Historisk Pentax med "Planar killer" till salu hos Myrorna.
Föreståndaren för Myrorna i Norrköping vet att jag är fotoentusiast och bad mig kolla upp en kamera dom fått. En påfallande stilig kamera, men slutaren krånglade.
Jag lånade hem den. Pentax SV introducerades 1962 som företagets helmekaniska toppmodell. En vacker kamera i gott välvårdat skick. Mycket riktigt krånglade slutarridån, ville inte stänga helt. Ett antal blindavfyringar hjälpte inte. Men då jag lämnade tillbaka kameran funkade slutaren just den stunden.
Objektivet Super-Takumar 1:1.4 / 50 mm är fotohistoriskt. Pentax hade gett sig attan på att utmana självaste Zeiss och lyckades! Objektivt blev känt som "Planar killer" och blev synnerligen uppskattat för sin bildkvalité. Men det vart en Pyrrhusseger. Varje exemplar kostade mer att tillverka än vad det såldes för. Så efter nåt år förenklade Pentax objektivet från 8 till 7 linser utan att orda mycket om det. Är detta det åttalinsiga originalet? Högst troligt. Det väger cirka 245 gram, 10 - 15 gram mer än det sjulinsiga, och ett antal kännetecken stämmer.
Reglagen funkade då jag kände efter. Lite men bara lite damm inuti. Men yttersta delen med filtergängan är rejält tillstukad. Om det bara är gängan går det ju att använda ändå, men det vet man ju inte.
Myrorna tänker sätta priser till 250:- och ser gärna att nån tar vara på kamera och objektiv.


Troligen är det den åttalinsiga varianten. Jag har alltid velat testa en sådan, för att se om påståendena stämmer. Pentax är nämligen ibland rätt bra på att skryta. Den värsta fadäsen var kanske när man 1971 påstod att man hade uppfunnit Multi Coating, när Zeiss hade patent på den saken i november 1935. Det skrytet varade bara en kort tid – sedan rättade man sig efter verkligheten.
Sedan vill jag varna för stukade filtergängor. Ofta har den rejäla smällen orsakat andra irreversibla skador – och kontentan blir då att man har lagt ner en massa onödigt arbete med att räta ut gängan.
Jag har själv gått på den grejen. Objektivet, ett Zuiko 1,4/50 till Olympus OM 1, var toppensnyggt och inböjningen av gängan liten - likförbaskat visade det sig att någon lins hade rubbats, och objektivet var oanvändbart.
Tack Peter för bedömning och kul info! Kameran fungerar ypperligt som hyllvärmare, men slutaren behöver åtgärdas om man vill ta bilder.
Objektivet kan vara oanvändbart, men man vet ju inte utan att testa. Jag har sett många omdömen på Pentaxforums, flertalet klart positiva, några ser inten skillnad.
Min Pentax S1 från samma epok ramlade ur bagen och landade på objektivet, ett 55 mm f 2,2 med visst Zeisspåbrå. Skyddslocket av plast tog värsta smällen. Det hände på vägen upp mot Masadafästningen vid Döda havet. Avståndsinställningen gick trögt i flera år. Men det rättade till sig och objektivet funkar sen dess bra igen. Ett kvalitetsbygge.
Myrorna skickar med min skriftliga bedömning som ju stämmer med din och priset speglar skicket.
Så, du har köpt den – kul. Om gluggen är bra, så får vi kanske så småningom se resultat?
Det där med marknadsföring är ju knepigt – jag menar med den moderna världens stenhårda konkurrens.
Det värsta (och mest roande) klavertrampet står nog Nikon för. I början av 1960-talet var man högst förargade hos Nikon för att man inte hade varit först med strålgångsljusmätning (Topcon RE Super 1963). Man kom nu ut med en braskande slogan, både internationellt och här hemma: ”Det är bara Nikon som har strålgångsljusmätning, där objektivet är ett Nikkor”!
Tar inte det kalkonpriset?
Jag var ju i branschen, och kunde inte låta bli att tracka Nikonfolket var jag stötte på dem – bara för att se skammens lätta rodnad stiga på kinderna... Livslängden på den här annonsen var ett par veckor på sin höjd.
Tydligen fick Pentax modifiera SV så att den åttalinsiga 50/1,4 inte skulle slå i spegeln. Uppgifter på nätet gör gällande att ska det vara så att de som har grönt R är de äldre omodifierade och de med orangerött är de senare. Det här gör väl att jag även kan datera min till iaf 1964 eller senare då den har rödaktigt R.