fotokunskaper. Men de är guld värda mina mormorsbilder...för mig i af.

Suck ja, så synd man inte kan hålla kvar de man håller mest av...
Men då har ju du i af trevligt jobb framför dig med att skanna bilder...trevligt och känslosamt kanske...

Men Gun-Inger...nu är det sovdax för mig! Tro det eller inte...
Ha det gott...
Gun-Inger Arvidsson 2011-10-08 00:22
Sov gott. kram