FÅGELFOTOGRAF LENA ERIKSSON...

Utanför Norrköpings stadsbibliotek 

Jaa det här är ju faktiskt min andra duv-bild här i bloggen, sedan Blogg100 startade  :)

.

Men njaee jag tror inte att jag kan räkna mig som fågelfotograf för det. Jag vet inte riktigt vad jag är för sorts fotograf egentligen. Ofta hamnar mina bilder mitt emellan cityscape-genren och gatufotograf-genren och ibland blir det mer porträtt.

Jag tycker att den här bilden kan räknas som gatufoto? Duvor tillhör ju absolut gatubilden nu för tiden (och har kanske alltid gjort?) och bilden är tagen på allmän plats mitt i centrala Norrköping. "Bild på djur måste kännas urban" skriver gatufotopoolen i sin beskrivning om gatufoto. Det tycker jag nog min bild gör. Men den kanske är för händelselös? Gatufoto ska väl helst fånga något speciellt som händer i gaturummet? Och kanske bilden är för hårt dragen i Silver Efex för att ses som gatufoto? 

Ja, det var bara lite egna funderingar...

.

SVART PÅ VITT HELT ENKELT

Vid Aula medica igen 27/2

.

Ja, så var det dags då med Blogg100 igen. Och så roligt att vi blir flera här från Fotosidan som bestämt sig för att delta. Men egentligen är det väl inte så märkvärdigt med Blogg100. Det vill säga att blogga minst en gång om dagen i 100 dagar - många bloggar ju redan varje dag här på Fotosidan. För egen del har jag dock svårt att få till den där regelbundenheten utan någon piska, men med Blogg100 fungerade det åtminstone för mig förra året. Därför hoppar jag nu på det i år igen. Trots att jag har tillräckligt att stå i, även utan blogg. Men jag känner dessutom att jag behöver en motvikt till arbete och heltidsstudier. Annars drunknar jag i förskolemetodik och Vygotskij...

Men jag säger som Björn i sitt första Blogg100-inlägg; för att det skall fungera får det bli tämligen kravlöst. Det får bli bilder från vardagen, helgutflykter och en och annan bild från arkivet.

För mig kommer det nog dessutom att handla mycket om det svartvita uttrycket här i bloggen. Jag är nämligen helt såld på det för närvarande. Och jag känner inga hämningar när det gäller att experimentera och doppa bilder i Silver Efex eller dra i spakarna i Lightroom. Men än sen, tänker jag. Det här gör mig lycklig just nu. 

.

.

BARA FÖR ATT JAG HAR LUST ATT BLOGGA...

Norrköping 12/1 

(iPhonebild)

.

Inte för något annat! :)

Och jag känner att jag måste avsluta dagen med annat än böcker

om förskolans styrdokument genom historien...

Gonatt!

Hoppas solen skiner på oss imorgon!!!

OCH SÅ KOM DEN DÅ...

till Norrköping också. Ja, snön förstås...

Kvarngatan 27/12

.

.

.

Och när jag såg snöflingorna singla ned så vackert utanför mitt köksfönster var jag bara tvungen att lägga mina skolböcker åt sidan och ta en snabb sväng runt kvarteret. Men såklart, så fort jag kom ut försvann de stora flingorna och runt mig yrde bara otrevliga pyttesmå korn. Nåja, dagen blev dokumenterad i alla fall och kaffet smakade väldigt gott när jag kom in i värmen igen...

För övrigt håller jag på att redigera en del av mina gamla bilder, om igen. Jag tycker att det är väldigt roligt att SE dem på en stor skärm för första gången :) och dessutom så är det spännande att testa vad man kan göra med dem i Silver Efex till exempel.

-

Imorgon är det jobb!

Jag undrar om det blir till att ta fram pulkorna...

FINT FÖNSTERLJUS...

är det bästa tycker jag om man vill försöka fånga vardagsporträtt. 

.

JANNE

...fångad mitt i ett telefonsamtal

.

Porträtt fångade i vardagen, är något som jag skulle vilja använda kameran till lite oftare. Den riktiga kameran.
Att fotografera människor känns helt enkelt på något vis särskilt meningsfullt, trots min förkärlek för vackra linjer. Att också få med en bit vardag, en bit dokumentation känns ännu mer meningsfullt.
Till exempel så är mina bilder från min mormors lägenhet guld värda för mig idag. Såklart finns ju mormor med på bilderna, men att bilderna dessutom visar hur det verkligen såg ut känns också mycket värdefullt.
Även bilder som inte visar så mycket av miljön - som dagens bild, kan ändå väcka mycket; när den här bilden dök upp ur gömmorna häromdagen ramlade massor av minnen och känslor över mig från platsen, som i det här fallet är Sahlgrenska sjukhuset. Men jag minns också det glada samtalet som försiggick framför mina ögon.

-

(Bilden på Janne som är min dotters pappa har varit med i tidigare inlägg,

men då i mindre format och i färg)

På återseende!