Med Jay Maisel i New York #6, Dag 3 em: From rags to riches
Jag har en idé: "From rags to riches. How I went from living in a flophouse to a luxury hotel in a week". Idén var att jag efter att veckan var slut med Jay skulle ta in på lyxhotell för en natt eller två. Beskriva min resa. Det skulle kunna bli alla blogginläggs moder. Jag tänkte att jag skulle ägna eftermiddagen till att reka.
220 Bowery Street. Stället jag bodde på var ett gammalt flophouse, ett ungkarlshotell. När soldaterna kom hem från andra världskriget hamnade de ofta här. Sedan blev de kvar. Stället är i princip en sovsal, men med kabiner på 2 gånger 2 meter. Kabinerna har inget tak så de är mer som skynken. Numera är stället ett hostel. Cabins come with complimentary earplugs. Det passade mig som hand i handske. Dels var stället billigt - i New York är det svårt att hitta billiga hotell. Men sen var det läget - stället låg i samma kvarter som Jay! Jag behövde inget fashionabelt ställe. Workshopen med Jay var så intensiv - från sex på morgonen till nio på kvällen - att man var helt färdig och bara ville stupa i säng. En säng var allt jag behövde. Dessutom fick man uppleva the authentic Bowery experience.
Jag beger mig ut på stan. Då stöter jag på en brud med följe. Glada miner!
Ett stånd där man säljer billiga juveler. Kan de bli del av storyn?
Waldorf Astoria. Ett klassiskt hotell. Känt för sin sallad. Men även för sina banketter. Jag gillar det jag ser. Kan mycket väl tänka mig att ta in här. Men vill reka mer. Vill också kolla in The Plaza.
Park Avenue. Att ta cityscapes i New York är som att stjäla godis från småbarn. Bara att rikta kameran upp i luften.
Kommer fram till Femte Avenyn och hörnet till Central Park. New Yorks kanske bästa hotell. Känt från The Great Gatsby. Jag gillar genast intrycket. "From The Bowery to The Plaza in one week." Vilken story!
The Entrance. Gillar det jag ser.
Inne i hotellet. Stället helt klart ståndsmässigt. Tyvärr tvingas jag medge att det blev inte roligare än så här. När jag gick till receptionen och bad om priser fick jag en mindre chock. Visst, man måste offra sig för konsten. Men det finns ändå gränser. Ändå, bra idé!
Serendipity. Det hade hänt ett missöde. När jag stod på perrongen i tunnelbanan för att ta mig uppåt stan råkade jag tappa mitt 70-200/4 i golvet! Bländaren gick sönder: den hakade upp sig, funkade inte. Nu sätter jag mig och försöker få fason på objektivet. Riktar kameran på måfå, är bara inne på att trixa med gluggen. När jag kommer hem ser jag att den här bilden har fastnat. Det var alls inget jag hade räknat med. Serendipity!
Serendipity 2. Återigen en serendipity-bild, som jag får ge cred åt mixtrande med trasig glugg.
Jag ger mig nedåt stan. Det börjar bli lite bråttom. Stället för middagen med Jay och kollegor ligger långt på andra sidan stan. På vägen stöter jag på några landsmän. De var svenskar som besökte New York och som också trivdes i stan.
Jag kommer fram till restaurangen och som vanligt blir det bra mat och intressanta diskussioner där Jay håller låda. Här är vi på utgång på väg till Jay.
Vi tar taxi. Där är Jay!
Stilstudie av Jay. Pragmatiska byxor och en fet kamera i handen korsar han orädd Bowery på väg mot sin bank. Jay äger.
















/Carina
Hej Carina, tack! Som sagt tänkte jag offra mig för konsten men nådde inte ända fram :)
/per