M som i manuellt

En av mina utmaningar under januarisemestern har varit att lära mig att aktivt välja exponeringstider och bländarinställningar efter ljusförhållanden och vad för slags bild jag vill uppnå. (Och även ISO). Det har bland annat inneburit att jag under de här veckorna haft kameran inställd på M-läge för första gången under mina år med kamera. Och jag gillar det verkligen, jag gillar att jag på ett helt nytt sätt känner att jag har kontroll - att jag kan påverka, ändra, justera. Och göra det löpande.

Visst har jag tänkt på skärpedjup och exponeringstider i viss mån alltid, och skruvat lite på rattarna hit och dit. Men jag har hela tiden kört med någon form av halvautomatik. Kameran har fått bestämma minst hälften. Och oftast har det blivit ganska bra, förmodligen mycket tack vare att jag haft förmånen att fotografera med kompetenta kameror. (Jag gillade särskilt d3an - den visste hur jag ville ha det 😊).

Men hädanefter är det jag som bestämmer och från och med nu kommer utgångsläget få vara M-knappen.

(Och igår experimenterade jag lite med oskärpa...)

Hej 2021!

Nytt år, känns hoppfullt. Men, det behövde väl inte börja med slut på mjölk? (Morgonkaffe utan mjölk vill jag verkligen inte ha!) Fast det kanske ändå var någon mening med det, för då fick jag ju en tidig morgonpromenad till ICA - och en första 2021-bild.  

Och över Norrköping låg ett fint fint regn.

Lust...

Ja fotolust alltså. Hur håller man igång den när dagarna blir allt mörkare, kylan tvingar på en vantar och vardagen starkt påverkas av corona-eländet?

För min egen del tänker jag att det är nu jag borde fotografera mer - helt enkelt för att jag ska jobba hemifrån ett bra tag och hemarbete ger mig större möjligheter till foto mitt på dagen. Det är verkligen nu jag borde passa på och förkovra mig inom foto, experimentera och ta alla de där bilderna som jag inte brukar ta, men som jag absolut egentligen verkligen vill få till...

Goda råd om hur man håller igång fotolusten kan man läsa om emellanåt. Råd som kan variera starkt; allt från att lägga kameran på hyllan och göra pauser ibland, till att det handlar om självdisciplin. Andra tipsar om att sätta igång med särskilda fotoprojekt kopplat till intresse, eller att helt enkelt bejaka lekfullheten inom sig och slå sig ihop med fotovänner i mer lättsamma fotoutmaningar. Ni vet, typ den här veckan fotar vi något runt.

Själv lutar jag nog mot att hårdare självdisciplin är det rätta för mig. Och att köpa varmare vantar...

Den som lever får se om det kommer att hjälpa.

(Och bild förstås från hårddiskens gömmor)

Konstig, konstigare, konstigast?

Jag skyller på dubbelexponeringsknappen...

hundpromenad 9/8

Eller kanske jag kan skylla på min foto-utmaningslista? Klart är dock att jag har kommit hem med annorlunda (och konstigare?) bilder, sedan jag startade med mina utmaningar. Vilket också förstås ger avtryck här i bloggen. Men det är roligt att fotografera igen - yes! Och med mina utmaningsförsök så har även prestigetankar kring fotandet försvunnit.

Att hitta lusten i fotograferandet igen - efter ett svart år, var den främsta anledningen till att jag började ge mig själv fotoutmaningar. Men jag insåg också hur urdålig jag var på att handha mina (för mig relativt nya) kameror, vilket ju inte går för sig när man verkligen ska försöka få till den bild man tänkt sig.

Och dessutom vore det ju kul att kunna utnyttja andra funktioner och knappar, än basic, som finns i kamerorna; till exempel dubbelexponeringsknappen...

Vingla vidare

mot nya äventyr. Vad annat kan man göra?

Och idag började jag dessutom min sommarsemester med att gräva fram min silverfärgade 10-växlade gamla cykel i källarförrådet. Där har den stått i 25 år och dammat igen. Men jag tänker lämna in den någonstans och hoppas på att den går att få i hyfsat skick. Den ser ganska ok ut, förutom däcken. Innan jag ställde ned den i källaren har den tjänat mig väl under flera cykelsemestrar. Till Gotland, Åland, Danmark, Holland... Jag tänkte att cykeln skulle kunna komma till användning nu för att komma runt lite, om man nu inte vill åka kollektivt. Jag hoppas jag kommer ihåg hur man cyklar....

Och tänka sig, kameran har jag också plockat fram  - efter typ åtta månader. Men idag var det för varmt för någon fotopromenad att tala om. Det blev bara runt kvarteret. Istället fick jag gå hem och leka i Analog Efex med den enda bild jag lyckades fånga. Skralt, jag vet. 

Men, det var roligt att hänga kameran över axeln igen...och nu...känns det roligt att sitta och knacka fram ett totalt opretentiöst blogginlägg.

När jag är klar med knackandet ska jag ta en kopp te och smida foto och cykelplaner! Det känns inte så dumt det heller.