Grå betong?

Inte här!

 

Spiran parkerings-hus, sett underifrån.

Augusti-snö

...eller snarare effekterna av en dubbelexponering.

Vid vattenfallet Norrköping 2/8-20

Exponering 1; mot det forsande vattenfallet. Exponering 2; mot några turister som stod och beundrade utsikten över Motala ström. Sedan fixade kameran resten. En bild som jag tycker blev fin och fick följa med in i Lightroom. Men de flesta foto-försöken slängde jag redan på plats - det blev bara röriga bilder. Dock, efter ett tag tyckte jag nog att jag fick lite kläm på vilka motiv som skulle kunna fungera tillsammans.

Och det var väldans roligt att testa något som jag inte brukar göra. 

En vägg är inte bara en vägg...

Utanför Norrköpings stadsbibliotek 29/6-20

Jag har alltid fascinerats av arkitektur. Särskilt den moderna. Det är nog de raka linjerna och enkelheten i formerna som gör mig knäsvag. Men också materialet; glas, stål och betong - vem kan motstå det?

Och ett av mina nya sommarprojekt är att fotografera betong. Jag skulle vilja få till en serie bilder med betong i fokus. Får se hur det går. 

Imorgon ska jag dock måla väggarna hemma i mitt vardagsrum; tre väggar betonggrå, en kastanjebrun. Där tänkte jag hänga svartvita foton. Det tror jag blir fint!

En vägg är inte bara en vägg.

Vingla vidare

mot nya äventyr. Vad annat kan man göra?

Och idag började jag dessutom min sommarsemester med att gräva fram min silverfärgade 10-växlade gamla cykel i källarförrådet. Där har den stått i 25 år och dammat igen. Men jag tänker lämna in den någonstans och hoppas på att den går att få i hyfsat skick. Den ser ganska ok ut, förutom däcken. Innan jag ställde ned den i källaren har den tjänat mig väl under flera cykelsemestrar. Till Gotland, Åland, Danmark, Holland... Jag tänkte att cykeln skulle kunna komma till användning nu för att komma runt lite, om man nu inte vill åka kollektivt. Jag hoppas jag kommer ihåg hur man cyklar....

Och tänka sig, kameran har jag också plockat fram  - efter typ åtta månader. Men idag var det för varmt för någon fotopromenad att tala om. Det blev bara runt kvarteret. Istället fick jag gå hem och leka i Analog Efex med den enda bild jag lyckades fånga. Skralt, jag vet. 

Men, det var roligt att hänga kameran över axeln igen...och nu...känns det roligt att sitta och knacka fram ett totalt opretentiöst blogginlägg.

När jag är klar med knackandet ska jag ta en kopp te och smida foto och cykelplaner! Det känns inte så dumt det heller.

Först så går det upp

och sen... 

Livet i ett nötskal?

Men låt mig återkomma till livets vedermödor i ett annat inlägg. Den här morgonen (15/6) strosade jag runt i Industrilandskapet i lagom temperatur men i riktigt skarpt solljus. Ljus som framkallade hårda men spännande skuggor. Och spännande skuggor måste man ju bara fånga!