SVART PÅ VITT HELT ENKELT

Vid Aula medica igen 27/2

.

Ja, så var det dags då med Blogg100 igen. Och så roligt att vi blir flera här från Fotosidan som bestämt sig för att delta. Men egentligen är det väl inte så märkvärdigt med Blogg100. Det vill säga att blogga minst en gång om dagen i 100 dagar - många bloggar ju redan varje dag här på Fotosidan. För egen del har jag dock svårt att få till den där regelbundenheten utan någon piska, men med Blogg100 fungerade det åtminstone för mig förra året. Därför hoppar jag nu på det i år igen. Trots att jag har tillräckligt att stå i, även utan blogg. Men jag känner dessutom att jag behöver en motvikt till arbete och heltidsstudier. Annars drunknar jag i förskolemetodik och Vygotskij...

Men jag säger som Björn i sitt första Blogg100-inlägg; för att det skall fungera får det bli tämligen kravlöst. Det får bli bilder från vardagen, helgutflykter och en och annan bild från arkivet.

För mig kommer det nog dessutom att handla mycket om det svartvita uttrycket här i bloggen. Jag är nämligen helt såld på det för närvarande. Och jag känner inga hämningar när det gäller att experimentera och doppa bilder i Silver Efex eller dra i spakarna i Lightroom. Men än sen, tänker jag. Det här gör mig lycklig just nu. 

.

.

DAG 100 OCH SUMMAN AV KARDEMUMMAN...

Ja, jag har alltså kommit fram till slutet av min blogg 100 utmaning, d.v.s att blogga minst en gång om dagen i hundra dagar med början den 1 mars. Idén kommer från en man som heter Fredrik Wass och idén har gått under namnet, Blogg 100. I år för fjärde året. Vi var flera hundra som antog utmaningen i år. Man kunde blogga på sin befintliga blogg eller starta en ny. Jag valde att fortsätta här på Fotosidan och hade också en idé om att jag samtidigt med "varje-dag-bloggandet" ville utmana mig själv till att fotografera oftare och rikta kameran mer mot människor. 

.

kaffestund uppe på odlingslotterna...

.

Och hur har det gått då?

Jo, jag har absolut fotograferat mer än vanligt under de här 100 dagarna och jag har även fotograferat människor i större utsträckning än innan utmaningen. Främst i mitt lilla pågående fotoprojekt uppe på Gustavsbergs odlingsområde. Där har jag närmat mig obekanta människor som aldrig förr.

.

...och Stockholmsfika

(tror att de små vita fläckarna på himlen är lampor inifrån som reflekteras...)

.

Men, jag har också haft lediga stunder och dagar då jag valt att inte ge mig ut att fotografera. Antingen har jag valt annat som också är trevligt, och ibland har jag bara varit väldans lat. (Jag har lätt för det.) Jag har också haft ont av en hälsporre hela det här året, så ibland har jag varit tvungen att låta bli allt annat än att sitta still.

Men jag har också haft tillfällen då jag varit ute med kameran, men ändå inte fotograferat människor utan vanan trogen riktat den mot vackra vyer, linjer och husväggar. 

Så summan av kardemumman är väl att jag har lyckats till viss del med min utmaning. Jag kunde ha gjort mer periodvis, men utmaningen var svårare än jag tänkt mig från början. Så, jag känner mig i alla fall lite nöjd.

.

Och sist men inte minst, ni som brukar läser min blogg, alla ni som brukar kommentera...och alla ni som INTE brukar kommentera...ni får gärna skriva en rad. Tankar om mitt sätt att blogga och skriva, om min utmaning, om mina bilder eller om precis vad som helst!!!! Det tycker JAG skulle vara kul att läsa!

.

Tack för mig och mitt 100-bloggande...

STOPPA ALDRIG VIKTIGA LAPPAR I BYXFICKORNA!!!

...och lite återbruk igen. Av bild.

.

.

Ett kort möte 2010

.

Det var i slutet av sommaren, 2010. Jag stod och fotade vid Motala ström när pappan och barnet dök upp. Det var en underbart varm dag minns jag och flickan hade minimalt med kläder på sig. De var så fina där de kom och jag frågade om jag kunde få fotografera dem. Absolut, tyckte pappan och lyfte upp flickan ur vagnen och ställde sig framför ett träd. Jag tog tre-fyra bilder med skakande händer och darrande knän. Jag tror det var första gången jag frågade sådär spontant... ja, sen vips var de borta. Utan att vi visste något om varann.

Men några år senare hade jag tur och mötte pappan igen, i en mataffär. Vi växlade några ord och jag fick hans mejl-adress och lovade mejla bildfiler till honom. Jag skrev adressen på en lapp som jag sedan stoppade i byxfickan...på de byxor som jag sedan tvättade när jag kom hem. Och borta var vår länk.

Efter den gången har jag aldrig sett dem mer.

.

Dagens bild har alltså varit med i min blogg tidigare, närmare bestämt 2010. Men då som färgbild.  

Imorgon är det mitt sista inlägg i Blogg 100-utmaningen!!!!

.

HOPPSAN...

en instagrambild i bloggen!!! 

Men nu såhär på sluttampen av mitt blogg 100-bloggande tar jag mig lite friheter :)

.

Thomas på fotoutställning

.

Och ibland är det helt enkelt kul att vara lite lekfull och gå loss med mobil och olika filter.

.

2 inlägg återstår....

.

I DENNA LJUVA SOMMARTID...

.

.Bakom växthusplasten

.

Det är fredagskväll och utanför min altandörr en bit ned på gården, pågår grannens studentfest. Grillningen är över och jag tror kaffet är på väg. Stämningen är hög, jag hör skratten och pratet från min öppna dörr. Ett sorl som blandas med fågelkvitter någonstans från kastanjen utanför.

Själv sitter jag och redigerar bilder från odlingslotterna. Det känns rätt trivsamt...

.