RÖRIGA ÖGONBLICK...

bjuder jag på idag. Och vill man vara positiv kan man kanske benämna dagens bilder som hjärtliga, glada och väldigt spontana? Men handen på hjärtat, särskilt bra blev de nog inte?

Men att fotografera på kolonilotts-området kan jag uppleva som ganska svårt, i alla fall bökigt, och att dessutom välja en förmiddag när solen visserligen värmer skönt men också bidrar med hårt ljus och starka skuggor gör det ju inte lättare. (Men det är ju då odlarna är där!)

En av "bökigheterna" är att det är så trångt mellan lotterna och vill man fotografera så är det alltid något i vägen; staket och stängsel; täta, höga, färggranna, förfallna, trasiga, rostiga eller alldeles nymålade. (Det sistnämnda är vanligt såhär års, har jag lärt mig av erfarenhet) Och därtill en massa virke, tunnor, plastbyttor, stolar, trädgårdsredskap, verktyg, plast, trasiga fönsterrutor...stöttor och pinnar och halvfärdiga byggnadsprojekt som står överallt, och som ofta GÖR DET OMÖJLIGT att få till bra bilder!!! (När ni ser på bilderna så förstår ni vad jag menar.) Allt det här trånga och all bråten gör att man blir väldigt begränsad med vinklar och kompositioner och det är ganska frustrerande ibland.  Och eftersom bakgrunderna dessutom är väldigt röriga så blir det helt enkelt röriga bilder. Det blir röriga ögonblick...

.

. 

Vid Gustavsbergs odlingslotter 9/5

det krattades...

.

och njöts i solen...

.

och jag hälsades välkommen...tror jag. (förstod inte riktigt språket)

.

och så skulle det bli fika

.

Lite av bråten brukar försvinna vartefter säsongen framskrider; det snyggas upp, plockas undan och fixas färdigt till sommaren. Dessutom har det bråtiga en tendens att inte synas när det börjar växa grönt och blomma. Så det finns hopp...även för en fotoflanör... :)

Men, jag fick dessutom något att fundera över när jag balanserade fram mellan lotterna, och efter att sett bildresultaten aktualiserades de funderingarna ännu mer. Jag tror jag måste bestämma mig hur jag ska fortsätta med koloniprojektet och mitt fotande där. Skall jag fortsätta att bara fånga spontana ögonblick bland bråten och snår, eller ska jag be människorna flytta på sig lite när så behövs, så bilderna blir bättre? Det är inte helt lätt tycker jag att ta det klivet, då blir man liksom mer "fotograf." (Vid ett par tillfällen har jag ju blivit inbjuden innanför staketen, och då har det varit en annan femma och bilderna blivit mer av spontana porträtt.) 

Men det kanske ger sig. Igår gav jag bort en bunt foton som togs emot med glada tillrop, och efter det ville fler bli fotograferade, mer på riktigt. Och jag antar att de vill ha lite mer porträttliknande bilder av sig själva, där de ser snygga ut och inte där skräp och staket dominerar. Jag var tyvärr tvungen dra mig hemåt då, men jag lovade dyka upp snart igen. 

.

.

TIDSRESAN

Åk spårvagn och se på bilder!

I Norrköping rullar det en spårvagn som visar historiska bilder på två bildskärmar inne i vagnen. Det är bilder på miljöer och människor i Norrköping från 1904 och framåt.

Idag hamnade jag i "tidsrese- spårvagnen" för första gången trots att den rullat ett tag. Kul idé tycker jag, och det var nästan så att jag inte ville gå av vid min hållplats för jag hade inte hunnit se klart. Många fina bilder visades och en del korta filmklipp.

.

.

På spårvagn 3 mot Vidablick  9/5-15

Men alla är tydligen inte intresserade av historiska Norrköpingsbilder... :)  

.

.

.

.

.

På återseende!

