Bridgeblandning

Island juli-16

(och lite ögongodis, kanske?)

Det finns en godispåse som heter Bridgeblandning, vet ni vilken sort jag menar? Den har funnits ett tag på butikshyllorna. Enligt Wikipedia sedan 1965 - då var jag sju år och min bror två. Bridgeblandning har jag en speciell relation till, om man nu kan säga det om en godissort?  Det var nämligen så att under flera år, kanske runt 65-68, så spelade mina föräldrar kort tillsammans med ett annat par. De träffades hemma hos oss varje lördagskväll. Och då skulle vi barn förstås i säng extra tidigt, vilket inte var så kul, vi ville ju vara med!

Jag kommer så väl ihåg hur mina föräldrar klädde sig fina och ställde i ordning hemmet. Och det jag minns starkast, var karamellskålen! Sådär mot slutet av fixningen hälldes det alltid upp en stor påse Bridgeblandning i den fina silvriga karamellskålen. Där låg de alla sorter; de stora gula dragerade mandlarna, de fina runda chokladdragerade kulorna, de goda doppade russinen, de smaskiga gröna lakritspinnarna. Och så förstås alla små nonstop.

Vi barn fick absolut inte röra karamellskålen förrän dagen efter - men då var det oftast bara de tråkiga icke festliga små nonstopen kvar!

Och varför i all sin dar berättar jag den här historian här? Jo, jag kom att tänka på att mitt bloggande nog är ganska likt en Bridgeblandning. Det vill säga, lite mandlar, lite chokladdragerade kulor, en och annan lakritspinne...men förmodligen mest små halvtrista nonstop.

Söndagsfrukost

Utomhus. Finns det något bättre?

.

Dagens bild visar ett stulet ögonblick. Ett sådant där ögonblick som jag snodde åt mig med min kamera, när jag traskade omkring en morgon i Gamla stan. Jag gillar att gå omkring och fotografera människor i stadsmiljöer. Och nästan alltid är det situationerna jag vill åt. Som här. Den kändes lite speciell och de två unga kockarna (?), som förmodligen hade rast, gjorde sig bra mot husväggen. Men egentligen kunde det ha varit några helt andra som suttit i morgonsolen och ätit frukost. Eller det kunde varit en helt annan situation som ådragit min uppmärksamhet.

Men ibland funderar jag över hur de som blir infångade - som blir fotograferade, tänker om det hela. Förstår de att det är situationen som är anledningen till att jag höjer kameran? Inte att det är just dem, som personer jag "vill åt"? Många bryr sej säkert inte - människor med kameror dräller omkring överallt nu för tiden. Men jag kan också tänka mig att en och annan av de som blir fotograferade verkligen undrar varför någon okänd kvinna vill fotografera just dem?