Solig söndagspromenad...

bilder 8/5-11 

solbelyst vägg

 väntar på kompisen

...å så kom kompisen!

hallå där bakom 

Hälsningar Lena

Åt två håll

Den här morgonen, var det alldeles stilla och det låg ett tungt dis över Norrköping. Solskivan kunde bara anas.

Men det var vackert.

När jag stod där i hjärtat av Industrilandskapet på bron mellan de två muséerna...så fick jag för mig att jag skulle skruva upp isot lite extra, för att få fatt på lite mer korn...lite mer fotografi-känsla. Tyckte att det skulle passa där till dis-bilderna. Men det kanske inte blev så lyckat...

Åt ena hållet...

...och åt det andra

 (Och ursäkta att jag postar två inlägg idag...men just nu på morgonen kom jag på hur jag vill ha det här i fem-minutersbloggen!)

Hälsningar Lena

Fotoplatser

(Efter mycket hattande hit och dit med olika bloggar och med svårt att bestämma mig hur den här bloggen skall se ut...så håller jag nu på att snickra om lite. Har rensat bort några inlägg, men vill ha kvar några av bilderna här...därför blandas en och annan bild som ni sett förut med nya...ursäkta!)

Många av mina bilder är ju ifrån Industrilandskapet här i Norrköping. Förmodligen för att jag bor precis granne med det, och förstås för att där är det ju speciellt; Strykjärnet, Motala Ström, vattenfall, Louis De Geer.

Och vem kan låta bli att gilla magnifika vyer? Eller slitna gatstenar, gammalt tegel och vattenglitter? Jag har samlat på mig hundratals bilder därifrån, under mina dryga två fotoår med systemkamera. (Och skulle nog kunna göra en egen fotoutställning från bara Industrilandskapet.)

Det kvittar egentligen åt vilket håll man höjer kameran där, det finns alltid något att fånga. Men, det verkar som man hittar små favoritställen att återkomma till, egna fotoplatser...

Som den här; Jag vet inte vad det är med den här väggen, och det här hörnet. Den här platsen bara drar som en magnet!

 disig morgon

 förföljd

 tack för bilden!

Vackra robusta väggar fångar i och för sig alltid mig, men jag tror också att det har att göra med alla linjer som på något sätt ryms just här...

Hälsningar Lena

Det där med lusten...

Lusten, den är underbar - eller hur? Synd bara att den inte alltid är på samma ställe som man själv. Och synd också att den är så himla svår att fånga in, när man då och då får den i sikte. Lynnig är vad den är, tycker jag.

Men när man äntligen fått fatt i den ja då känns den obeskrivligt värdefull. Så värdefull att man nästan skulle vilja binda fast den. Med extra stark tråd. Kanske vid handleden eller så.

Och behålla den där, varför inte över sommaren?

Mitt liv går ständigt upp och ned med svårt sjuka barn bl.a. Och med det går också lusten starkt upp och ned. Jobblusten, matlusten, kärlekslusten, umgängeslusten, skrivlusten, fotolusten, blogglusten...kort och gott; livslusten.

Just nu är både livslusten och fotolusten på besök hos mig i alla fall...och jag vill så gärna behålla den.

Kanske finns det stark tråd att köpa på Clas Ohlson?

Min dotter i vårsolens sken...

Hälsningar Lena