Grått och lite ljuspunkter

En väldigt grå dag, den är inte mörk, inte ljus – bara grå, en paus i färgernas värld.
Men mitt i allt det färglösa lyser små motståndsfickor i guld, koppar, rost och vinrött, som glödande fragment.
Det är som om hösten själv vägrar att ge upp, vägrar att smälta in i gråheten.

Blå timmen övergår i pärlemorfärger

Höstlöv

De faller utan brådska, de virvlar genom luften, bär med sig minnen av solens sista värme.
Varje blad en viskning, ett tyst farväl till grönskan som var.
Marken täcks av ett hav av guld och rost, där varje steg blir ett svagt prassel av förgänglighet.
I vinden dansar de ännu en stund, innan de finner vila, mjukt, stilla, och ändå så oåterkalleligt.

En dag i oktober

Morgonen föds långsamt och dagen börjar molnigt.

När vi tar vår lunchpromenad lyser solen, dess kraft är mild och löven brinner i koppar och guld.
Vi följer slingrande stigar genom skogarna på Elfvikslandet, stegen knastrar under våra fötter.

På eftermiddagen förändras ljuset, det blir djupare, varmare, som om himlen själv vill glöda en sista gång innan mörkret tar över och när solen slutligen sänker sig mot horisonten, tänder den världen i guld och för ett ögonblick är allt stilla.

Höstmörker