Morgonkurre

Det bor en kurre på kyrkogården. 

Jag stötte på den i morse. 

Kurren har eget förråd. 

(...)

Den långa ludna svansen tröttnar man inte gärna på. 

Den kommer fram och hälsar! 

(...)

För mig är det här ett bra liv. Med eget förråd - vad mer kan man begära? 

Tillökning bekräftad!

Jag kan nu bekräfta att familjen björktrast har fått tillökning. 

Här ser vi boet. Det ligger på det enda träd som har grenar kvar. Jag har förresten hört av kyrkoherden varför alla grenar tagits bort. Han sa att det var på arboristernas inrådan. Hamling kallas det. Ska vara bra för träden. 

Det var om kvällen. Och åter står en björktrast där med mask i näbben för transport upp till boet. 

Vid det här laget har jag börjat fatta misstankar. Har hittills tänkt att honan ligger i boet och ruvar medan hanen står för markservicen. Men nu undrar jag om det inte finns nåt mer. Maskleveranserna sker väldigt ofta. 

Här såg jag trasten i boet med mask i näbb. Men vad är det där under masken? Något rör sig. Är det - näbbar? 

Jag går närmare. Och se. Visst är det näbbar! Gapande munnar. 

Från annan vinkel. Verkar vara tre näbbpar. 

Med tillökningen framstår björktrastens beteenden i nytt ljus. Som de täta masktransporterna. Jag har också sett ett allvar och en målmedvetenhet hos björktrasten som jag inte sett hos andra arter. Koltrasten som exempel, den brukar gå där och picka lite grann i marken - men snart så ställer den sig och sjunger. Koltrasten ger ett sorglöst intryck där björktrasten har verkat mer bestämd. Eller som ovan måsarna som flyger omkring och skränar - men man undrar ibland om de saknar en fast hållpunkt i tillvaron. Förstår nu också björktrastens aggressiva agerande gentemot kråkor och måsar. Det är mer än en markering. Det handlar om att skydda sin avkomma. 

På maskjakt

Fick vara med på maskjakt häromdan. 

Min vän björktrasten bjöd in mig. 

Han visar hur man gör. Man hittar ett bra ställe…

…sen sticker man ned huvudet…

…och drar upp en mask! 

Men...han släpper masken!  

Jag tänker att det är ett misstag. Han fick fel grepp. Snart plockar han upp masken igen. Men så står han bara där. Låter masken sticka iväg. Jag tänker att han är korkad. Han har en hjärna som en ärta. Han har glömt att han drog upp den. Vad är poängen med att dra upp en mask och sen bara låta den komma undan? 

Men så vänder han sig om. Det är som att han säger: you ain’t seen nothing yet..

Han för mig längre in i bushen. 

Han sticker ned huvudet - och kommer upp med en fet rackare! Verkar som han har fångat gammelmasken.  

Fågeln håller på ett bra tag med att svälja fångsten. Det ser nästan obehagligt ut. Som att köra ner ett kilo pasta i halsen. 

Så äntligen är masken nere. Mask-koman sätter in. Borde gå att leva en vecka på den. Förstår också varför han slängde lillmasken. Det var för att ge plats åt gammelmasken. Det är som när man fiskar och drar upp en småfisk och slänger den i plurret igen. Inte värd att ta upp, bättre låta den växa till sig. 

Inser att jag måste sluta ifrågasätta björktrastens kompetens. Kommer i fortsättningen inte ha några synpunkter på hur den sköter sitt jobb. 

På morgonen

Meddelar några bilder från morgonkvisten. 

Det var kring sexsnåret i torsdags. Vaknade av måsarnas skrän. Så jag tänkte: varför inte gå ner och plåta lite fågel? På kyrkogården rådde aktivitet. Min vän talgoxen var uppe. 

En duva satt och kollade läget. 

Flitigast av dem alla var som vanligt björktrasten. Här lyfter den mot boet. Med masken sedvanligt virad runt näbb. 

Jag börjar förstå hur ändamålsenligt det är att vira masken så här. Det är mer än en praktikalitet. När fågeln sätter sig i rörelse och lyfter sätts stora krafter loss. Masken kan mycket väl gå av om den hänger och slänger. Fysikens lagar gäller lika för fåglar som för mänskor. Det är helt enkelt viktigt att surra lasten om man ska ge sig ut på färd. 

Börjar också förstå storheten hos en fågel som pelikanen. Sen barnsben har man känt till den. Att den samlar sin mat i näbben. Men tidigare har man trott att det är en gimmick. Det är fågelns grej, ett attribut, men man har inte funderat över nyttan. Men nu förstår jag hur praktiskt det är. Pelikanen som korsar världshaven. Då måste provianten vara säkert förvarad. Den bör helst förvaras inombords. Jämför fartyg. 

Fågeln flyger upp till boet med sin last. Boet som ligger på det enda träd som har lite grenar. Det är iögonfallande. På alla andra träd runtomkring har grenarna kapats. Man undrar om det har funnits en tanke med det här. Varför lämnades grenar på just detta träd? En tanke kan vara att björktrastarna har bott här länge. Kanske i generationer. Och kyrkan kan vara konservativ i såna här sammanhang. Den respekterar uråldrig besittning. Och björktrasten kan mycket väl ha häckat här alltsedan Bellmans dagar. Så man beslutade att behålla grenarna. 

Fågeln flyger sen upp och sätter sig på en kommandohöjd. En stund senare fick jag åter se prov på hur fågeln agerar. En kråka flyger förbi. Trasten genskjuter kråkan - och ger den en tackling. För att markera: inget trubbel här. Respect. 

Duvornas dans

En balett. 

Synopsis. En elak trollkarl har förvandlat en vacker flicka till en duva. För att bryta förtrollningen låter även en ung prins förvandla sig till en duva. 

Så börjar...

...grand pas de deux...

(...)

(...)

(...)

...prinsen och flickan svävar...de vill ej längre bryta förtrollningen...

...de vill förbli duvor...

...och dansa lyckliga alla sina dagar! 

Då bryts trollkarlens makt. Han förvandlas till ett träd...

...och tvingas maktlös se när de unga tu flyger bort till evig lycka. 

//Ridå