Fem minuter
Ett blekt inlägg...
Även jag klev ut i dimma i lördags morse. En sällsynt envis dimma som inte löstes upp med solen, utan höll sig kvar. Den kändes väldigt spännande att leta sig ut i, även om jag inte riktigt hade tid med den. Jag skulle nämligen med en buss till Stockholm på morgonkvisten.
Men jag fick en dimmig promenad ned till busstorget, och hann att ta några bilder i flygande fläng.
Bitvis var dimman inte särskilt fotovänlig dock. Den var lite för kompakt. Och det kändes som det behövdes lite tydliga linjer och fält som skar igenom för att det skulle bli intressanta bilder. Som en mörk bro till exempel.
Men jag missade också exponeringen när jag skulle försöka fotografera bron, särskilt från långt håll. Kanske var jag lite för stressad, eller för ivrig att passa på när det kom en människa, tidspressad som jag var. Eller också kanske man måste tänka lite annorlunda när man fotograferar i dimma? Bilderna blev ganska brusiga eller rejält brusiga som den jag valt att lägga som tumnagel... (Men jag gillar den brusiga brobilden iaf.) Man får väl låta den vara liten...
Och hoppas på fler dimmiga morgnar...och att man lärt sig något mer om fotografering?
Saltängsbron 7/9-13
...
...
Vid Strömmens mörka yta
Jag har saknat att blogga här. Så nu gör jag ett nytt försök...
Igen.
Vintern har varit lång och våren hektisk, men idag har min sommarledighet börjat! Och det blir några sammanhängande dagar. Hela 21, närmare bestämt. Jag ser hur de ligger framför mig - dagarna, liksom i en lång rad och bara skall fyllas med helt andra saker än jobb. Oh yes!
Bloggat har jag inte gjort sedan i höstas. Ibland hinner man bara inte allt man vill. Men jag har förstås fotograferat av och till och bloggfunderingar har jag gott om också. De ligger i ett virrvarr innanför pannbenet och trängs. Skall försöka trassla fram ett och annat och fästa här.
Jag kommer att fortsätta mina funderingar omkring det här med att försöka streta sig fram med sin kamera i hopp om någon slags utveckling. Dessutom har jag några fotoprojekt, eller mer kanske fotoidéer som jag kommer att återkomma till. Några pågående - om än i långsam takt, och några som jag bara drömmer rosa drömmar om...
Men...vi startar i Industrilandskapet, vid Strömmens mörka yta.
" genom fönsterglas "
Jag gillar effekten av gammalt fönsterglas, det ger alldeles gratis snygg bokeh...
---
" morgonspegling "
Här tycker jag att Arbetets museums kända gula fasad med väldigt blå-grå fönster gav ett ganska nytt och oväntat uttryck i svartvitt. Jag lät bilden vara obeskuren och oupprätad, tycker att den fungerar ändå, kanske eftersom det är fråga om en vattenyta...?
Senaste året har jag funderat rätt mycket på det här med bildsyn. Om jag tolkar Göran Segeholm rätt så menar han att bildsynen förändras över tiden, vartefter man lär sig mer om bilders uppbyggnad, tittar på bilder och ju mer man använder sin kamera. Det verkar ju logiskt. Hjärnan påverkas förstås av nya intryck och nya möjligheter. Men...sker alltid den här processen, och hur mycket är man medveten om själv? Och leder förändrad bildsyn-förändrat bildtänk alltid till att man förändrar sitt sätt att fotografera?
---
Jag får väl dra mitt strå till stacken...
Varför är vi så få kvinnor som bloggar här, undrade Rauni i ett blogginlägg. Det har jag också funderat på. Speglar bloggarna könsfördelningen bland medlemmarna, kanske? Eller har det mest med det här tråkiga rådande könsrollsmönstret att göra? Kvinnor har fortfarande mindre egen tid, så är det ju.
Men har det också att göra med rådande inriktning, hos de etablerade bloggarna? Eller om klimatet i bloggspalten. Hur är det med takhöjden, egentligen?
Jag funderar ibland på vad en blogg på Fotosidan bör handla om...men kommer bara till en slutsats; om vad som helst egentligen. Om livet här på jorden... Det är ju det vi försöker fånga, ringa in, förstå...och förmedla via våra kameror. Och att komplettera med lite text...om livet, kan väl aldrig vara fel?
Men, ibland kan det vara lätt att känna att man bör skriva om sådant som rör fotografi direkt. Att man bör hålla sig där...
Men mångfald är härligt, eller hur?
Tidig morgonspegling
(...vid stilla vattenfall )

Att ta upp tråden igen...
Det är nästan precis tre år sedan jag skrev mitt första blogginlägg här på Fotosidan. Och under främst 2010 var jag en ganska flitig skribent här. Tänka sig...
Men livet kom emellan på något vis.
Men även om jag inte haft så mycket tid och lust att blogga så har jag hela tiden fotograferat. Och funderat rätt så mycket omkring det här med fotografi. Dels omkring mina egna försök förstås med kameran, men också kring dagens fotograferande över huvud taget; vad har fotografi blivit för något? Vad står det för? Hur använder vi våra kameror och alla bilder idag?
Ett tag var jag mycket missnöjd med mitt eget fotograferande, jag tyckte inte jag utvecklades varken tekniskt eller i mitt bildspråk. Det var en tuff period, och jag var nära att lägga kameran på hyllan för gott. Idag har jag insett att fotografering är en konst. Det blir inte automatiskt bra bilder för att man lärt sig lite om exponering och kan lite om photoshop...- fast man bra gärna vill!
Å andra sidan kan man få till en kanonhäftig bild på två röda med hjälp av sin mobiltelefon och en fotoapp...
-------------
En bit av Norrköpings senaste bro-tillskott och av Campus Norrköpings tegelvägg.
Små kvällsfunderingar...
Formen har tagit överhand för närvarande. Men det får vara så. Jag unnar mig njutningen av linjerna och formerna helt enkelt, och av att kunna fästa dem på bild. Foto skall vara glädje när man är amatör, eller hur?
Och jag tror att jag har det andra någonstans i mig också som jag egentligen vill åt; det här med mer innehåll i bilderna. För mig går det mesta nämligen i perioder, och rätt som det är vill jag fånga människor igen. Då kommer innehållsvärdet att bli större.
Jag njuter över huvud taget just nu av att äga en kamera...och av att inte längre sitta fast i självkritik och foto-funderingar.
Och så är det så trevligt att skriva blogginlägg igen, dessutom...
från promenaden

uppför stegen
vårvägg...











