Nu vet jag!

Nu vet jag det jag nästan anade redan innan jag startade mitt "en bild om dagen"-projekt. Jag måste fotografera av lust! Inte av självpåtaget tvång. Dessutom vill jag publicera bilder som jag själv gillar och på något sätt kan stå för. Och sådana bilder kan inte jag få till varje dag.

Men jag ville prova. Jag ville testa vad beslutet att få till en bild varje dag skulle göra med bildskapandet. Jag hade ju teorier om att tvånget och varje-dags-fotandet skulle kunna föra med sig annorlunda bilder. Annorlunda för mig.

...

3 januari; Colorful

jag försökte mig på gatufoto i färg

...

15 januari; Waiting

och det blev kvällsfoto efter jobbet.

...

18 januari; Saturday shopping

och ut i alla väder-foto. Minns ni snön? :)

...

31 januari; Lady in red

och när vintervädret inte alls kändes roligt; fönsterfotografering

...

Jag lyckades publicera bilder alla 31 dagar i januari. Jag var väl lite taggad av den nya uppgiften. Men sedan gick det sämre. Februari, mars och april fick lite bilder då och då. Och nu har jag lagt ned projektet.

Och jag mår väldigt bra av det!

Blev mina bilder annorlunda då, på denna korta tid? :) Inte så värst. Det blev bara sämre bilder. Emergency-bilder, med några få undantag. Om jag vann något så var det att jag lärde mig mer om kvälls-mörker-fotografering. Annars är det nog så att jag vet väldigt väl vid det här laget, vad jag gillar att fotografera. Och har svårt att tvinga mig till annat. Och mina bilder landar väldigt ofta i en viss stil, med högt formvärde antingen jag höjer kameran mot folk och fä, byggnader, landskap eller små ting...

Och just ja...jag vann nog självkännedom också!

Helt apropå.....

...så tänker jag att visst är det härligt att vi som gillar att fota, gillar att göra det på lite olika sätt och med lite olika resultat som följd?

Själv är jag inne i en svartvit period...och i en period där perspektiv och former får ganska stor plats. Och linjer. 

Eller det här med linjer, förresten...sådan period är jag nog alltid i, och kommer aldrig ur... :)

Stockholm har i alla fall mycket att erbjuda om man gillar att fotografera linjer. Och nu i det starka vår-solskenet är det dessutom gott om kontraster, fält och skuggor. Det gillar jag också...

...

Från Sthlms-promenaden...

...

...

......

...

PS; Ser att det här är blogginlägg nr 300Yipeeee!!! Hur har det kunnat bli det????

Behålla färgen, eller få bli svartvit?

Ja det är frågan som  jag allt oftare ställer till mig själv nu för tiden då jag tittar på mina nytagna raw-filer. Och det är kul tycker jag, för det är en foto-utveckling för mig.

När jag började att fotografera för några år sedan, var det helt enkelt färg som gällde - att göra en bild till svartvit kändes väldigt konstigt. Kanske kan det vara så för oss som som missat den analoga fotografin? Färgen kom in direkt alldeles självklart bland pixlarna. Dessutom är det en konst att tänka om i svartvitt tycker jag. En konst att förstå vilka bilder som gör sig bra i svartvitt. Och när man sedan tror att en bild kommer att bli bra som svartvitt, ja då skall man få till det också. Och jag vet inte vilket som är lättast att försöka pilla själv i Photoshop eller välja bland alla pre-sets t.ex i Silver Effex....

Jag tycker inget är lätt förresten, men det är väl så det ska vara innan man tränat särskilt mycket....

...

Vitabergsparken nu i helgen...

...

...och Norrköpingsvägg jag passerade på väg hem från tåget.

...

...och så avslutningsvis jag i Thomas häftiga svartvita hall... :)

Svårfotograferat

Det är märkligt att vissa platser kan kännas så svårfotograferade, trots att de erbjuder massor av olika spännande motiv. Kolonilottsområdet är just en sådan plats. Trots att det är ett jättehärligt ställe att gå runt på, får jag sällan bra bilder därifrån. Och jag skulle verkligen vilja fånga livet där en hel säsong. Men det är trångt mellan de små lotterna och det ligger bråte och prylar överallt. Man får passa var man sätter fötterna. Och kameravinklar...tja...man får ta det som är möjligt.

Man är dessutom väldigt iakttagen av kolonilottsinnehavarna. Att pilla ostört med kameran, det finns inte på kartan. De flesta är förstås nyfikna, och vill prata; "Är du från en tidning? Vad gör du med bilderna? Vad finns att fota här? Och såhär års?"  (Är hon inte riktigt klok?) Men många är dessutom mycket vänliga och gästfria...pekar på sina medhavda kaffetermosar och sedan på mig. Somliga vill dessutom att jag skall fotografera just dem och deras lott...

Sedan finns det en och annan som inte vill bli fotograferad. Och då låter jag bli förstås.

Men jag har tänkt att om jag regelbundet besöker området, ett par gånger i månaden, så kommer det förhoppningsvis att bli lite lättare att få till de bilder jag vill ha. Och dessutom; vill man försöka fånga en säsong, så gäller det nog att vara på plats rätt ofta...

...

Sista veckan i mars och start på odlingssäsongen

...

...

...

.....

...

...

Dagens bloggbilder fick bli svartvita. Dels tyckte jag att det passade till alla gubbar - var sjutton höll alla kvinnor hus?, dels var naturen ganska färglös i sig...

En massa skitbilder blir det!

Jag har nu fotograferat varje dag i 18 dagar. Och det har jag gjort för att jag hoppade på ett 365-projekt nu till nyåret, där varje dags bild måste vara dagsfärsk. 

Jag hoppade på ett sådant projekt för att jag ville testa vad det kan göra med mig i mitt bildskapande. Kan ett visst tvång utveckla mig som fotograf...eller är allt man får en massa skitbilder, när man tvingas ut och jaga motiv av tvång och inte av lust? När man tvingas ut under tjugo minuter en lunchrast - rakt ut bland tristessen, eller vid sju på kvällen när man släpar sina ben hem från jobbet? Och dessutom regnet öser ned?

Visserligen kan man ju fota ett stilleben på sitt fruktfat eller liknande, men min idé var att hålla mig kvar inom de fotoområden som jag normalt brukar verka i, vilket är det som intresserar mig; Cityscape, street och människor.

Men visst får man en massa skitbilder! Absolut!!! Och man tvingas publicera en och annan också, vilket inte känns särskilt kul. Men då hoppas jag att skitbilderna helgar målet...

Den som lever får se.

...

i måndags på lunchrasten...

...och här gällde det att höja kameran uppåt, ovanför papperskorgar, parkeringsplatser och reklamskyltar.

.

...

Men, förstås...365-projektet fortsätter. Kanske jag lät lite väl negativ nyss...men själva idén är jättespännande. Det som känts lite jobbigt vissa dagar är tidspressen om man jobbar långa dagar i kombination med vintermörkret. Men, vi går ju mot ljusare tider!