Funderingar och fotografier från min vy i Vintergatan

För mej handlar fotografi om lust!

Precis...för mej handlar fotografi om lusten till att skapa, lusten till att leka och lusten till att själv kunna ha möjlighet, att alldeles alldeles själv få fånga in färger och former och göra dem till mina. Min värld i Vintergatan kan lika gärna vara hemma vid diskbänken eller ute bland folkvimmel som en resa till andra sidan jordklotet. (Även om nu det inte händer så ofta att jag hamnar där...) Och nu för tiden...tar jag med mej kameran överallt, liksom mitt bildseende och liksom min lust till att fotografera. För mej finns det ingen direkt skillnad på att försöka fånga en tjusig solnedgång som ett glas i diskbaljan eller ett myllrigt folkvimmel...det är helt enkelt min lust till att fånga in och skapa som gör sej påminnt...sen får man väl tycka vad man vill om alla mina bilder...Jag vet nämligen väldigt väl att jag är ett riktigt foto-blåbär! Mina bilder är ljusår från fotografiska mästerverk och säkert tusen mil ens från hyfsad fotografi...Men jag gillar mina bilder och framför allt älskar jag hela processen från att vara ute och försöka fånga in, till att sitta framför datorn med en kopp kaffe och färdigställa en bild. Det färdiga resultatet är min bild, mina intryck, mitt avtryck just då med kameran och till slut mitt alldeles eget färdiga uttryck!

Det är också fantastiskt härligt att se rent konkret i en skapande process att man utvecklas...och det har jag gjort! I januari 2009 visste jag inte ens vad de olika fotoprogrammen stod för på min kamera...jag visste inte hur man kunde ändra på bländaren och jag hade inte den blekaste om hur man kompenserar exponeringen vid starkt solljus...och vitbalans, vad sjutton kunde det vara? Jag hade storögt sett på moderskeppet.se hur man kunde trolla i Photoshop...och ett ljus tändes i mitt hjärta; det där vill jag också kunna!!!!! Så det var bara att sätta igång...började pilla med min Eos 450 som jag hade fått i födelsedagspresent, inköpte diverse fotoböcker och satt och drömde framför moderskeppets fantastiska video om och om igen på kvällarna istället för att titta på vanlig film...och på den vägen är det! I februari detta år loggade jag in för första gången på Fotosidan och bestämde mej ganska snabbt för att bli medlem...

Så självklart är jag ett foto-blåbär, en riktig superamatör...men gud vad jag tycker det är roligt!

 

En av mina diskbänksbilder...

 

En av mina bilder från en fotopromenad...

 

Kanske är det lite väl kaxigt av mej att vara så pass mycket nybörjare som jag är och endock startat en fotoblogg...somliga kanske tror att jag tror att jag är något...att jag är bra på det här????

Kanske jag i min naivitet inte förstår att jag bidrar till att sänka kvaliten här på Fotosidan med min amatörmässiga fotoblogg med mina amatörmässiga försök till foton och mina små funderingar....?????

Men, jag tänkte att Fotosidan är ju i allra högsta grad även för amatörer så om jag visar att en 50-årig tant kan börja från scratch, utvecklas och bli bättre inom bildskapande, då kan alla..... och därmed kanske jag kan sporra andra superamatörer samtidigt som jag stegvis växer och utvecklas själv med mitt bildskapande och samtidigt som jag själv blir sporrad och har himmelskt roligt...För när man är nybörjarfotoamatör så finns det inte speciellt många forum och levande själar som har lust att hjälpa till eller kan puscha en framåt...då är feedbacken här på Fotosidan guld värd... såväl ris som ros som hjälpande tips och glada tillrop!

PS. Tack till www.moderskeppet.se det var där min lust för fotografi och bildbehandling föddes!  Och tack till alla här på Fotosidan, som glatt mej med härliga fotokommentarer allt sedan jag blev medlem i mars i år!         

 

 

Hälsningar Lena.

Inlagt 2009-09-27 16:13 | Läst 2918 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Jo foto, för en amatör som mig, ska handla om lust, och att leka, att fånga känslor och intryck. Och ibland lyckas man förmedla lite av det, och ibland är det bara man själv som förstår...
Men det viktiga är att man själv får ut något av det, och kan det någon gång ge någon annan en liten stund av reflektion, avkoppling eller vila i nuet, så är det en bonus.
Och man är aldrig för gammal att lära nytt, och mer :-)
Svar från Lena Eriksson 2009-09-27 21:19
Tack så väldans mycket för kommentar...den värmer och stärker! / Lena