Vingla vidare

mot nya äventyr. Vad annat kan man göra?

Och idag började jag dessutom min sommarsemester med att gräva fram min silverfärgade 10-växlade gamla cykel i källarförrådet. Där har den stått i 25 år och dammat igen. Men jag tänker lämna in den någonstans och hoppas på att den går att få i hyfsat skick. Den ser ganska ok ut, förutom däcken. Innan jag ställde ned den i källaren har den tjänat mig väl under flera cykelsemestrar. Till Gotland, Åland, Danmark, Holland... Jag tänkte att cykeln skulle kunna komma till användning nu för att komma runt lite, om man nu inte vill åka kollektivt. Jag hoppas jag kommer ihåg hur man cyklar....

Och tänka sig, kameran har jag också plockat fram  - efter typ åtta månader. Men idag var det för varmt för någon fotopromenad att tala om. Det blev bara runt kvarteret. Istället fick jag gå hem och leka i Analog Efex med den enda bild jag lyckades fånga. Skralt, jag vet. 

Men, det var roligt att hänga kameran över axeln igen...och nu...känns det roligt att sitta och knacka fram ett totalt opretentiöst blogginlägg.

När jag är klar med knackandet ska jag ta en kopp te och smida foto och cykelplaner! Det känns inte så dumt det heller.

Först så går det upp

och sen... 

Livet i ett nötskal?

Men låt mig återkomma till livets vedermödor i ett annat inlägg. Den här morgonen (15/6) strosade jag runt i Industrilandskapet i lagom temperatur men i riktigt skarpt solljus. Ljus som framkallade hårda men spännande skuggor. Och spännande skuggor måste man ju bara fånga!

I solrosfältet

 29/7-18

.

I söndagskväll  var Thomas och jag ute på en liten bilfärd i landskapet söder om Stockholm. Temperaturen hade hunnit bli dräglig och solen stod lågt och gav fint släpljus. Plötsligt såg vi ett solrosfält. Och solrosor i motljus går ju bara inte att missa. Så vi stannade förstås och fotograferade lite. Det var ett fält för självplock så det var nog ingen fara att gå omkring lite i kanten.

Och just som jag höll på att ratta och skruva och mixtra med bländare i motljuset dök det upp en kvinna som "släppte ut" sina barn i fältet för att kunna ta mobilbilder på dem. Och sådant går ju heller inte att missa...

.

Mot nya semesteräventyr...

Ja vem vet? De såg i alla fall glada (och varma) ut när de åkte förbi mej på perrongen i Norrköping, vidare ned mot Europa. Själv stod jag och väntade på snabbtåget till Stockholm. Och ett eget litet äventyr. Ett helgäventyr.

Och skönt nu är bloggen återställd; svartvit åter igen (och utan fåglar... =)

.

Jo det va det här med linjer...

Industrilandskapet 3/2-18

Sådana är svåra att låta bli. Att fotografera alltså =) Och här tycker jag verkligen att linjerna blev framträdande och fina, tack vare snön på den "upphottade" fasaden till en av Industrilandskapets gamla byggnader.

.