UNDER TIDEN

...mamma och pappa står och väntar i världens längsta glasskö, kan ju jag kolla in den här coola bilen.

Utanför Halvars glasskiosk 1/5-17

Igår var det fullt med flanerande människor ute på gatorna i Norrköping. Somliga hade nog gett sig ut för att kolla in raggarnas traditionella 1 maj-kortege. Andra hade förmodligen längtat hela vintern efter en glass från den legendariska glasskiosken Halvars. (Som  bl.a. Uffe Lundell sjunger om). Jag trodde inte mina ögon när jag fick se två megalånga köer, som bara fortsatte och fortsatte mot var sitt håll på promenaden. Hur glassugen kan man bli?

Själv kände jag mig lycklig och fågelfri med att bara knalla omkring med en kamera över axeln för första gången på flera månader. Men, det är bra konstigt det här med fotografering; de bra bilderna uteblev totalt. Trots att jag var jätte-fotosugen, och trots att det fanns gott om motiv. Kan man bli ringrostig, helt enkelt ??? =)

På vägen hem gick jag i alla fall förbi tobaksaffären, och köpte mig en GB-glass - och tänka sej, ingen kö alls!

VÄLKOMMEN SKÖNA MAJ!

Idag på tåget... (1/5-17)

.

Jag har tillbringat vintern utan kamera. Jag blev helt enkelt tvungen att lägga undan den för att hinna med mina studier. Men idag kände jag starkt suget till fotandet igen. Tyvärr hade jag inte med mig någon kamera idag heller när jag åkte tåget hem från Stockholm. Vilket jag ångrade jäkligt mycket!  Men nu får jag väl plocka fram den i alla fall. Kameran alltså.

Men jag sparkar i alla fall gång min blogg igen med en mobilbild jag knixade till idag, tagen i knepigt ljus - men jag var bara tvungen. Paret såg så ömma ut mot varandra och de drog sig mot fönstret där en riktigt skarp vårsol flödade in. Och jag vet - bilden är riktigt risig kvalitetsmässigt, men den känns hoppfull! Precis som livet just nu känns för mig. Välkommen sköna maj!!!

.

NYFIKEN I EN STRUT!

Och tillbaka igen till det svartvita uttrycket. Det härliga mustiga svarta mot det kritvita. Det grafiska, det okomplicerade. 

.

Utanför Heliga korsets kapell, Skogskyrkogården

Och bilden? 

Ja den är väl ganska alldaglig och inte ens ny

Men jag gillar den

och så hade jag helt enkelt lust att avsluta helgen med ett blogginlägg! 

-

OCH SÅ FÅR DET BLI SISTA ISLANDSINLÄGGET...

Avslutar med ett gatufoto från Reykjavik.

Plötsligt hoppade pojken framför mig upp och satte sig mot en husvägg.

Kan bli en bild tänkte jag och höjde kameran. Under tiden såg jag i ena ögonvrån hur hans familj samlades en bit längre bort och rådslog runt en uppvikt karta. I den andra ögonvrån såg jag hur Thomas försvann vidare bort med raska steg i Reykjaviks gatuvimmel. 

En situation ganska typisk för oss två.

.

Reykjavik 7/7-16

.

.

GLASHUS, GRAFFITI OCH SINGLE GLOVES SPEED DATING

Och vi tog förstås några svängar i Reykjavik också.

En stad som överraskade med dess färg, form och lekfullhet. Det var färgglatt och udda om vartannat. Det fanns gott om utsmyckade och dekorerade husväggar. Och gott om graffiti. Men också sparsmakad utsökt design och arkitektur. Jag fick en stark känsla av högt till tak.

Och det kändes som en bra stad att leva i.

.

Reykjavik 3/7-16

Konserthuset Harpa

.

längs med en husvägg

.

"Single glovs speed dating"...stod det på skylten.

Fiffig idé även för Stockholmsborna, eller hur?

-