Med en kamera i sin hand går man aldrig riktigt säker...
Han klev på tåget samtidigt som jag, i Fruängen. Han hade en hel bunt med Romernas gatutidning Sofia med sig under armen.
I det tomma tåget valde han att sätta sig mitt emot mig och började genast att försöka kommunicera genom teckenspråk och något enstaka svenskt ord. Han var klart intresserad av min kamera och ville titta på den.
Jag räckte över den och han började undersöka. Han kollade in bilder på minneskortet, och så ville han veta hur man fotograferar. Jag visade honom avtryckaren och hur han skulle fokusera. Och så ville han fotografera mig.
Han sköt iväg rätt många skott innan jag fick honom att motvilligt lämna tillbaka kameran :)
- Ok nu är det min tur sa jag, och tog ett par bilder lite snabbt. Vid det här laget hade nämligen tåget fyllts på rejält med människor och det kändes inte helt bekvämt att fotografera inne i trängseln. Annars hade jag nog kunnat ta många bilder på denna unga man, med dessa fina, mörka ögon...
Strax därefter gick han av, med sin bunt tidningar.
.
På T-banetåget 8/3 - 15
.
.
.
En sak är i alla fall klar; med en kamera i sin hand går man aldrig riktigt säker. Säker inför spontana möten.
Bra, eller hur?
.
fotograf okänd
Lite suddigt, men ett minne!






-affe
Så bra att du tyckte det!
TACK för raden.
Mvh Tommy
Ett möte på många olika sätt...men svårt utan ett gemensamt språk...
TACKAR!
Så är det...en kamera väcker ofta nyfikenhet och så är samtalet igång...
TACK för raden!
Jag kände lite så jag med - jag har bilder på honom, vad har han?...särskilt innan jag publicerade blogginlägget. Fick nästan samvetskval... Men sedan tänkte jag att på det här sättet är det ju oftast; jag tar bilder och får med mig material som jag kan göra vad jag vill med...de som jag fotat har inte ens en aning om att jag använder mig av dem, eller var...
Har många ggr funderat på att ha ett litet visitkort med och ge ut med min bloggadress, men så känns det så dumt om man inte publicerar några bilder på just dem man delat ut visitkort till...
Jag hoppas och tror att han fick med sig ett bra minne från vårt möte iaf...- han fick testa min kamera rätt friskt...och jag försökte förklara/berätta om en del bilder som fanns på minneskortet.
Kanske kan vi råkas igen i Stockholms-vimlet ?...och då kan jag kanske visa inlägget och erbjuda en bild ???...om han skulle vilja ha...
TACK Torbjörn för raden.
Hälsn!
Så roligt att du tycker det!
Mötet var speciellt...kändes inte helt enkelt...när man inte har ett gemensamt språk. men jag tror att vi båda gillade stunden på tåget...
TACK för raden!
Katarina
Härligt att du känner så! Skönt att höra...
Jag hade lite funderingar på om jag skulle skriva det här inlägget eller inte...just på grund av att jag liiiite kände mig precis som Torbjörn skrev; "Du har bilderna kvar, vad har han?"
Men jag ville skriva om mötet...jag tror och hoppas att han iaf kunde ta med sig min öppenhet och en trevlig stund, som ett bra minne...
TACK Katarina!
Har sett "Sofia", som de säljer. Frågade du inte vem som producerar den?? Den andas lite "Situation Stockholm".
Hej Peter!
Här kan du läsa mer om gatutidningen Sofia;
http://www.alltomstockholm.se/stadsliv/article4121343.aos
Jag är glad att du skriver att du gillar bilderna...de blev lite som de blev...men tillsammans med mötet kanske de är värda att visas...
TACK
Å vad glad jag är att du skriver det!
TACK!
TACK jag blir glad för det du skriver!
H. Gun
Det tål att tänkas på det där med visitkort och vad som ska stå på det...men det är nog en bra idé på något sätt...
TACK för kommentaren!
Vad roligt att du gillar!
TACKAR...och må gott tillbaka.
Tänk vad livet kan bjuda på mycket oväntat! :)
TACK för raden!
Kul du gillar!
TACKAR...
kommer glömma det vet jag.
Du fick tillika bilder som talar för sig själv.
Mörka ögon med ledsen blick.
Hur skulle det kunna vara något annat.
Kameran förenar som jag skrivit om tidigare.
Sov nu gott snart onsdag igen.
nattikram
Gun-INger
Ja...kameran förenar. För det mesta i alla fall...
TACKAR!