Ängenas änge Gerum Prästänge
Det måste rimligen finnas nån väg till änget, inte att man som GPS visade ska behöva ta sig till fots över ett dike. Jag letade reda på bilaga 1 C i länsstyrelsens beslut om naturreservatsförklaring. Där stod att tillfartsvägen vägen är smal, men körbar med personbil. Där antyds också från vilket håll den går. Det ska gå att köra ända fram!
Dan därpå åkte jag glad i hågen tillbaka mot Gerum.
Gotland är så fint! Jag stannade på ett par ställen och tog bilder genom sidrutan:
Sen hittade jag rätta vägen. Smal och blev allt smalare. Till slut bara hjulspår. Att Apple Maps inte hittade den ät fullt begripligt.
Där man kan ställa bilen finns en skylt.
Texten gäller många ängen. Det gamla uttrycket "Ängen är åkerns moder" förklaras. 4 tunnland änge ger foder till djuren. Djuren ger gödsel. Gödseln räcker till 1 tunnland åker. Fodret tas in genom lövtäkt hela sommaren. Marken med dess grödor fagas, d v s slås med lie. Det ger mer foder som tas in. Mot hösten släpptes djuren ut att beta. Sen övelevde de vintern, men inte mer än överlevde.
(Husbondsfolket mådde inte helle så bra mot våren, "ladingsdinglu" kunde sätta in tills man fått i sig nässelsoppa.)
5 maj hade träden just börjat knoppas. Marken täcks av blomster.
Änget är extremt artrikt. 5 maj dominerade vitsippor.
Här och där blåsippor och gulsippor
Vackert kan vare mossa på en gammal sprucken sten. (Allan Nilsson i Summa´n kummar.)
Skallbenet av något betande djur.
Träd som börjat knoppas. Kan det vara en lind?
Knopp. Kan vara på samma träd men kanske inte.
En utstickande udde av änget, här sedd mot väster
Samma utstickande udde av änget. här sedd efter solnedgången och mot öster. I bakgrunden syns jordskuggan nederst på himlen, rosafärgade Venus bälte en liten bit upp.















Hälsningar Lena
Hej Lena! Det vore kul om det gick! Jag skickar nu in de här bilderna till Wikipedia. Om det går att identifiera skallbenet ifråga kan det noteras som makrofoto varvid man också behöver ange en del detaljer, det går nog att fixa i efterhand
Har du märkt av om det är mycket fästingar?
HaD/Gunte..
Tack Gunte! Det var inte helt lätt. jag tror fakiskt att länsstyrelse, stift, församling och dom som sköter änget bara vill ha genuint intresserade besökare inte att det blir nedslitet.
Klarade 10 dar på ön utan fästingbett. Grannen hade klippt gräsmattan innan jag kom. Och så använder jag avskräckande spray på skor o byxor. Duschar då jag kommit hem till huset och kollar.
Näringsdiciplinen i omloppsprincipen "äng är åkers moder" är stenhård. Kul att dom tog sig besväret att förklara på informationstavlan. Det var ju på håret, som du berättar, att folk och fä överlevde vintern.
Saken lättade något under det senare 1800-talet när man kom på att baljväxter kan binda kväve ur luften. Det är alls ingen slump att man skulle äta ärtsoppa en gång i veckan.
Tack Peter! På Gotland hade man ett överlevnadssystem som gick ut på att man skaffade 2 barn, helst en pojke och en flicka, och att de på ena eler andra sättet fick maka resp make från familjer som också hade gård. Det funkade bra men sen flyttade smålänningar in och då vart det för många barn. Baljväxterna hjälpte nog till, men även i Gerum blev man för många och emigrationen till Amerika stor. Ska försöka blogga lite mer om Gerum i närtid och åka dit mot slutet av juni. Då ska det bli Almedalsvecka och en del annat om allt funkar.
Rätt typiskt exempel på hur en bra sak leder till en dålig.
De medicinska framstegen under 1700-talet och det tidiga 1800-talet gjorde att barnadödligheten sjönk dramatiskt. Plötsligt blev alla familjer många fler. Hemmanklyvningen tog sig sedan absurda proportioner - det gick inte längre att livnära sig på de små bitarna. Arbetsinsatsen för att få ut ett kilo säd ökade exponentiellt år efter år - tills det inte längre var möjligt att få sin utkomst.
Amerika blev räddningen för många.
Tack Margareta, det är ett fint ställe och artrikt långt utöver vad jag begriper mig på.