Kaffe, toapapper och en mås

...kom med hem från Ica. Ja, och en bit av industrilandskapet också förstås.

Igen.

Det är helt enkelt så det blir för mig, ganska ofta, eftersom den förrädiskt vackra platsen med Motala ström och de gamla industribyggnaderna ligger mittemellan mitt hem och mataffären. 

Om bilderna: Eftermiddagssol och nästan ingen vind. De gamla industribyggnaderna speglar sig fint i Motala ströms yta. Precis ovanför vattenfallet vid vattenfallskanten gillar dessutom måsar att sitta. Här vid kanten fastnar allt möjligt skräp. Somligt ätbart.

I solens sken

 
Om bilden: Ett verkligt snapshot, så inställningarna var inte riktigt optimala. Men som jag tidigare berättat så är jag förtjust i den hårda råa känslan som betong ger - och räta linjer är också min grej. Så jag gillar bilden. Dessutom tycker jag det är kul och utmanande med solsken och skarpa skuggor.

För övrigt är det ju förstås väldans härligt med vårvärmen och att äntligen komma över halltröskeln med kameran igen. 
(Om nu bara läget runt omkring oss i världen kunde lugna ned sig lite…)
 

I skottlinjen

Om bilden: Framför mig såg jag en vägg så snyggt belyst av solkatter. Jag höjde kameran. Men just då, som från ingenstans dök de upp…en, två, tre - tanter. Tanter ute på tur? Tur för mig i alla fall tyckte jag. Den solbelysta väggen fick bli bakgrund.

Det är nog det jag gillar mest med att gå omkring i en stad och fotografera - att man aldrig kan veta vad man får med sig hem i kameran. 

Och ränderna går aldrig ur...

Längtar

...efter det normala livet igen; efter att träffas, mötas, umgås. Obekymrat, lite hit och dit. Och innerligt och nära.
IRL.