Sextonde december.
"Har man ett projekt så har man, tänkte hon och blickade ut över det ödsliga kolonilottsområdet. Det såg allt annat än inbjudande ut. Marken var frusen och bitvis täckt av snö. De små husen såg igenbommade ut och det låg skräp och bråte överallt.
Vad sjutton kan man fota en sådan här dag undrade hon för sig själv, när hon balanserade fram på de smala halkiga gångarna mellan lotterna. Det var verkligen fult i trädgårdarna där det brukade vara så fint. Och många av husen såg eländiga och ruckliga ut.
Men det får väl bli verkligheten. Det var ju det som var meningen med projektet; att fånga verkligheten. Men det hade varit bra roligare med lite liv bland husen. Helst någon kolonilottsinnehavare att intervjua eller i alla fall att småprata med...funderade hon vidare.
Men de enda hon såg till var en frusen farbror som inte förstod svenska. Och en skygg katt."
.
Fruset, skräpigt och igenbommat... 14/12-14
..
.
..
.
.
.
.
.
.
.
( Jag började att fotografera för cirka tre år sedan på Himmelstalunds kolonilottsområde i Norrköping. Jag gick ofta igenom området och tyckte att det såg så fint och spännande ut med all brokighet. Jag förstod ganska snabbt att här samsades många kulturer. Så jag började fotografera då och då. Väldigt sporadiskt i början, men från och med i år lite oftare och glädjande nog så har jag börjat få lite kontakt med några av odlarna...vilket dessutom lett till att jag fått intervjuat och fotat. Väldigt roligt!
Så nu äntligen kanske det kan börja bli något av projektet. Så jag fortsätter nog ännu en säsong, och hoppas på en bra vår och sommar! )












Kul med projekt. (Något måste man ju göra med all sin lediga tid... :)
TACK för besöket!
Hälsningar Lena
Jag gillar att ha något projekt på gång. Och det här kom liksom bara till mig. Och man kan fota lite då och då...ingen press eller krav.
TACK för besöket och kommentaren!
Trettio meter hemifrån, fusk!!! :) Jo jag har sett din blogg i somras, med bilder därifrån...vill jag minnas.
och visst är det som du säger, snart vaknar kolonilottsområdet till liv igen!
Men det var ändå lite intressant att gå omkring i ödsligheten och uppleva kontrasten.
TACK Ingemar för besök och kommentar!
Nja, den kolonin jag bloggade om i somras ligger lite längre bort, kanske 5-6 km.
/Thomas
Har du inte saknat henne? :)
Att dokumentera ett sådant område och dess invånare under olika årstider kan bli mycket bra
Som redan sagt; man måste ju fylla upp vardagen med något...och att gå omkring på kolonilottsområdet är spännande...en minivärld med olika kulturer och livsstilar.
Jag hoppas på 2015...
TACK Bengt!