INTE RIKTIGT NATTSVART....

men, de senaste dagarna har jag ändå tvingats till insikt; det här med Blogg 100 är svårare än jag trodde att det skulle bli. Det är svårare än jag trodde att hitta tiden...till att fotografera, sedan redigera och till sist att blogga. Och dessutom har jag svårt att hitta energi emellanåt. Ett streck i räkningen är också att min ena fot värker som tusan vissa dagar och jag har helt enkelt ont när jag går. Något som sänker mitt humör emellanåt.

Men ännu svårare är det med den föresats jag hade att jag skulle försöka förändra mitt fotograferande lite grann. Och det blir jag inte riktigt klok på. Varför har jag inte lyckas med det??? Hur svårt kan det vara?

För er som inte vet min föresats så kan jag enkelt beskriva den igen; jag vill flytta fokus från stadsmiljöer med människor i...mot människor i stadsmiljöer. Alltså, mer fokus på människor på olika sätt. Spontana porträtt och fotografering lite grann åt gatufoto-hållet.

Men det har jag alltså inte lyckats med.

Jag har väl lite funderingar om varför. För det första gillar jag vackra eller intressanta stadsmiljöer så jag kan helt enkelt inte låta bli dem. För det andra behövs det mer tid till att fånga in människor verkar det som. Både om man vill ha bra porträttbilder eller intressanta händelser från gatan. Jag tycker också att det är rätt trevligt att få kontakt, kanske en pratstund med dem jag fotograferar, vilket kan kännas lite krävande om man inte är på rätt humör. När man fotograferar vyer och miljöer kan man vara mer anonym.

Jag får nog helt enkelt förlänga min föresats om förändrad fotografering att fortsätta gälla hela året. När det gäller Blogg 100 får jag känna mig nöjd om jag lyckas med att ro iland med ett inlägg 100 dagar i rad. Om jag lyckas gå i mål. Det här är mitt 68e inlägg. Jag får också känna mig nöjd med att jag fotograferar betydligt mer, i och med Blogg 100.

Men....nu en helt annan sak. Apropå söndagens blogginlägg om att fånga in människor i rött. Jag tror jag har ett gott öga till rödklädda... :)

.

.

från arkviet...

reparation av vattenfallet i industrilandskapet

.

.

.

.

.

och i samma hus vid annat tillfälle... :)

KONST OVAN OCH KONST UNDER...

Att åka tunnelbana är ett måste om man ska ta sig runt i Stockholm utan bil. Ett måste som kan vara ganska trist, särskilt om man gör det ofta, skulle jag tro. Men om man har tid så är det rätt häftigt att hoppa av på de olika T-banestationerna och kolla in den konst som de allra flesta stationer är utsmyckade med.

När jag är i Stockholm är startpunkten för mig oftast Fruängens tunnelbanestation, som är en av ändstationerna på den röda linjen och ligger ovan jord, precis i anknytning till Fruängen köpcentrum. I direkt anslutning ligger också ett busstorg, vilket jag måste snedda över på min väg mot T-banan. Och när man kommer gåendes över busstorget så möts man av konst i form av stora ansikten på en vägg. Det är konstnären Fredrik Landergren som gjort de ansiktena. Det är bilder gjorda i små, små glasmosaik-bitar, infällda i en rutig klinkerbakgrund. Uppsatta av konstnären 2005 men andas lite 50-tals retro för mig. Väldigt speciella tycker jag...

.

Fruängen 4/5-15

en ganska disig morgon

.Jag återkommer med fler tunnelbanestationer vartefter....

.

.

.

Slutar med en överbliven 

selfie 

från i söndags...

.

GÅ RUNT?

...behövs inte. Någon har ju placerat papperskorgen så himla bra... :)

.

.

30/4

.

.

.

Förövrigt får den här dagen gå till historien som den dagen då inget blev bra...

inte mina bilder heller.

.

.

"Vad håller hon på med?"